Mot Umeå!
Nu blir det inget mer bloggande förrän efter vernissaget och kalaset. Men några av läsarna kommer jag nog att träffa i helgen hoppas jag? Ha det bra alla!
Snart...
Flera har frågat, men det bli tyvärr inget foto denna gång - det får bli till nästa utställning...
Har insett att jag vill se en massa spännande konst själv under umevistelsen också. Både utställningarna på muséet och bildmuséet, och som alltid utställningen på Galleri Sandström Andersson: http://www.gsa.se/gallery/
Såg för övrigt att jag finns med i Umeås kulturkalender samt på vk:s kalendersida:
http://www.umea.se/umeakommun/kulturfritid/kalender.4.69ffeaab11c04448f8e8000192012.html
http://www.vk.se/noje/?calendar=11&showevent=10527&month=2&year=2010
bara spurten kvar!
Här nedan ser ni kaffekopp + tekopp i servisen jag bestämt mig för nu. En av Pentiks äldre. Så fin!
Boxningshelg!
Nu har jag kommit in på veckan med stort V, så det är bara att hoppa mellan allt som måste göras och hitta luftfickorna mellan då jag kan slappa en stund... Utställningen ska hängas på fredag eftermiddag och öppnas för allmänheten på lördag kl 12. KOM KOM KOM! Bortsett från vänner i trakten har jag försökt bjuda in gamla lärare, och annat folk som jag kanske inte träffat på mååånga år. Och nya... All uppmärksamhet är bra tänker jag och man vet aldrig vem som kan bjuda med sig den där kontakten som jag verkligen kan ha nytta av i framtiden. Och vilka är mina potentiella kunder och hur mycket kan de tänka sig betala för ett stycke Kattakonst - det är ett nervpirrande kapitel...
Förra veckan blev fylld av aktiviteter och sociala grejer och jag förvånas över att jag nånsin bara gått till jobbet och sen kommit hem slutkörd och parkerat framför tv:n. Mest ovanligt för mig var boxningsgalan som vi besökte på lördagkväll. Vi var fyllda av förväntan när vi huttrande gick till Pontushallen.
Upplägget var svenska boxare mot lettiska och med styrkeförhållandet lite bättre vs. lite sämre. Är i dessa OS-tider lite småless på detta att man ska heja på sitt land och sina landskvinnor och män. Blev i alla fall det på boxningen, eftersom jag tycker det är en så individuell sport att jag vill få heja på den jag vill. Men värst var upplägget mellan ojämställda kompatanter, det känns inte ett dugg okej för min del. Och den enda överlägsna letten blev utbuad när han vann mot "hemmapojken" (som inte var särskilt bra). Go Latvia ville jag ropa! Som alltid blir jag irriterad när jag förväntas infinna mig i ett fack där man ska tycka på ett visst sätt - jag tänker fortsätta att göra och tycka som jag VILL!
Har för övrigt blivit lite nervös över att bara kopiera bilder hur som helst och lägga ut här. Vem har tips på vad man får osv.?
kortkort
Nu hinner jag egentligen inte skriva! Jag ska till sjukgymnasten och ska löpträna i bassäng, visst låter det skumt? Tydligen är det skonsamt för höften. Känns bara jobbigt med hela bada-i-bassäng-proceduren, men å andra sidan blir det säkert skönt. Särskilt med bastu efteråt. Nu mitt i smällkalla vintern.
Annars rullar det på.
EXTRA!
Men det menar jag babe eller baby fast i plural och på svenska. Förstår ni? Sak samma.
Idag känner jag mig ledig och obekymrad: utställningen är om 1,5 vecka och jag vill bara snabbspola och stå där bland vänner och visa upp mina skötebarn. Kommer bli finfint! Jeanette har gett mig bästa 30-årspresenten som släpper in mig och mina bångstyriga bilder i sitt galleri... "Kolorist" blev jag benämnd igår. Nog för att man förstår av namnet vad det rör sig om, men jag googlade det ändå. Enligt wikipedia:
"Kolorist är beteckning på en konstnärlig målare som har sin styrka i färggivningen eller som lägger större vikt vid färgerna än vid formerna."
Ja, jag vet inte riktigt. Bara att jag behöver färg. FÄRG!
Har du någon Sasha Fierce?
Vilken tur att det kommer nya veckor med jämna mellanrum. Själv måste jag ladda om mest hela tiden känns det som, kanske för att jag har mycket att hålla i huvudet samtidigt. Alltid är det nåt man försummar, och det känns mycket värre nu när man inbillar sig att man har "all tid i världen", fastän dygnet fortfarande bara har 24 h och jag vill sova en tredjedel av dessa...
