I'm gonna get dressed for success!
Idag har jag införskaffat en minikjol och ett knallrött läppstift. Vad mer kan man behöva inför det nya året egentligen? Tyvärr är denna vecka och dag lätt överskuggad av min röstförvrängande förkylning, men man vi tänker ha trevligt på lågmält vis med film & god mat...
GOTT NYTT ÅR ALLA!
29:de december 2009 & Mattis 24:e födelsedag!!
Idag tycker jag att alla ska tänka på min broder som fyller år långt borta i finska Karelen, där det just nu förmodligen är vansinningt kallt. Han är där med pappa, Micke och Sara (som för första gången ska träffa våra farföräldrar och därmed möta Mummos fantastiska mat och Ukkos...historieförhör) och jag har tänkt på dom hela dan.
En sketen liten dag kvar på arbetet nu. Vet inte om jag ska vara obekymrat glad över nyårshelgen och festa loss eller direkt anlägga en allvarsam min, eftersom jag nu måste upp till bevis liksom. Klarar jag detta? Jadå. Ingen fara. Titta en stund på denna Pentik-produkts vackra mönster, så inser vem som helst att världen är vacker och att möjligheterna bara väntar runt hörnet...
O sköna osäkerhet!
Nu är det verkligen nedräkning på postverket: 2 dar kvar. Sitter som bäst och kollar på ams.se, min nya hängsida. Blir inte mycket bloggande eller tid för facebook framöver, så ni får väl ringa eller komma förbi om ni vill ha en skymt av mig... Men jag känner mig alltjämt upprymd och hyser en skimrande 80-talsglad framtidstro. So what att jag inte har nåt säkert att hänga upp livet (eller mer exakt räkningarna) på från och med nästa vecka! Är inte livet lite roligare när man har kniven på strupen och när nästan vad som helst kan hända? Nu låter det som om jag befann mig i djungeln eller levde på gatan och riktigt så illa är det inte än...men ge mig några månader så kan bloggläsningen visa sig bli verkligt spännande...
Igår "glömde" jag för en stund att framtiden är osäker och eventuellt knaper, eftersom jag sprang en runda på stan och köpte mig lite siden och sammet... Ska försöka invänta halva reaprisen innan jag går igen, men jag känner mig jättenöjd med svarta korta sammetsblåsan, som blir perfekt på nyår (om det nu blir nåt nyårsfirande att tala om).
Annars är jag sugen på att bli en aktiehaj. Tyvärr har jag väl små belopp som jag kan riskera på den marknaden - men ändå, jag är sugen. Vilket är lika bra, jag tror det är nåt man ska ägna sig åt litegrann på sidan om (om man nu har lust och nån slant över). Jag ska bli superframgångsrik hade jag tänkt, men framför allt en etisk haj. Det finns ju faktiskt en massa fina företag som vill göra världen lite bättre. På sikt måste ju de företag som lyckas lösa viktiga problem: utvecklat cancermediciner, bättre lösningar för grönare energikällor och ny grön bilteknik vara nåt som man gärna varit en del av. Och medan man varit en del av att göra världen bättre så tjänar man en hacka! Vad tror ni?
För övrigt undrar jag vilken av dessa sidenblusar från Wera (Åhlens) som är finast? De är snyggare i verkligheten än på dessa bilder måste jag säga.
Mot framtiden!
Nu börjar julen klinga av så smått. Känns skönt att vi har minimalt med julpynt och att det snart är januari, för nu vill jag komma igång med allt nytt och spännande! Efter några dagar med intensivt ätande med släkten nere i umetrakten kom vi hem igår kväll för att ta det lugnt hemma denna söndag. För min del kan vi gott snabbspola över nyår, men jag vill ändå strosa lite på rean idag, så det kanske är lika bra att tiden har sin gång.
Vi har haft några mysiga dagar i Lillsjöberg med trevligt sällskap och god förtäring. Bröderna, mamma, kusiner och moster Anna med familj var där. Kul att få rå om varann en stund nu när vi ses så sällan! En sväng till Sveagatan gjorde vi också, och fick oss lite jul där med. Av alla saknade vänner i Ume hann jag med att träffa en, eftersom Sigge var så snäll och kom ut till släktbyn min trots att hon hade lite med tid. Till Sara vill jag säga: nästa gång!
