Kattas enda liv

Idag har jag hört mycket åsikter om Israel-Palestina (eller snarare en åsikt: "Israel är dumma"). Carl Bildt talar allvarsamt i tv i denna stund om det som hänt. Själv känner jag att jag blivit avtrubbad för länge sen. När jag var nere i Libanon 1999 och tiden före/efter var jag påläst, engagerad och arg. Det var helt chockerande att libaneserna bara ryckte på axlarna åt det faktum att man inte hela tiden hade ström eller vatten pga dåvarande sporadiska bombningar av södra delarna av landet. Man ryckte på axlarna för att livet trots allt var så mycket bättre än det en gång hade varit. Inte som före inbördeskring och angrepp från Israel kanske, men bättre än ändlösa beväpnade konflikter. I Libanon alltså.



Syrien klampade omkring i landet. Israel gjorde som bäst de ville. Det på kartan obetydliga men i verkligheten underbara landet Libanon låg och ligger alltjämt klämd mellan såväl större krafter och inre stridigheter. Hur är det då kan man tänka på Gazaremsan? När jag satte mig in i landet Israels historia, som ju är historien om palestiniernas förlust av ett land och allt som föregått och skett efter 1948 i regionen undrade jag hur folk kunde stå ut. Och då menar jag alla folk i området: hur står israeler, libaneser, palestinier, kurder, syrier, egyptier, jordanier mfl ut?



Sen dess har massor och ingenting hänt i regionen. Man blir så trött och ledsen. Dessa upprepningar av gamla hemska jobbiga saker. Tar det aldrig slut? Kan man inte förstå det till synes enkla faktum att VÅLD inte är en lösning? Eller är det yttre tvång som krävs? FN-ingripande? Det känns ju ganska uppenbart att dagens situation är ohållbar. Det är bara det att den varit det så länge att folk vant sig.   

Titta på dessa fina bilder från vackra Libanon. Jag kan intyga att det är vackert! Säkert är resten av regionen lika full av skatter. Tänk vilket turistparadis det kunde vara! Vilket paradis det kunde vara för människor som lever där... Hoppas att det blir så. Att nån som har stort inflytande över situationen säger: -Stopp och belägg så här kan vi inte fortsätta! Eller att folk bara vägrar våld. Jag vet inte vad som krävs, men jag hoppas att nån sätter ner foten. Nu.

Har precis planterat lite örter, grönsaker och blommor


ser inte mycket ut för världen än, men vänta ni bara! Och på tal om mina gröna fingrar så har precis min slöaste orchidé börjat blomma. I övrigt ser den riktigt risig ut, men blommorna är så bedövande vackra att man inte ser resten. Om nån har tips på hur jag får bladen att leva upp lite kan ni ju meddela mig!



Härom veckan köpte jag en fin lampa på Röda korset, som nu fått sin plats i sovrummet. Mysig är den! Och så har jag monterat min pax-garderob där massor av kläder ryms. Numera har jag alltså ingen ursäkt att ha kläder överallt som jag vanligtvis har...



Slutligen dagens fynd från Myrorna. Eller ett impulsköp i alla fall. Får se om den hamnar i stugan eller vad jag ska hitta på med den.

Är precis hemkommen från fina, somriga Göteborg, i vars trakter så många släktingar verkar trivas och har trivts. Allt som allt blev dagen lång och innehållsrik. Ett rejält stycke teater, mycket promenerande (+en otroligt jobbig språngmarsch...) och flera viktiga, intressanta diskussioner! Glad att jag hann träffa vännen Clara också under dagen - det var ju år sen sist!

Igår kväll fick jag mig en riktigt fin teaterupplevelse! I sällskap av kusin Martin som vänligt guidade mig rätt, bänkade jag mig för att se kära broder Matti. På en scen. För första gången! För mig alltså...

Av kulturupplevelser vet man inte alltid vad man ska vänta sig. Om man sätter sig i ett teater eller biomörker kan man ibland vara dåligt påläst, kanske inte känna till storyn, regissören eller skådisarna. Och jag känner ju Matti som Matti. Skämtare och sketchare har han alltid varit, vi driver med varann allihop vi syskon. Men nu skulle det ju vara På Riktigt. Inför Publik. Efter ett antal veckors, månaders träning. Efter år på teaterskola. Lite nervöst men mest spännande. Hade kunnat utbrista i ett "Äntligen!" när jag satte mig i salongen.

Och stycket sen, Beckets I väntan på Godot, som jag försökt men misslyckats med att läsa nån gång för länge sen under litteraturstudierna... Som tur var kan jag nu tacka Matti och hans vänner för att de gestaltade texten för mig. Så att den rentav blev vettig och logisk. Ja, alltså, i all sin förvirring. För det är alltjämt ett kruxigt stycke text. Mångbottnat. Intressant. Existentiellt. Absurt, men ändå...livet.

