Hoppfulla fredag
Jag vet inte om någon av mina läsare förstod vad jag skrev om igår. Det där med uppmaningen att ta av sig kläderna exempelvis... Min poäng var att när man har gjort det några gånger hos läkare och dyl. känns det inte lika farligt som det gör första gången. Och jag har varit några vändor både hit och dit.
Just med anledning av detta kommer jag och tänka på en kompis som för nåt år sen klämde ur sig att hon ALDRIG varit till en gynekolog. Och då var vi alltså båda över 25, så jag hajade till lite. Dels för att hon själv jobbar i vården och dels för att det verkade vara en dålig grej att avstå från OM man nu skulle ha oturen att ha något galet där nere. För man kan ju inte precis kika in själv och avgöra. Men hon hävdade att hon hade sitt på det torra.
Bara att ta av sig till underkläder inför en människa man precis hälsat på är ju ganska underligt. Men man kanske blir en ödmjukare människa av att utsättas och överleva sånt. Förhoppningsvis. Sen är det ju verkligen inte hela världen. Det är bara det att om man går till en läkare med problem större en en halvtrasig kroppsdel, som problem ofta är, så blir man extra utsatt av att måsta göra detta i halvnaket tillstånd.
Nog om detta! Ikväll tänker vi köpa hem mat så att vi slipper jobba i köket, vilket vi båda är för trötta för att göra. Jag överväger pizza och Stigge tar nog sina kinesiska grönsaker misstänker jag. Sen blir det tv-slöande för hela slanten.
Dagens snygging är Don Draper från Mad men. Ni som inte sett serien kan kanske bli sugna vid denna åsyn...
Ha en trevlig helg gott folk!
Just med anledning av detta kommer jag och tänka på en kompis som för nåt år sen klämde ur sig att hon ALDRIG varit till en gynekolog. Och då var vi alltså båda över 25, så jag hajade till lite. Dels för att hon själv jobbar i vården och dels för att det verkade vara en dålig grej att avstå från OM man nu skulle ha oturen att ha något galet där nere. För man kan ju inte precis kika in själv och avgöra. Men hon hävdade att hon hade sitt på det torra.
Bara att ta av sig till underkläder inför en människa man precis hälsat på är ju ganska underligt. Men man kanske blir en ödmjukare människa av att utsättas och överleva sånt. Förhoppningsvis. Sen är det ju verkligen inte hela världen. Det är bara det att om man går till en läkare med problem större en en halvtrasig kroppsdel, som problem ofta är, så blir man extra utsatt av att måsta göra detta i halvnaket tillstånd.
Nog om detta! Ikväll tänker vi köpa hem mat så att vi slipper jobba i köket, vilket vi båda är för trötta för att göra. Jag överväger pizza och Stigge tar nog sina kinesiska grönsaker misstänker jag. Sen blir det tv-slöande för hela slanten.
Dagens snygging är Don Draper från Mad men. Ni som inte sett serien kan kanske bli sugna vid denna åsyn...
Ha en trevlig helg gott folk!
Thursday, bloody Thursday
Alltså, visst är det en ful veckodag på engelska, torsdagen? Thursday. Låter lite som Furs-day, fast med läskiga hår. Om jag frångår min vanligtvis samlade och trevliga ton idag så kan det bero på att jag är g a n s k a nära ett utbrott. Eller uppbrott. Eller bara ett vanligt hederligt brott. Igår snappade jag upp nån på radion som sa: "när det kändes som värst brukade jag gå ut och snatta som en galning". Oklart vad ämnet var, eller vad det var som var dåligt för just henne. MEN man kan fråga sig vad man själv gör... för att få utlopp för sånt som måste ut...och som inte är vackert eller roligt eller härligt. Alls. Jag som aldrig snattat någonting i hela mitt liv kanske har gått miste om en bra utloppskanal, vad tror ni?
Idag var jag till en läkare. Det kändes som det brukar kännas när man ska gå in till nån och blotta sig (på alla tänkbara sätt) och från det att dörren stängs känna förtroende och känna sig avslappnad och få fram allt som behöver sägas som är relevant inför en komplett främling. Hej hopp. Mannen i vitrocken var ändå snäll och empatisk. Och jag är ganska härdad inför uppmaningen: ta av dig kläderna. Eller snarare: jag är van vid att göra som jag är tillsagd... Oj, nu börjar det låta illa här. Men jag är så förbannat less och trött och ledsen.
Om vi ska fokusera på det positiva så vet jag i alla fall detta: jag tänker inte stanna på denna post. Och postpostdepressionen har jag gjort bort på förhand när våra vägar snart skiljs åt... Jag är väl mitt uppe i den nu helt enkelt. Läkaren hade inga lösningar på mina problem förresten.