Planerna kring utställningen tar sig. Det har varit skönt med extra mycket Jattekurs precis i denna vända (vi hade en heldag i lördags) för då har jag dels haft chansen att måla ännu mer, dels kunna stöta och blöta frågor kring utställningen. För vad ska man ta för en tavla egentligen? Skitsvårt, men ändå lätt: tillräckligt. Det har jag i och för sig kommit fram till själv efter att ha diskuterat frågan med många andra. Döpa dom klarar jag nog också och sen vips är det väl bara hängningen kvar... Spännande tider!
Faran med att ägna mycket tid åt sin "hobby" är att man vill se den som något mer än det. När jag var liten sa jag i och för sig att jag skulle bli konstnär, men nu när jag snart ska fylla 30 vet jag inte hur det skulle se ut. Eller, det vet jag visst: det skulle kunna bli....alldeles underbart (som en bal på slottet...). Och när det gäller sånt här kan man inte hålla på och tänka "realistiskt" och döma av omvärlden, utan i stället öppna alla dörrar och söka möjligheter, vägar, sätt... Naturligtvis finns det massor av konstnärer som inte kan leva på sin konst, men å andra sidan finns de dom som kan det också. Om man inte själv tror sig klara det - hur ska man kunna övertyga någon annan? Så nu är det bara peppning som gäller!!
Beyoncé gjorde rätt som i nån veva försökte döpa sitt artistjag, den kaxiga, bitchiga, scenframträdande, för att skilja den delen av hennes personlighet från den privata. "Var bara dig själv" uppmanas vi till jämt och ständigt. Men när man vill åstadkomma något: skaffa ett jobb, göra en show på en scen, sälja något så måste man peppa upp sig, hitta ett kaxigare jag, förstärka delar av sig själv, mota bort andra sidor, tänka postitivt, ge 110%. Kort sagt: Jag förstod tanken med Beyoncés Sasha Fierce. 
En kortis!
Kanske lite L-word?
Rena Rama!
Och så ska ni åter få Sadie, om ni inte såg henne sist jag länkade henne!
http://www.youtube.com/watch?v=YamDoDK71Ds
Nu ska vi till Kvantum!
Grått och snöigt
All min positiva energi som jag kände häromdan är svår att återskapa. Vid grått väder blir jag nästan alltid en aningens låg och får liksom jobba upp mig till en gladare nivå. Ljus och färger hjälper, så jag borde få sitta i ett ljusterapirum och måla delar av året.
Igår var det dags för magdans igen. Herregud vad jobbigt det är! Min fantastiska lärare Irina Forsberg, är duktig både på att dansa och att entusiasmera. Man slås jag av vilket motstånd det finns i vuxna, svenska kroppar när vi står där framför spegeln. Själv känner jag mig dessutom som en jätte bland de kortare madamerna...men vi kämpar på tillsammans oavsett storlek och fallenhet och förundras över Irinas energi. För det är jättebra för mig att göra detta, och fastän det är jobbigare än man kan tro är det också väldigt roligt. Och några moves är jag ganska bra på måste jag få säga... Och om jag fortsätter ett tag skulle jag kunna unna mig nåt sånt här:
Kära, tålmodiga läsare...
Oj, nu har jag försummat min blogg under en längre tid. Men för er som inte hört av mig i verkliga livet heller, kan jag avslöja att jag 1.lever 2.varit väldigt upptagen... När jag listade allt jag gjort på sistone för mig själv igår blev jag chockad och tydligen har jag härmed överbevisat min egen uppfattning om att jag saknar simultanförmåga!
Morgonens andra stora kopp te står och ryker brevid tangentbordet. Idag har jag mjukstartat dagen, och som alltid pratar Morgonpasset på i bakgrunden. P3 för er som inte vet vad jag menar. Tydligen har jag inte vuxit ifrån min favoritkanal än, fastän det var den jag lyssnade på redan som 15-åring. Kanske händer det nåt revolutionerande på denna punkt nu i slutet av februari när jag går in på 40:de årtiondet som pappa glatt upplyste mig om sist jag fyllde år... Men det är långt kvar till Stig och hans P4 i alla fall, så mycket är säkert. Där har vi vår tysta men tydliga tvist: han byter bort P3 till P4 och jag gör detsamma, fast omvänt, så fort jag får chansen... Som tur var kan vi enas om P1 eller P2 ibland.