Nästa vända till Ume blir nog ganska snart och jag ser redan fram emot det! Då blir det mer tid för vänner och mycket tid att bolla framtidsplaner över rykande tekoppar... Jag känner mig faktiskt väldigt laddad inför vårens okända marker och måste säga att det finns många som bidrar till att inspirera mig: familjemedlemmar, släktingar och vänner!
Nu ska jag ut och låta mig inspireras av mellandagsrean under den hurtiga täckmanteln "långpromenad"...
Nä...
Dear Readers of the Katta Blog,
Idag är vi lite internationella sådär. I rubriken åtminstone.
Vi har just sett en dokumentär om Woodstock. Man kan undra hur många det finns och hur det fortfarande kan vara så intressant. Det är det för mig i alla fall. "Dom där är alla i 60-årsålden nu" kommenterar Stigge när kameran rullar över publikhavet och dess halvnakna, solbrända, hippielånghåriga ungdomar. Han hade faktiskt kunnat vara där själv, tonåring som han var -69. Men till Kalix hade nog inte ryktet om Woodstock spridit sig förrän långt efteråt...
För mig känns det svindlande länge sen, men ändå så väldigt bekant. Kanske för att mina föräldrar till viss del tagit intryck av musiken och livsstilen som jag ser i dokumentärer som denna och fört det vidare till oss barn. För även om jag stänger av så fort jag hör svensk proggmusik (som i mina öron alltid låtit pinsam och löjlig) så lyckas den amerikanska musikens storheter från denna period säga mig nåt viktigt eller i alla fall förmedla en känsla av att vilja vara viktig, vilja förändra saker. Från min generation sett kan det ibland kännas avlägset att samlas kring något som man tror på, något som man gemensamt tror sig kunna få till stånd. En gemensam framtidstro.
Vi är individualister. Jag är individualist. För även om jag tror på att samhället ska ta hand om de svaga, utplana vissa skillnader, som vi ju gör i vårt välfärdssamhälle, så har jag aldrig känt mig lockad av kommunismen svartvita världsbeskrivning eller människoförminskande ideologi. Jag tar faktiskt själv ofta avstånd från kollektivistiska rörelser (eftersom jag ofta uppfattar dom som intoleranta, med lågt tak). I Sverige har vänstern liksom tagit patent på vissa saker, och är man inte bekännande vänsterpartist, utan kanske närmare amerikanernas vänster - liberal - så vet man inte riktigt vart man ska vända sig när man känner ett visst behov av att sätta sig ner med gitarren och sjunga en sång om hur man önskar att världen kunde bli bättre. Nån som har ett förslag?
Vilodagen
Igår skulle Malin flytta saker kors och tvärs över stan och jag var med på ett hörn för att transportera det blocket-sålda köksbordet till dess köpare. Nu väntar förhoppningsvis fler försäljningar! Sen bjöds det på fika hos Boman som fyllde år och efter det slappade vi mest, för att sen lägga oss tidigt. Mörkret har väckt sjusovaren i mig och jag grymtar ilsket på helgmornarna åt Stigge som tycker att sova till 8-9 är sovmorgon, medan jag tycker det känns som att väckas bryskt mitt i natten...
Idag får vi se vad det blir. Jag har haft ambitionen att baka denna helg, men... En långpromenad blir det i alla fall, och kanske att försjunka i en god bok efter det. Å, det är härligt att vara ledig...
Stanislaw Wyspianski
Tack för igår!
Allt kändes lyckat, i synnerhet att få en folksamling av trevliga typer i mitt eget vardagsrum! Välkomna åter, lovar att vara en bättre värdinna och bjuda bättre (även om fikabröd snarare än finsprit nog är min starka sida i så fall)...