Lyssna på den här idag mina vänner:
http://www.youtube.com/watch?v=YTI7vbq2N4g
Kram och puss och hej!
dagens snygging är Sookie!
Onsdagsjoller
God afton!
Ikväll har vi haft digert besök från Kiruna och därmed är besöksveckan till ända. Tror vi. Stora lillplutten Elliot har väckt alla mina bäbishormoner till liv med sitt joller och sin begrundande blick. Som det brukar vara för mig med andra ord... Verkligen kul att återse Karin och Salomon också, min gamlaste barndomskompis och hennes australiensare.
Snart blir det Livvakterna i Svt och sen stupar vi i säng misstänker jag. Sookie och hennes "True blood" spar vi till imorrn...mmmmmm....
Ikväll har vi haft digert besök från Kiruna och därmed är besöksveckan till ända. Tror vi. Stora lillplutten Elliot har väckt alla mina bäbishormoner till liv med sitt joller och sin begrundande blick. Som det brukar vara för mig med andra ord... Verkligen kul att återse Karin och Salomon också, min gamlaste barndomskompis och hennes australiensare.
Snart blir det Livvakterna i Svt och sen stupar vi i säng misstänker jag. Sookie och hennes "True blood" spar vi till imorrn...mmmmmm....
Höstmotvillighet
Allå allå.
Min förbannade huvudvärk vill inte avta eller försvinna. Så ikväll blev det ingen kvällkurs.
I Luleå är det just nu nattsvart och snöblandat regn, blanka gator och trötta människor i stugorna. Åtminstone i vår "stuga". Kroppen verkar drömma om att gå i ide - för den vill inte vakna om mornarna och driver mig otåligt i säng så fort det blir mörkt... Och dagarna sen, jag vänjer mig aldrig vid det faktum att det mulna höstdagar som denna aldrig blir riktigt ljust. Jag som är ljusberoende börjar snart få slut på batterierna...
Ikväll blir det nog tv-ljusterapi, om det funkar ihop med min dunkande skalle. Känns stundtals som när jag hade bihåleinflammation, ett fint barndomsminne från mellanstadietiden...
Sköt om er därute! Snart är vintern här.
Pragvyer med några år på nacken. Dags för att bege sig ut i Europa snart igen kanske... Just nu ute på vift bland de bekanta är mamsen i London samt Martin och Tony i USA.
Min förbannade huvudvärk vill inte avta eller försvinna. Så ikväll blev det ingen kvällkurs.
I Luleå är det just nu nattsvart och snöblandat regn, blanka gator och trötta människor i stugorna. Åtminstone i vår "stuga". Kroppen verkar drömma om att gå i ide - för den vill inte vakna om mornarna och driver mig otåligt i säng så fort det blir mörkt... Och dagarna sen, jag vänjer mig aldrig vid det faktum att det mulna höstdagar som denna aldrig blir riktigt ljust. Jag som är ljusberoende börjar snart få slut på batterierna...
Ikväll blir det nog tv-ljusterapi, om det funkar ihop med min dunkande skalle. Känns stundtals som när jag hade bihåleinflammation, ett fint barndomsminne från mellanstadietiden...
Sköt om er därute! Snart är vintern här.
Pragvyer med några år på nacken. Dags för att bege sig ut i Europa snart igen kanske... Just nu ute på vift bland de bekanta är mamsen i London samt Martin och Tony i USA.
Matti är här!
Därför kan jag inte skriva så mycket just nu.
Här är en gammal bild på Matti och mamsen, sötnosar båda två!
Kram på er!
Här är en gammal bild på Matti och mamsen, sötnosar båda två!
Kram på er!
Höstrusk
Söndagen bjuder på ett Luleå i samma gråskala som föregående dar. Men är det trist ute får man göra mysigt inne. Mycket höstmat, fika och soffsittning har det varit. Och levande ljus förstås! Helgens gäster har satt sig på bussen söderut, så lägenheten blev stillsam och glesbebodd igen. Tack Leif och Cissi för trevligt besök!
Ännu en gång har bloggen innehållit felaktig information! Igår hade vi visserligen tänkt oss till Arcus och storloppisen, men när vi närmade oss hallen, insåg vi att halva Lule, norrbotten och Finland redan trängdes därinne att döma av alla bilar parkerade över området. Så det bar iväg till Storheden och Myrorna i stället... Där var det lagomt med folk och jag gjorde finfina fynd! Någon konsthall hanns inte heller med, eftersom sundsvallsborna ville se Gammelstads kyrka och kyrkbyn, vilket var lika trevligt det.