Tisdagskvällen spenderades i vanlig ordning i Jattes ateljé och vi hade trevligt men kände oss alla på lite gnälligt humör, så diabilderna med konst som Jatte alltid börjar kvällen med fick utstå hård kritik... I mitt eget målande händer inte så mycket känns det som, eftersom jag påbörjar nya dukar hela tiden, men inte avslutar. Men jag ska ha en intensiv målardag snart, och ge bilderna chansen att utvecklas... Mest skulle jag bara vilja måla naket/kroki just nu, men var finner jag modellerna för det?! Frivilliga kan anmäla sig här, eller ringa mig!
Annars känner jag mig inspirerad av folk omkring oss som just nu kollar på hus eller lägenheter, Lasse & Elisabet exempelvis. Jag hoppas att de alla hittar vad de är ute efter till ett bra pris! Och så drömmer jag om att kunna göra detsamma nån dag...
Ha en skön onsdag kära vänner!
FILM
Jag vill se BRA film. Av nyheterna som finns där ute just nu tror att dessa kan vara värda att se:
An education. Jag har inte läst så mycket om den, men är ganska sugen på mer brittiskt 60-tal. Vi ser redan Kommissarie Gently på söndagar och älskar kläderna, frisyrerna och bilarna...
http://hd.se/tv/2009/12/21/kommissarie-gently-ny/
Precious. Hörde en radiointervju med författaren bakom boken, mycket intressant! Fast jag är rädd att filmen kan vara lite väl snyftig på amerikanskt vis, men när man hört lite om storyn och huvudpersonen känns det svårt att inte se filmen. http://www.svd.se/kulturnoje/film/bio/precious-prickar-ratt_3943491.svd
The Road. För att jag ibland vill se nåt riktigt mörkt & dystert. http://www.stockholmfilmfestival.se/film/the_road
Up in the air. Clooney gör mest bara sevärt numera tycker jag. Sen är han ju fortfarande en gobit, så vad finns det att fundera på? http://www.stockholmfilmfestival.se/film/up_in_the_air
George. En bild till M-T om du läser detta...
Den här skulle jag kunna tänka mig att se om jag inte var så vansinnigt höjdrädd - Man on wire:
http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/man-on-wire-1.1030976
Av det som går på bio här i Luleå just nu kan jag tänka mig Snabba cash och It's complicated. Men jag tvivlar på att någon av dom är så där fantastisk. Kanske blir The Wolfman i stället...
Nån där ute som har nåt filmtips? Kram och trevlig helg!
Tors dag
Till kvällen tror jag att jag ska gymma lite och sen ligga i bastun en timme, minst. Tills höfterna smälter bort. Kylan har inte gjort mina problem bättre precis.
Annars längtar jag mest efter nya avsnitt av TRUE BLOOD... Fast ikväll får jag åtminstone lite Don Draper, mums!
Bra start!
Redan innan frukost är jag på gott humör denna onsdag, och nu när jag har ätit mår jag ännu bättre! I tidningen läser jag vad jag tydligen missat på nyheterna igår: att Birgitta Ohlsson är vår nya EU-minister! (Och dessutom har hon en frisyr som liknar min nya...) Birgitta Ohlsson, en stjärna från folkpartiet, som borde ha fått en ministerpost från första början om inte det stått så många gubbar i vägen. Hon är en feminist som verkligen brinner för viktiga, viktiga saker! Tjoho!
Läs mer på:
http://www.dn.se/nyheter/politik/pirrig-birgitta-ohlsson-ny-eu-minister-1.1038234
Det var nåt annat positivt jag skulle ta upp också, men jag verkar ha glömt av vad det var. Nåt mindre viktigt om man säger så, som mitt goda humör eller att Stina Lundberg Dabrowski gästar mitt morgonprogram på radion. Vilket i och för sig inte är fy skam! Idel förebilder denna morgon, kvinnor som kämpar för att få göra det dom vill och göra nåt viktigt dessutom.
Ett tack till Ulrika för en välbehövd och inspirerande stund igår! Efter ny frisyr och några väl valda (superbilliga) reafynd känner jag mig rustad för nästan vad som helst... Frida som klippte mig kan förresten rekommenderas - kolla på Sax & Maskins trevliga hemsida för inspiration: http://www.saxochmaskin.se/
Ha en trevlig dag alla!
Konst!