Castingen (jag vet inte vad det heter på svenska: rollbesättning?) var klockren. Alla var som gjutna i sina roller. Och detta är ingen storasysterlig överdrift! Att elever kan vara så bra på ett hantverk gör mig så glad: det finns hopp om framtiden! Här kommer bilder från eftersnacket. Matti är fortfarande i scenkläder.

Tack till Matti och hans vänner! Ni var lysande!

Håhå! Vilken dag det varit! Och vilket väder!!! Här ser ni bilder på bloggerskan som målat i högsommarvärmen. Hela dagen. Vid arbetsdagens slut fick Stigge i uppdrag att fota mig eftersom jag desperat behöver cv-bild... Problemet är bara att om man normalt är kritisk mot sig själv på foton, vad är man då inte på ett cv-foto?! Men man får väl blunda och välja ett...

Det har varit mycket besök i Sinken på sistone. Igår kom John och Mirelle förbi på förmiddagen och sen oväntat kaffebesök av ett äldre par som ägt tomten bredvid. Efter att bullarna var uppätna kom ölgänget Malin, Tomas och Robban. Svea var förstås också på plats! Sist men inte minst anlände Micke framåt kvällen. Idag har "bara" Sara och Rolle tittat förbi. Och idag fanns kameran på plats så att dokumentation kunde utföras!

...men om jag ser som en hök, vad är det då för fel? Har huvudvärk mest hela tiden och det känns ögonrelaterat. Kan inte bara vara min gamla spänningshuvudvärk från nacken, eller kan det det... Känner mig trött på hela våren och ljuset och värken. Och onödig, ickekonstruktiv stress över ditt och datt. Snart går jag i ide.

Fast träffen på entreprenörcentrum var himla bra! Ska tänka lite mer på den, så känns det kanske bättre. Mitt fina företag som jag vill starta! Dags att börja skriva på affärsplanen nu tydligen. Låter himla vuxet när man säger det, tycker ni inte? Men jag är väl ingen sorglös tonåring längre, vilket vi numera får vara långt upp i 20-årsåldern. Jag har ju till och med en seriös frisyr! Tycker jag själv i alla fall, när jag granskar mig själv i spegeln. Så idag, när busschauffören frågade om jag var ungdom, gav jag svar på tal: Nä, ganska vuxen. Trettio.

Stigge har gått till busstationen för att ta flygbussen. Kurs med STs fackförbund väntar. Själv blev jag pigg av att bli väckt... Lika bra att börja med dagens bestyr, eller hur? Först blir det te + mackor. Sen ska jag fortsätta med jobb och starta eget pyssel. Klockan 10 ska jag på entreprenörcentrum, det blir skoj!


Tack för snälla ord om min frisyr! Jag trivs själv i den och det kändes bra att göra en lite större förändring för en gångs skull. Idag väntar en syntest på eftermiddagen, vilket känns mindre roligt. Misstänker att jag ser dåligt, tyvärr. Anledningen är att jag har huvudvärk mest hela tiden och att jag känt mig jättekänslig för ljuset i år. Ögonen blir liksom trötta vid ljusförändringar. Jag upplever inte att jag inte ser, men misstänker att jag får anstränga ögonen mer än vanligt och därmed får huvudvärk. Fast eftersom jag alltid tyckt att det är så snyggt med glasögon, och med tanke på att praktiskt taget alla jag känner har glasögon vid det här laget, så är det inte så farligt. Men det kostar visst skjortan också har jag hört... I eftermiddag vet jag säkert!

Helgen var fin som sagt. Här ser ni Sara läsandes (hon studerar fågelarter!), mammas nya tavla från Canada och så en fin blomma.

Och idag lyckades jag få mig en frisörstid. Skönt med kort i nacken! Här ser ni mig ge instruktioner till fotografen...

Idag vill jag säga grattis till Micke som fyller 21! Gammal har han blivit vår minsting! Puss till honom!

Annars har jag jobb i huvudet. Och framtida bilköp. Det är svårt att bo i norrland och vilja ut på landet och kombinera detta med att inte ha bil. Så nu har jag ett mål i sikte...ett mål som banne mig ska uppnås!

Vi börjar med jobb...och därmed är det dags att sluta blogga :)

Frasier-samlingen har utökats (nya boxarna är inte med på bild)! Tack så mycket till Sara och Björn!!

Och helgen var underbar i Saras,mammas och Josses sällskap med flera. Vi sov gott, bastade länge och åt mycket. Färden i gamla mercan var mysig. Fikat i Skellefteå mycket gott. Allt var bra! Det var bara jobbigt att komma hem.