Nu ska vi ut och röra lite på oss i blasket. Sen väntar en myspyskväll med mer ljus och framförallt, mer fika... Precis som Klara tycker jag att allt som saknas i höstrusket, när man sitter inne under filt och med nåt varmt i koppen, är en kurrande liten vän i knät.
Ge mig mera färg!
Helgen har öppnat med en grå morgon. De under natten snöklädda taken gnistrar inte som de hade kunnat göra med lite solsken. Trist.
Idag blir det shopping och konst på loppismarknaden respektive konsthallen. Sen kanske varma mackor med lillsjöbergsk svamp...igen. Vem får nog av ingredienserna svamp, grädde, ost, bröd i en härlig sammansmält blandning?
Ikväll kanske jag får med Cissi och Leif på porträttmålning!? Är det något jag suktar efter så är det en levande människa att fånga på duk. Föreställde mig att vi sitter tre med varsin pensel: alla avbildandes varandra. Om dom har lust vill säga. Hoppas.
Skön helg tillönskas alla! Särskilt pappi i Barcelona, där han rör sig över nya, okända dansgolv...
Hoppet måste spira
Rubriken gäller det mesta här i världen. Men även mina probelm. För ingen, inte då jag, vill väl ge upp och bli bitter. Emma och många andra förstår, stöttar och inspirerar mig. Tyvärr finns fler i liknande sits. Nu är det dags för många av oss att hitta sig eller skapa en bättre arbetssituation!
Denna morgon tar jag och Stig avstamp inför en intensiv vecka: först besök i helgen från Sundsvall, sen kommer Matti upp i början av veckan och slutligen Kirunabesök i mitten av nästa vecka. Förutom jobb och sånt. Tufft men roligt hoppas jag!
Trevlig helg till alla!
My darlings!
Med mina älsklingar syftar jag på bloggens kära läsare. Ni är bäst! Det är roligt och skönt att dryfta ditt och datt med er, om det nu gäller postångest eller livets goda... Jag är för tillfället lite för slö för att skriva nåt vettigt, så jag har googlat fram bilder (inte mina!) åt er på trevliga saker, som chokladmassage (eller vad det nu kan vara) och kattungar. Vassego!
Surmulen morgon
Idag är det dags för arbetsrelaterad utbildning IGEN, därav sovmorgonen. Jag ska motvilligt gå dit, men känner mer och mer att jag är på väg bort. Anledning: j a g s t å r i n t e u t. Mer behöver man inte tillägga. Det är säkert korkat att skriva detta på bloggen, men jag vet inte varför jag ska hymla med det. Eller rättare sagt: jag vet varför jag ska hymla med det, men jag klarar inte av att göra det.
Så nu är det dags att vädra min affärside. Och sätta vingar på den... I'll be in touch Klara! Ha en bra dag alla!
Nåt kul att tänka på: snart kommer Matti till Luleå!
Svarta sjukan
Kära gulletussar!
Man får samla sig lite när man ska skriva om jobbiga ämnen. Det jag hade tänkt mig idag är svartsjuka, en tråkig åkomma... Därför vill jag börja med en lugnande bild på Herr Depp för alla mina läsare som uppskattar fagra män:
Alltså. Svartsjuka är väl ett sånt där ord som man förknippar med karlar som slår sina kvinnor, det gör jag i alla fall. Tills jag kommer och tänka på att jag kan vara en svartsjuk typ och då skäms jag, eftersom jag inte på nåt sätt vill sammanknippas med denna grupp.
Många skulle skriva under på att en svartsjuk person är en osäker person, eftersom vi gärna vill förklara beteenden med känslor som ligger bakom och lurar. Detta är även den svartsjuka medveten om, men skapar sina egna förklaringar, som passar in i känslan. När jag är korkad (svartsjuk) och ska förklara mig för mig själv, brukar jag tänka att jag bara är riskmedveten, vilket förstås låter ännu dummare än att vara osäker...
Anledningen till att jag ville ta upp detta ämne är att jag vill gå på djupet kring påståendet att stor del av vår oro är obefogad. Och osäkerhet, och beteenden knutna till osäkerhet av olika slag, rör sig ju i samma fält. Om jag skulle säga till en kompis att jag inte känner att jag är god nog för min partner, skulle hon/han knappast svara att jag har fog för min oro. Dels för att man inte säger så till folk och dels för att man sällan tycker att det stämmer. Osäkerheten är med andra ord obefogad.
För sån ser i alla fall min svartsjuka ut, när den visar sitt fula tryne: jag tvivlar på mitt eget värde, förminskar mig själv och blåser i samma veva upp hoten eller konkurrensen eller vad man vill kalla det. Naturligtvis är det inte smart eller logiskt eller vettigt. Men jag tror att man kan bemöta sin obefogade oro - vilken den än är - genom att ta upp den för granskning och försöka lösa det, istället för att bara skämmas och känna sig dum.