Dagens konstnär:
Svenska Anneé Olofsson (konstnär som besökte oss på Umeå konstskola nån gång under läsåret 04-05) gör jäkligt coola bilder. Intressant nog, för oss som önskar att vi kunde saker vi inte orkar lära oss, så anlitar hon en proffsfotograf när bilderna hennes ska tas - hon komponerar dom bara! DET tycker jag är väldans spännande, och som jag minns hennes föreläsning för oss, så verkade hon oerhört driven och driftig. Nästan lite väl... Men kolla in hennes bilder på:
http://www.anneeolofsson.com/
Äntligen måndag!
I torsdags bestämdes att jag skulle låna Stigges bil för helgens visit till Umeå. Vi, jag och bilen, susade söderut i vackert väder (och bara lite snörök) direkt efter visiten hos jobbcoachen på Bergnäset. Klockan var strax efter tio, så jag kunde stanna och äta lunch i godan ro i Skellefteå, och ändå hinna gott och väl till Umeå och sedan Lillsjöberg innan mörkret infann sig.
Inne i mammas kyliga boning väntade en sällskapssjuk katt som kurrade medan jag tände i brasan. Vi satte oss i varsin fåtölj och myste. Sen kom mamma hem och vi hade trevligt ihop medan mörkret föll utanför. Josef, Kim och världens finaste hund Vidar dök senare upp och jag följde dom upp till byn efter att jag klätt mig ordentligt mot kylan. Hos Falkensköldarna visade det sig att man ännu inte sett den lysande serien True blood, trots den svaghet för vampyrer som Kimpa vittnade om, och jag insåg att detta var ett gyllene tillfälle att slita upp plasten på deras box och parkera mig i deras stora fina soffa. Å, True blöööd! Så bra!
Lördagen inleddes med vissa biltrubbel eftersom jag hade en tid att passa inne i stan. Jeanette (på galleriet SKORPINJON, där jag ska ställa ut med start 27/2), väntade mig före öppningsdags för att snacka lite och fota några verk för inbjudningarna. Några kvartar sen kom jag mig dit. Allt gick bra, förutom att jag var alltför lättklädd i tunna strumpbyxor och frös som en idiot när vi var ute för fotografering.
Innan kalaset hos Mari-Therese hanns det med en lunch på stan med morbror Anders. Trevligt! På kalaset fick jag sen i mig gooood tårta och fick träffa lite folk jag inte sett på lääänge. Oj, vad gamla vi gått och blivit, vi som nyss gick i högstadiet ihop... 30-åringen själv var tjusig i blått och fick bl.a. ett finfint minnesalbum från en annan Katarina.
Nu närmar vi oss berättelsens jobbigaste punkt, men när jag startade bilen på tunnelbacken trodde jag i min enfald att en slö, skön kväll väntade mig i mammas bastu. Från stan är det ca 2,2 mil ut till Lillsjöberg för er som inte känner till Västerbottens alla brokiga vägar och byar. Avfarten till byn låg ungefär en kilometer framför mig när Stigges kära Mercedes tvärdog på landsvägen, en väg som plötsligt kändes väldans smal och farlig trots att jag visste med mig att trycka igång varningsblinkersknappen. Därtill insåg jag att jag snart skulle frysa ordentligt i tunna strumpbyxor. Naturligtvis ville ingen svara när jag började ringa som en galning, men efter bara några minuter hade en bil stannat in framför mig och en kvinna erbjöd mig hjälp.
Jag grät redan, eftersom blev så överrumplad av min plötsliga maktlöshet. Kvinnan skyndade sig att skjutsa upp mig i byn till gården där jag visste att bilkunnigt folk fanns. De visste också direkt vad problemet var och gav sig in på räddningsaktionens första del: bogsering. Sen fick vi ägna oss åt att störa folk i jakten på garage att ställa in bilen i. På tredje försöket lyckades vi.
Helgens räddare i nöden var: Anders, Hans och framför allt den för mig tidigare okända Robert Lindberg. Den sista hade garageplats, införskaffade delar och lagade bilen så att den var körklar på söndag mitt på dan. Helt otroligt snällt!
Efter detta var jag ganska matt och oinspirerad resten av lördagskvällen. Jag satt en stund hos moster och sen tittade jag och mamma på en deckare ihop innan vi la oss. På söndan var allt ännu ovisst fram tills att telefonsamtalet kom om att bilen var fixad. Hemfärden gick i mörker och snörök och tog ganska lång tid. Sen var jag ännu tröttare när Stig mötte mig med risgrynsgröt och inspelat Mad men-avsnitt. Men det var skönt att komma hem!
Nu väntar en ny vecka och nya friska tag!
PS. Klara, du är klok du! Gillade ditt förslag och ja, några självporträtt blir det!
