Kattas enda liv

Igår var vi dels i Sinksundet och gick igenom det sista som ska bort och dels var vi på nya tomten och målade friggebodan. Det vita är grundfärg, vi har inte bestämt oss vad det blir i slutändan. Golvet är oljat nu också, så att vi kan börja fylla förrådet med diverse prylar.

Det var en trevlig dag i Svartöstan, med lite nyfikna grannar som tittade förbi (som vanligt). Solen sken och vi hann hela varvet runt. Nu har man resten av sommaren på sig att måla klart. Ingen brådska.

En massa småfix har jag att göra denna morgon. Det fina vädret verkar hålla i sig och helgen väntar runt hörnet. Ludde ligger och drar sig i sin korg, han har varit pigg och vaken i natt nämligen.

Imorgon är det schlagerfestival för dom som är intresserade. Mitt eget schlagerhumör brukar pendla, men jag gillar ändå tävlingar och glamour och att så många länder kommer samman och gör samma sak en stund. 2009 års final såg faktiskt jag och Stigge såg på hotellrummet i Krakow. Det börjar bli länge sen vi reste tillsammans nu...

Men här ska inte drömsurfas på resor och annat onyttigt! Först ska dagens studier och småjobb avklaras!   

Har suttit framför datorn och jobbat med de nu länge försummande studierna hela förmiddagen. Men nog är det deprimerande att konstatera att klockan är 12 och jag har suttit halva dagen framför en skärm. Ibland tror jag att datorn liksom tv:n kanske ändå är djävulens påfund som jag hört påstås.

Men man slipper ju handskriva sina skolarbeten i alla fall, som man gjorde förr. Jag minns mina högstadietexter där vänsterhanden (som jag skriver med) alltid lätt suddade det redan skrivna. Fulla A4-sidor upp och ner med mina noveller och historier, som läraren höjde till skyarna. Det var tider det!

Vi gick längst hamnen och isbrytarna till Svartöstan en sån här vacker kväll. Vi konstaterade att det var vackert med mastodonta oljebehållare och de stora isbrytarbåtarna. Men så är det mesta vackert i en solnedgång förstås...

Tänk ändå att den fina, korta sommaren står för dörren.

Har jag visat hur Ludde sitter när det är kontorsarbete? Först blev jag orolig, sen förstod vi att han helt enkelt gillar att sitta på detta lite lustiga sätt. Lagom nonchalant liksom.

Tacka gud för Indiska! Dom har plastmattor i perfekta balkongstorlekar i en massa snygga färger!

Idag har jag haft en sån där varm känsla i magen. Allt kommer bli bra säger den lugnande. Och jag tror på den känslan eftersom jag vet att den egna inställningen bidrar till resultatet. Tankens kraft, eller viljans, eller kanske snarare förväntningarnas är vad det handlar om. Nu hoppas jag för andras räkning, åt flera håll. Ni klarar det!


En annan förhoppning: Ett litet bo kommer eventuellt att byggas på en nu tom tomt. Det hela är mycket spännande, men inget är klart ännu. Det är massor av fixande & donande och framförallt en hel massa pengar som krävs. Men som ett första steg har man sina drömmar och fantasier... 


Jag fick för övrigt ett ryck att göra i ordning vår hemska lilla balkong idag. För att kunna ha trevligt ute i solen och värmen, för det är riktigt varmt i Luleå nu. Resultatet ska fotas och visas. Strax.

Härom veckan var jag ute med en kompis och fotade. Vissa fårtecken gick att skönja under gamla höstlöv. Idag är det supervarmt i Luleå, underbar känsla efter månader och månader av köld.

Förra veckan blev jobbig på en massa sätt, även om det som alltid fanns ljusglimtar. Denna vecka, som officiellt är hälsovecka i vår kommun och säkert på andra håll, SKA bli bra. Jag vägrar få det på något annat sätt. I och för sig tränas man i att se det positiva i motgångar, misslyckanden och nederlag. Man stärks. Men nån måtta får det vara!

Måndagen inleddes därför med besök hos sjukgymnasten och gymmet. Efterlängtat!

Söndag.

Helgen blev inte som vi tänkt oss. Men så tenderar livet att vara ibland. Och det där med att olyckorna inte kommer ensamma handlar kanske om att vi har en annan beredskap om de kommer nära inpå varann?