Man får samla sig lite när man ska skriva om jobbiga ämnen. Det jag hade tänkt mig idag är svartsjuka, en tråkig åkomma... Därför vill jag börja med en lugnande bild på Herr Depp för alla mina läsare som uppskattar fagra män:
Alltså. Svartsjuka är väl ett sånt där ord som man förknippar med karlar som slår sina kvinnor, det gör jag i alla fall. Tills jag kommer och tänka på att jag kan vara en svartsjuk typ och då skäms jag, eftersom jag inte på nåt sätt vill sammanknippas med denna grupp.
Många skulle skriva under på att en svartsjuk person är en osäker person, eftersom vi gärna vill förklara beteenden med känslor som ligger bakom och lurar. Detta är även den svartsjuka medveten om, men skapar sina egna förklaringar, som passar in i känslan. När jag är korkad (svartsjuk) och ska förklara mig för mig själv, brukar jag tänka att jag bara är riskmedveten, vilket förstås låter ännu dummare än att vara osäker...
Anledningen till att jag ville ta upp detta ämne är att jag vill gå på djupet kring påståendet att stor del av vår oro är obefogad. Och osäkerhet, och beteenden knutna till osäkerhet av olika slag, rör sig ju i samma fält. Om jag skulle säga till en kompis att jag inte känner att jag är god nog för min partner, skulle hon/han knappast svara att jag har fog för min oro. Dels för att man inte säger så till folk och dels för att man sällan tycker att det stämmer. Osäkerheten är med andra ord obefogad.
För sån ser i alla fall min svartsjuka ut, när den visar sitt fula tryne: jag tvivlar på mitt eget värde, förminskar mig själv och blåser i samma veva upp hoten eller konkurrensen eller vad man vill kalla det. Naturligtvis är det inte smart eller logiskt eller vettigt. Men jag tror att man kan bemöta sin obefogade oro - vilken den än är - genom att ta upp den för granskning och försöka lösa det, istället för att bara skämmas och känna sig dum.
Mellan jobb och gym...
Idag har jag, inspirerad av mig själv, pratat med mig själv om framtiden. Mestadels har jag vridit och vänt på en tanke jag har haft ett tag, om ett företag jag skulle vilja starta. Det skulle vara kul, spännande och jävligt svårt misstänker jag. En riktig utmaning helt enkelt. Precis vad jag skulle behöva!
Nu måste jag äta om jag ska orka till gymmet! Jag förlorade 10-15 minuter på vägen hem från jobbet eftersom jag mötte en tjock, relativt tam, vit kanin. Efter ett antal påringningar i området - för jag antog att den hade smitit - öppnade en dam som konstaterade att "den brukar gå lös här, men nog lever den farligt". Och fastän mitt hjärta ville brista, insåg jag att jag inte kunde rädda den från sina ägares vårdslöshet. Snyft!
Nu måste jag äta om jag ska orka till gymmet! Jag förlorade 10-15 minuter på vägen hem från jobbet eftersom jag mötte en tjock, relativt tam, vit kanin. Efter ett antal påringningar i området - för jag antog att den hade smitit - öppnade en dam som konstaterade att "den brukar gå lös här, men nog lever den farligt". Och fastän mitt hjärta ville brista, insåg jag att jag inte kunde rädda den från sina ägares vårdslöshet. Snyft!
Livet i en dröm eller drömmen om livet
En bild från en kompis hem får inleda söndagens inlägg. För att jag tänker på henne och för att hon har en fantastisk förmåga att skapa intressanta, vackra miljöer. Vi skulle behöva oss en tur till Myrorna Elin, om du bara fanns på lite närmare håll!
Denna gråa morgon tänker jag på framtiden och dess vägar, ännu ovandrade. Så länge jag kan minnas har jag umgåtts med drömmarna om mitt framtida jag och hennes världar. Lite som att stå och titta på ett berg och fantisera om att redan befinna sig på toppen... När jag pratat med mig själv genom åren har det ibland varit rena intervjuer, när jag frågar framtids-Katta hur hon åstadkommit alla framgångar...och konstigt nog har hon alltid svar att ge. Så jag vet att jag kan göra i princip vad jag vill med mitt liv. Ändå tvekar jag, vågar inte, skjuter på det. Kanske är drömmen bättre än förverkligandet? Kanske är det bara drömmarens ursäkt...
Idag blir en pricka-av-från-att-göra-listan-dag. Vad gör mina tysta läsare?