Lördagskvällen blir vindstilla
Lördagen börjar ta sig. Eller snarare lugna ner sig. För mig som gjorde fredagen till en helkväll och uppenbarligen inte tål alkoholhaltig förtäring, har det varit lite kämpigt med illamåendet tidigare. Men efter en sen och god lunch mår jag betydligt bättre. Tyvärr verkar det inte löna sig för en sällandrickare som mig själv att vara lagom och skötsam under kalla partynätter som gårdagskvällen, dagen efter agerar min kropp ändå som om den var utsatt för attentat och föreslår ömsom att jag är döende ömsom att jag borde spy. Nu lyssnar jag inte på allt vad min kropp säger mig, men huvudvärken är jag glad att slippa.
Det blev dåligt med julklappsinköp denna lördag. Men så är det fortfarande flera dagar kvar till jul och inte många på min lista. En mer eller mindre, men så är han en svår rackare också... För vad jag än ger honom blir han glad och tacksam, så mycket vet jag - men som givare vill jag att det ska vara speciellt.
Nu väntar transport av bordet jag sålt på blocket, och sen blir det tårta hos födelsedagsbarnet Micke, som bor ett stenkast härifrån. Mmm, tårta...
Framtidsbryderier
Hallå!
Ojojoj. Har hunnit vara hemma i 3 timmar och lyckats med konststyckena att laga mat OCH lägga ut annonser på blocket. Man ska lägga sin ambitionsnivå efter förmåga, och med tanke på hur lite vettigt jag fått gjort på sistone, är detta imponerande! I detta utdragna mörker verkar jag mestadels klara att halvligga i soffan och se på tv.
På tal om blocket så har jag för 100:de gången sett en tjusig rokokosoffa och tänkt: Ja! innan jag insett hur förbannat obekväma de är, trots allt det vackra. Nu har vi ju redan en snygg och dessutom bekväm soffa, så det är inte aktuellt för fem öre, men ändå...
Annars fantiserar jag mest om hur det kommer att vara att vakna upp efter nyår och ha ett härligt tomrum att fylla. Just nu lutar det åt att jag börjar plugga mest för att man då kan sätta igång direkt och inte behöver kämpa, söka, leva i ovisshet. Jag gillar att veta saker på förhand! Men å andra sidan tycker jag att det skulle vara värt det att rota runt lite efter ett vettigt och roligt jobb, när jag hittar det kommer det ju belöningen! Ekonomin talar ju för det senare också. (INGEN längtar tillbaka till studenttillvaron för den ekonomiska aspekten...) Men med mer studier skulle jag känna mig mer attraktiv på arbetsmarknaden. Så nu gäller det att väga för och emot...
Imorgon blir det fest för mig och mina kära kollegor. Något att se fram emot!!
bloggenblocket!
Säljes: BJURSTA svartbrunt matbord 90x90
Kan fällas ut till max 168 cm.
Sparsamt använt, i gott skick.
Nypris 995:-
Kattas pris 600:-
Tipp...tapp...tipp...tapp...
Hör ni ljudet av bestämda steg? Julen kommer! Och med den all mat, alla klappar, allt tjoande kring granen. Fast INGEN håller väl på med det sistnämnda längre misstänker jag. Eller så är jag bara förvirrad och blandar ihop gran med midsommarstång...
Nu behöver vi verkligen ledigt på vårt jobb, för alla är så trötta och slutkörda! Det blir som jobbigast när vi lyckas vända det mot varandra: tar ut tröttheten på killen eller tjejen bredvid, fastän vi alla har mycket nu i jultider och är glåmiga efter att inte ha sett dagsljus ordentligt på ett par månader... Den som trodde att brevbärare var ett harmoniskt litet tomtenissefolk av människor som cyklar ut i ur och skur med ett leende på läpparna, har fått allt om bakfoten! Vi är bitchiga och ilskna blåklädda monster mest allihopa...
Imorgon får vi göra ett nytt försök att hålla julposthumöret uppe! För nu är det bara fem arbetsdagar till julafton, och än viktigare: 2 dar till postfesten...(som jag hoppas att vi alla går på och har roligt ihop!!) Själv har jag bara åtta arbetsdagar totalt kvar! Och jag vill ha julefrid med alla mina postvänner innan vi skiljs åt!
tisdagstråkigt
Hallops!