Dags att rusta sig inför valet?
God morgon!
Efter att jag lagt ut texten om helgdepp igår, fick jag förklara det även för Stig, som väl tyckte att jag hade en trumpen uppsyn. Hans första kommentar var att många som kände ångest inför helgen dämpade detta med alkohol, så jag väntade en stund med att föreslå att vi skulle dricka den där flaskan med vitt vin som väntade i kylen... Sen blev det lugnt och mest en massa snack om ditt och datt. Vi såg varken Skavlan eller något annat, bara kort lite nyheter. Kvart över tio sov i alla fall en av oss som en prins och kort därefter den andra.
På nyheterna behandlades populisterna Sverigedemokraterna, i ett ganska snällt och vänligt inslag där karln, Jimmy Åkesson, fick prata till punkt. Problemet som jag ser det är att hur man än ger dom uppmärksamhet så vinner dom på det. Bojkottas partiet, blir dom offer och vinner poäng på det. Bjuder man in partiet som ett av många, blir dom ju det också.
Att det finns en större eller mindre grupp människor som kan tänka sig att rösta på partier som Sverigedemokraterna är ju inget nytt. Dels har vi ju haft föregångare här i Sverige redan och dels finns liknande och värre partier över hela Europa. Men det känns ändå så beklämmande och jag blir varje gång lika överraskad och sorgsen. Människorna på partistämman som kom till tals i inslaget i Aktuellt igår, var vanligt folk (ursäkta, svenskt folk ska det vara). Och det som fått dom att engagera sig är flykting- och invandringspolitiken i Sverige, som dom tycker är FÖR GENERÖS. För mig är det upp- och nervända världen. Och framför allt tokiga värden, för vad har dom för människosyn? Och vad är det för samhälle som förespråkar, som inte har råd att hjälpa människor på flykt från vidrigheter? Och hur kan Sverige vara för generöst mot denna grupp, när man ständigt kan läsa om hur migrationsverket vill skicka tillbaka folk till oroshärdar och tortyr? Ursäkta men jag förstår ingenting.
Idag ska vi åka norrut en sväng, sommar-Mercan ska få sig en sista vända till Kalix innan den ställs av för vintern. Förhoppningsvis hinner jag en sväng till gymmet också nu i eftermiddag. En bra dag kort sagt. Det hoppas jag att alla ni får också! Hej så länge!
Efter att jag lagt ut texten om helgdepp igår, fick jag förklara det även för Stig, som väl tyckte att jag hade en trumpen uppsyn. Hans första kommentar var att många som kände ångest inför helgen dämpade detta med alkohol, så jag väntade en stund med att föreslå att vi skulle dricka den där flaskan med vitt vin som väntade i kylen... Sen blev det lugnt och mest en massa snack om ditt och datt. Vi såg varken Skavlan eller något annat, bara kort lite nyheter. Kvart över tio sov i alla fall en av oss som en prins och kort därefter den andra.
På nyheterna behandlades populisterna Sverigedemokraterna, i ett ganska snällt och vänligt inslag där karln, Jimmy Åkesson, fick prata till punkt. Problemet som jag ser det är att hur man än ger dom uppmärksamhet så vinner dom på det. Bojkottas partiet, blir dom offer och vinner poäng på det. Bjuder man in partiet som ett av många, blir dom ju det också.
Att det finns en större eller mindre grupp människor som kan tänka sig att rösta på partier som Sverigedemokraterna är ju inget nytt. Dels har vi ju haft föregångare här i Sverige redan och dels finns liknande och värre partier över hela Europa. Men det känns ändå så beklämmande och jag blir varje gång lika överraskad och sorgsen. Människorna på partistämman som kom till tals i inslaget i Aktuellt igår, var vanligt folk (ursäkta, svenskt folk ska det vara). Och det som fått dom att engagera sig är flykting- och invandringspolitiken i Sverige, som dom tycker är FÖR GENERÖS. För mig är det upp- och nervända världen. Och framför allt tokiga värden, för vad har dom för människosyn? Och vad är det för samhälle som förespråkar, som inte har råd att hjälpa människor på flykt från vidrigheter? Och hur kan Sverige vara för generöst mot denna grupp, när man ständigt kan läsa om hur migrationsverket vill skicka tillbaka folk till oroshärdar och tortyr? Ursäkta men jag förstår ingenting.
Idag ska vi åka norrut en sväng, sommar-Mercan ska få sig en sista vända till Kalix innan den ställs av för vintern. Förhoppningsvis hinner jag en sväng till gymmet också nu i eftermiddag. En bra dag kort sagt. Det hoppas jag att alla ni får också! Hej så länge!
Trötter
Hej på er!