Idag skulle jag vilja göra ett ljudinlägg/radioklipp på bloggen, om jag hade möjlighet. Bara dumma mig, helst med nån god dum vän. Josse, när ska vi göra vårt humorprogram egentligen? Hassan, släng dig i väggen! Det ska ligga mellan Roll on och Rally - två av världshistoriens roligaste program....
Känner mig både energifull och riktigt slö denna tisdag kväll. Slö på det där sättet att man inte får nåt vettigt gjort, men energifull nog att ha föresatser... Tror inte jag orkar mig till gymmet faktiskt, känns som att det bara är en enda lång uppförsbacke till julafton nu. Vill hem till mamma, bröderna samt Anna med familj! NU! Kommer bli sååå mysigt!
Fick två fina julkort idag, så nu börjar det trilla in. Finast var det från Anita, med en julängel på! Annars händer inte mycket. 
Pictures!
Dags att summera 2009. Fast nä, det vill jag inte alls. Jag vill bara lägga ut lite bilder som jag fick hem idag. Vassego:
Epa! Snyggast i stan...och byn...
Världens sötaste Vidar! Och under det en konstig tant som tar konstiga bilder på sig själv...
Första isen.
Soldagstankar
Kära vänner!
Har precis segat ihop i en liten söndagshög. Hjärnan känns lika intetsägande som stelnad kall spaghetti och kroppen signalerar att den vill gå och lägga sig trots att jag nyss drack kaffe. Novembertröttheten håller i sig medan dagarna envisas med att bli...ännu kortare. Därav behovet av bilder från avlägsna somrar. Här ovan en kyrka från Helsingfors.
Av någon anledning får den mig att undra varför människor som inte är troende ändå vill gifta sig i kyrkan. Varför tror ni? Är ni för /emot som troende/ateister? Varför gifter sig folk över huvud taget? Varför vill jag gifta mig? Fast det där sista kan jag nog svaret på själv... Ni då?
Igår fick jag ett energiil som resulterade i att lussebullarna blev bakade liksom ett par julsockerkakor. Dessutom fick jag till en vegetarisk lasagne som var riktigt smarrig. Jag säger bara en sak: massor med ost + vitlök gör vad som helst gott!
Kvällen spenderade vi glöggandes hos Sara. Jag frågade ut en reklamkille om hans jobb och åt vansinniga mängder syndigt god ost + kex. Vi lekte fåniga lekar och trängdes i Saras mysiga tvåa ända tills det var dags för hemgång. Sköna promenader i natten är verkligen något jag gillar!
För en liten stund sen fick jag en förfrågan om vad jag önskar mig i julklapp och kunde därmed dra slutsatsen att min far inte läser denna blogg! Illa. När jag skämtsamt föreslog en digital systemkamera eller bil lät han underligt härdad - jag undrar vad mina syskon utsätter honom för, stackarn.
-Ja...jag kan köpa dig en gammal bubbla, sa han innan vi la på. Ett bra förslag tänkte jag, men eftersom Stig alltid tar bubblor som exempel på skräpbilar, insåg jag att det kan innebära trubbel. Fast fina är dom minsann!
Juldrömmar
Godmorgon världen!
Idag har vi smygit upp i ottan. Ambitionen är att "få nåt gjort", för vi verkar båda ha mycket på listan med det ännu ogjorda. Och snart kommer tredje ljuset och julen! Som jag längtat och längtar efter denna jul! Likt ett barn som inte hunnit med så många jular och förväntansfullt längtar efter det där speciella, ovanliga...
Funderar fortfarande på julklappar och om jag ska avvika från min ingajulklapparalls-linje. Stigge skulle verkligen förtjäna en julklapp eller två, men å andra sidan är det inte så man ska tänka: för julen ska väl handla om att vilja ge. Och nog vill jag, men när jag börjar tänka på hela min utökade familj, och alla som jag vill/kan/borde/kunde ge en klapp, minns jag varför jag slutade med hela den cirkusen...