Fastän man slutar tidigt, och det är fredag och allt, kan jag ändå inte uppbringa någon extra energi. Känner mig snarare deppig. Ibland blir jag sån: helgdeppig. Det har att göra med att när man är ledig, så iklär man sig inte uniform och gör som man blir tillsagd...utan då ska man bara vara, och helst vara lycklig och lyckad och välstädad och nyduschad och party och husmor och ha egentid och tillsammanstid osv. Med andra ord: jag överrumplas av allt jag känner att jag borde vara/göra och deppar i stället ihop. Eftersom jag känner mig misslyckad eller bristfällig eller bara trött. Oftast bara en liten stund, men ändå, verkar det inte liiiite onödigt?
Ikväll blir det myspys, för nån deppighet har jag verkligen inte tid med. Jag tänker krama Stiggeboy och i hans trevliga sällskap se nån trevlig film, äta nåt gott och prata om livet. Men först behöver jag ett glas vin...
Solsken och drömjobb
Ännu en dag på jobbet när man kokat och författat arga insändare i skallen. Det är så oerhört frustrerande med tokigheterna som man måste stå ut med att jag skulle vilja gå ut i skogen och skrika av mig ibland. Men när vädret är så vackert och milt som idag mjuknar man så småningom...Det gjorde i alla fall jag under loppet av min tur, som idag tog lite drygt 4 timmar. Till slut måste man ju tänka på något roligt om man ska orka upp och ner för de 10-20 sista trappuppgångarna.
Och vad spelar vårt bristande ledarskap för roll om hundra år? I bästa fall bryr jag mig inte ett dugg väldigt mycket tidigare, om jag bara kunde komma igång med att söka andra jobb. I dagsläget scannar jag av annonser och funderar på tänkbara branscher, men rent konkret arbetssök blir det knappt något av. Men jag är på g! Och jag har många fina mentala bilder om hur jag trivs som fisken i vattnet på andra jobb.
Men...ett bra jobb är nog inget som bara kommer trilla ner från himlen och landa med en mjuk duns i mitt knä. Så mina mentala bilder är inte fullt så hjälpsamma som konkret sökande skulle kunna vara... Därför, gott folk, måste jag säga att alla som vill ge mig tips eller bara sparka mig i rumpan är välkomna!
Ett stycke roadtripp, tack!
Idag har jag dagdrömt om roliga saker som långa vindlande bilresor utan bestämda mål, gärna i en blommig folkabuss. En hippieresa helt enkelt. Och så har jag fantiserat om att organisera stora fester för alla trevliga människor jag känner, som i och för sig är spridda geografiskt (men i en dröm är det inga problem), samlade för att fira något roligt. Kanske min kommande 30-årsdag... Ni ser väl om det börjar dimpa ner nån inbjudan framöver, men planerna är än så länge på ett väldigt tidigt stadium...
Tisdagskvällen innebar som vanligt måleri med Jatte. Nu vet jag att det tar exakt 30 minuter att gå hemifrån till hans atelje på Kronan. Det var vacker skymning där jag gick och höstlandskapet speglade sig i vattnet på ett tjusigt vis. Luften var sval och frisk. Säga vad man vill om Luleå, men det är en förbannat vacker stad. Lite trött var jag efter arbetsdagen, men pigg på att måla!
Även om jag gärna skapar för mig själv, på min egen lilla kammare (om jag hade haft en), så är det speciellt att jobba bland andra likasinnade. När jag gick konstskolan i Umeå, hörde jag många av våra lärare säga att åren på folkhögskola var de bästa, men förstod inte alltid vad de menade. Så lätt hade vi det väl inte? Nej, men det var otroligt roligt och givande. Allt var centrerat kring min skaparprocess. Det är en otrolig lyx, det livet, även om det kanske är knapert ekonomiskt sett. Ibland önskar jag att jag sökt mig vidare till mer utbildning i konst, men det är som att jag gett mig fan på att det ska gå att ägna sig åt det ändå. På nåt sätt... Jag vägrar ge avkall! Mina många kreativa läsare vet vad jag menar...
Ikväll blir det lugna gatan. Softa i soffan... Dricka te och smida partyplaner... Kram!
Kvällskursdags
Nä, det blir inte till att synas mycket här... Än ska man hit och än ska man dit. Igår var jag dödstrött efter jobbet, tills jag tvingade mig upp och ut. Först blev det en sväng till gymmet och sen gick vi till Kojis och åt sushi! Mycket gott var det...både med träning och mat.
Ikväll ska jag som bekant till min konst/målerikurs, som börjar redan 18. Om man som jag kommer hem 16 från jobbet blir det inte så mycket spelrum efter att man duschat och ätit, men idag ville jag skriva en snabbis ändå.
Happ, då var det gjort. Och nu är visst maten varm också, så jag måste kila... Ha det gott!
ploggen, min vän
Ja, jag har blivit lite speedad här på bloggen. Men man vet aldrig när nästa torka kommer, så jag ger efter för min itch att skriva och visa bilder.
Just nu är jag tokig i Stinakat (ni hittar henne på youtube), en amerikanska som sjunger, sjunger, sjunger. För världen, från sitt eget vardagsrum. Ibland känner man en koppling till människor man aldrig träffat, ungefär som med platser man aldrig varit på eller bara kort upplevt. Det känner jag med henne på nåt vis. Jag kan verkligen önska ibland att jag hade börjat/fortsatt/vågat hålla på med musik. Hon gillar all typ av musik. Precis som Katta!
Helgen är på upphällning och jag har verkligen inte fått något vettigt gjort. Ganska skönt egentligen. Om man kan skita i att bli stressad över saker man borde göra osv. och det klarar jag så bra så. Sen har jag faktiskt fotat en rulle ute i Sinksundet idag, men det blir fördröjning med bilderna. Kände mig inspirerad efter alla stora idoler som passerat här på bloggen med sina bilder... Hittade en gammal spegel att fota igenom, hoppas bara bilderna blev som jag tänkt ungefär.
Ikväll tycker jag att ni ska se på Hagamannen. För Matti är statist i den! Håll utkik! Puss och kram till honom och alla andra!
Söndagsmjuk...
Känner mig harmonisk och glad idag. Tänkte visa upp några fler storslagna konstnärer. Idag ännu en fotograf, Francesca Woodman. Dog ung, men efterlämnade en bildskatt. Älskar hennes liksom drömska hemliga världar.
Tack igen för era fina kommentarer! Clara, jag blir nyfiken på vad du jobbar med nu!
En skön söndag tillönskas alla!
Tack igen för era fina kommentarer! Clara, jag blir nyfiken på vad du jobbar med nu!
En skön söndag tillönskas alla!
Fotografins största
Tidigare idag la jag ut ett av Nan Goldins underbara foton. Hon är en enastående fotograf. Och det är ju precis sånt här vill jag ju dela med mig av på bloggen. Så här kommer nästa amerikanska: Sally Mann.
Sally Manns bilder såg jag på ett konstcenter i Finland, Retretti, när jag var 13. Det var omvälvande. Sen upptäckte jag henne igen, ca tio år senare. Manns verk från början av 90-talet blev omtvistade eftersom de starka, dramatiska bilderna kunde sägas ha en viss sexuell laddning. Och för att modellerna var hennes egna barn. Ändå kan jag inte värja mig: för mig är detta tidlösa och fantastiskt vackra bilder. Om detta gränsar till allt vad barnporr och pedofili heter så är det pedofilins fel. Googla henne och bilda dig en egen uppfatting!
Sally Manns bilder såg jag på ett konstcenter i Finland, Retretti, när jag var 13. Det var omvälvande. Sen upptäckte jag henne igen, ca tio år senare. Manns verk från början av 90-talet blev omtvistade eftersom de starka, dramatiska bilderna kunde sägas ha en viss sexuell laddning. Och för att modellerna var hennes egna barn. Ändå kan jag inte värja mig: för mig är detta tidlösa och fantastiskt vackra bilder. Om detta gränsar till allt vad barnporr och pedofili heter så är det pedofilins fel. Googla henne och bilda dig en egen uppfatting!
Mer!
Nan Goldin, min idol och världens bästa fotograf
Alltså: det finns inga anledningar att göra saker på ett dåligt sätt! Och det finns sällan anledningar att oroa sig. "90% av all oro är obefogad" brukar Stig säga titt som tätt och jag tror banne mig att han har rätt! Så jag tänker inte nöja mig med mitt förra inlägg, det var liksom lite för gnälldeppigt. Och så tänker jag sluta oroa mig för diverse saker som jag inte nödvändigtvis informerar er om, men som jag tycker påverkar mitt liv i en negativ riktning...
Jag tycker mina eventuella läsare ska börja denna lördag med en härlig Goldinbild i stället, och en uppmaning: gör nåt bra av denna dag! Kram!
Lite mer kultur och syskon, tack!
Det går lite trögt med bloggandet just nu. Tidsbrist kan jag gott skylla på. Men man måste ha inspiration också. Här en bild på mina tre älsklingar som jag saknar! Matti kommer snart upp till Lule, vilket blir jättekul, men dom andra två vete tusan när vi ses framöver. Micke borde jag hinna träffa kring jul. Men Emma... Kanske borde följa Maggans exempel och boka resa till London. Det är bara det att resor kostar så mycket mer än biljetterna dit och tillbaka...