Nä, nu vill jag faktiskt ha en vit vinter. Grått är för amatörer och sörlänningar. Vi kanske kan göra en gemensam insats och skicka en kollektiv bön till vädergudarna: Ge oss en vit tredje advent och Lucia, tack!
Tetarmen knorrar om sitt, så nu måste jag gå och sätta igång vattenkokaren...
Ingen debatt om mental rening, men väl kanske en fredagsdans?!
Jepp! Jag gillar att förhöja mig själv ibland: säga att jag är bra. Det tycker jag att ni ska göra också! Och nu menar jag inte att vi ska lyfta oss på bekostnad av andra, utan bara se oss själva som bra typer. Gärna försöka vara det också förstås... Livet går lättare i medvind och med vänlig uppmuntran.
känslobild?
Imorgon ska jag förhoppningsvis gå mitt livs sista brevbärartur och (som jag skrev på Facebook) så undrar jag hur jag ska känna inför detta: glädje, nostalgi, sorg, apati...? Förmodligen blir det som vanligt, att jag knallar runt medan jag tänker på ditt och datt. Och sen vips är det slut och lunch och helg. Men enda skillnaden att det inte upprepar sig. Björn har hunnit svara och jag tänkte avsluta med hans kloka ord:
Julen närmar sig
Nu ska jag se på Kjell Bergqvist i morden, så jag har inte tid med er! Men, jag kan avslöja att min jullängtan håller i sig och att det för tillfället lutar åt att vi åker ner till mamsen trots allt. Mamma är bra på jul, och jag längtar efter familjen nu, som visserligen är spridd över stora geografiska områden, men som till stor del är samlad i ume i jul. Somliga envisas med att jobba på julafton i London, men hon kommer vara med oss i tanken ändå...
Särskilda hälsningar till Sara som modigt klarat prövningarna häromdan. Krya på dig nu gumman!
Kram till alla!
Olika shades of blue och Kattas målardrömmar
Stora porträtt, i likhet med idoler som Ilja Repin, skulle jag vilja få till. Fånga fina människor jag känner på duk.
Och det finns mer! En dag vill jag se Lucian Freuds målningar live. Han är så jävla cool att jag blir svettig bara jag tänker på det. Kolla in dessa:
Googla karl så får ni se betydligt mer avklädda, stora porträtt. Köttiga. Jag vet inte varför det är så vackert det han skapar, men jag är svag för det oförskönande blottande han sysslar med. I all typ av konst egentligen. Litteratur, musik, konst, film. Ge mig nåt brutalt. Nåt oförställt. Nåt som känns som på riktigt.
När det kommer till ens riktiga verkliga liv, det som man måste leva, kan man visserligen börja gråta när inte syltburken vill öppna sig. Men det är en helt annan femma.
Blå-gg
Vilket osökt får mig att tänka på filmen, som äntligen går att få tag på i svensk tappning igen: Det stora blå. Så vansinnigt snygg. Se den! Gör't. Sjäv ska jag köpa den åt mig själv i julklapp, undrar bara om jag ska ta hela Luc Besson-boxen direkt, eftersom jag redan älskar Leon och Det stora blå. Misstänker dock att jag skulle bli besviken på resten av filmerna, men mina läsare kanske vet? Se den här: http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&subsite_set=movies&id=76960&lang=se&subsite=movies&&ref=
(Hur gör jag om jag vill att länken ska ligga under ett klickbart "här" istället? Borde lära mig det känner jag.)
Gymmet gjorde susen igår och vi hade en kanonkväll bara jag och Stigge. Efter en välspenderad halvtimme (och det var gymmets absolut sista för dan) i svettens tecken, gick jag med lätta steg hem och piffade till mig. Uppåt värre. Men som mini-bi-polär dyker jag därför ner i ett dunkelt dike idag. Totalt neggo, stingslig och lessen för ingenting. Men att blogga med spotifyblandband i örat hjälper. Senare ikväll ska jag nog gömma mig i ett asocialt hörn av lägenheten med en tekanna och läsa ut min Denise Mina bok...
Hej bloggen!