I helgen är det bok och bild-mässa här i stan. Tyvärr känner jag mig inte så peppad av programmet, men nåt måste man väl gå på. Ibland blir jag skitless på utbudet i Luleå kan jag villigt erkänna. Om man kunde få bo i en by, men ha storstadsutbudet av kultur skulle jag vara nöjd... Eller så skulle man regelbundet åka till Stockholm, London, New York...så att man fick sina kulturbehov tillfredställda.
Idag blir det kanske en tur till Retrofiket i Boden...för att fika gott och avnjuta lite raggarkultur i finvädret!
Välbehövligt vilsam tv-kväll i sikte...
Förstår att mina få men tappra läsare snart ger upp hoppet...Därför är det nu hög tid att skriva lite på bloggen. Problemet är att arbetsveckan liksom äter upp en, och när man dessutom försöker göra saker på sin fritid, så finns det inget utrymme i tidsschemat för bloggande... Idag har jag en ledig kväll, vilket känns väldans lyxigt!
Allt som är inbokat är tv-titteri och Rome (vi ser på säsong 2).
Efter gårdagens kvällkurs hos Jatte, som jag tror är lite av en konstnärsprofil här i stan, så är jag också enormt sugen på att måla vidare. Och skaffa atelje! Jattes hemsida för den som är intresserad: http://www.barr.nu/jatte/index.shtml
Men nu behöver jag lite kaffe!
PS. Bilden ovan har jag lagt ut för att Klara ska få se! Min Stigs vagn!
Mer styrka!
Om jag trodde på en Gud skulle jag be om mer styrka just nu. Den delen av det religiösa livet kan jag sakna i mitt eget semiateistiska: att överlämna sig åt något större och starkare. Hur ber man sig själv om vägledning, styrka, svar på svåra problem, riktning? Att gå till gymmet känns inte riktigt lika stärkande (även om det funkat över förväntan för mig), inte på ett ett själsligt plan i alla fall.
Ute blåser det vansinnigt. Försöker man gå en promenad i våra kvarter, får man en slagvind i ansiktet runt varje gatuhörn, vilket gör att man fort längtar hem igen. Vädret är dessutom gråare än grått. Som grädden på moset är man bakis. Och en ny arbetsvecka tornar upp sig...
Gårdagskvällen var helt okej, liksom utbildningen före, om man som jag (och dom flesta av mina medarbetare) var på ett vänligt, tålmodigt humör... Vi hann med både middag med gänget och fest hos världens farligaste arkivarie senare under kvällens lopp. Inte långt efter midnatt promenerade vi hemåt genom vår mörka stad. Allt gick alltså bara fint. Det trista är vad man för höra dagen efter, om man nu ska orka lyssna.
Katta was here...
...men nu måste hon gå på straffkoloni! Vi hörs senare...
Fredagsmör
Stig skjutsar just nu Malin till Mallorca. Eller till flyget som ska ta henne dit i alla fall... Hon ska få slappa och vila upp sig och ligga på en strand medan vi andra lulebor har en nollgradig arbetsvecka att se fram emot efter helgen som snart är till ända. Om det inte vore så att jag vägrar vara en missunnsam människa (när jag kan styra det...) så skulle jag nästan sura ihop...
Idag har jag inte så många tankar i skallen ärligt talat. Och jag har ingen vidare lust att komma upp med nåt spännande ämne heller. Helst vill jag bara kura under en filt med en temugg inom räckhåll. Kanske en bulle också... Och så ska jag tänka på finfina soffan som vi bestämde oss för idag på Wika. Den måste alla komma och se när vi väl fått den! Vi har gått igenom soffutbudet i stan minst ett varv innan vi hittade rätt, så vi har verkligen gjort ett grundligt arbete...
Men precis just nu ska tevattnet kokas och fredagskorsordet lösas... Trevlig helg alla där ute!
gröna tomater på mammas veranda
Idag har jag inte så många tankar i skallen ärligt talat. Och jag har ingen vidare lust att komma upp med nåt spännande ämne heller. Helst vill jag bara kura under en filt med en temugg inom räckhåll. Kanske en bulle också... Och så ska jag tänka på finfina soffan som vi bestämde oss för idag på Wika. Den måste alla komma och se när vi väl fått den! Vi har gått igenom soffutbudet i stan minst ett varv innan vi hittade rätt, så vi har verkligen gjort ett grundligt arbete...
Men precis just nu ska tevattnet kokas och fredagskorsordet lösas... Trevlig helg alla där ute!
gröna tomater på mammas veranda