Jag har vansinnigt bråttom nu, så vi kan inte umgås! Eftersom jag misstänker att lördagskvällen kommer att fyllas med annat än bloggeri önskar jag alla - särskilt de tomtar och folk som kommenterat - en härlig lördagskväll! Nu: gymmet!
Kära Tomten,
Först vill jag ha en hund! Katter i all ära, men nu är tiden mogen och jag med den, för ett oprövat husdjur av oklar hundras! Helst vill jag nog ha en golden... Tror jag.
Det är som om alla hundar jag möter nu för tiden bara behöver ge mig ett hundögonkast så smälter jag ihop till en blöt pöl. Senast igår fick jag en sån där blick, och hunden sa telepatiskt till mig: Katta du är redo nu! Ja, det är ögonens fel: det finns så mycket kärlek i en hund anar jag. Och dom ser detsamma i mig. Känns det som.
Laura och Mikkos hund Senna
Det finns mer på önskelistan. Prylar exempelvis. Men mest dyra jobbiga saker, som bil och ett rejält stycke kamera... Tyvärr inte nån gammal charmig sak, för om jag ska fortsätta fota analogt (fel begrepp kanske men ni fattar), är det ett ställningstagande som kostar skjortan och som har osäker framtid. I stället kunde jag ägna min tid och mina pengar åt att lära känna en digital systemis ordentligt. Ologiskt nog skulle jag dock hellre sätta mig och googla gamla fina kameror på Ebay än att försöka förstå all skitteknologi och bilda mig en uppfattning om vad jag behöver/ vill ha för modell. Det är alltså bara lathet som hindrar mig...
Inget sånt här med andra ord...
Fast viktigast av allt, Tomten, är att jag får bli starkare och friskare i kroppen nu framöver. Och som med allt annat på min lista, är det nåt jag måste fixa själv. Jag ska börja på direkten, med en stärkande tekopp och samtal i soffan. Skön helg tillägnas alla!
Vackra vinter!
Ge mitt ett galleri och en sommardag och en storstad. Det är vad ni ser på bilden. Här i verklighetens norrland har vi gräsligt kallt för tillfället. Kallare än -10 grader. Okej, eftersom majoriteten av mina läsare är hårdhudade norrlänningar som kommer att fnysa åt detta påstående måste jag försvara mig direkt: jag har suttit några timmar i en liten kall elbil och frysit arslet av mig. Bokstavligt talat...
Egentligen älskar jag vinter och kyla, men jag vill gärna kunna reglera hur länge jag ska vara ute, samt kunna gå in när fingrarna håller på att trilla av. Helst vill jag stå på ett par skidor och susa fram i ett vindstilla gnistrande vackert vinterlandskap. Finns det nåt bättre kära läsare?
Fan jag har ingen bra vinterbild av de jag har digitalt. I de analoga arkiven finns massvis med fina vinterbilder, särskilt de som jag tog för ett antal år sedan men mammas gamla kamera. Jag ska ta och skaffa mig en negativscanner hade jag tänkt... Men först en kamera! Måste bara se till att det blir några inkomster här efter jul innan jag går loss med inköpen... Jobbtips anyone?! Kram!
Kul!
Igår fick jag ett roligt meddelande på Facebook: en tjej jag träffade när jag var 14 och var med familjen på resa i Canada hörde av sig. Hon hade hittat ett oöppnat brev från mig häromdagen, som hon slet upp och läste, där jag skrev om typiska fjortisgrejer samt undrade när vi skulle träffas igen. Vi hade väldigt roligt ihop den där veckan vi var där (i Prince George som stan heter), men bor man på var sin sida av jordklotet så är det inte så lätt att ses... Kanske när vi är 20 hade jag i alla fall gissat i brevet, berättade hon. Nu blev jag nästan sugen på att planera in en resa dit, kanske börjar bli dags?
Börjar bli jävligt less på min kamerabrist. Den pajar mitt bloggande känner jag. Begränsar mig i det som jag gillar mest av allt (nästan). Här är iaf en bild på pappi från arkiven, han verkar dessutom hålla på med en kamera! Passar bra...
