uppdrag fotning
Här en höstbild från förra veckan. Snart börjar alla löv vara borta och den riktigt tråkiga delen av hösten är här: november. Det är bara att hålla tummarna för att snön kommer snart och gör tillvaron lite vackrare och ljusare...
ett steg i taget!
Idag var tanken att möta upp med en av mina mentorer inför detta att starta företag (tro mig, jag behöver dom i plural) för att fullfölja mina skisser på loggan. Men det blev annat i stället. Bland annat att surra bort lite tid med Linda, vilket alltid är trevligt.
Nu sitter jag och bollar registreringspapprena med Stig. Vilken tur att man har en både kunnig och hjälpsam sambo ändå!
kristalldiffus
Jag måste säga att jag har en intressant to-do-list. En löst definierbar närmsta framtid ska jag göra följande:
registrera firma
kontakta en massa folk som kan svara på mina frågor om allt möjligt
fylla i en massa papper
försöka få kunder
eller skaffa extrainkomster på annat sätt
läsa mer kurslitteratur
skriva hemtenta
gå på utbildningar hos Rädda barnen
mm.
Ja, ni ser ju själva vilken omväxlande tillvaro jag har... Ovisshet kan vara väldigt stimulerande om man kan parera dagar eller stunder när man tänker att allt kommer att gå åt skogen. Ovisshet kräver kreativitet och att inte nedslås av tillfälliga motgångar. När tillvaron är kristalldiffus måste man ha förmågan att se det vackra i det.
Nu ska jag till KKV och catcha up med havregänget! Trevligt!!
lugnt inför helgen
Det är inte lätt. Här hemma dras jag med en väldigt rörlig och en väldigt motvillig fotomodell... På denna bild är dock den förra stilla inför ett anfall...gissar att han spanat in en fluga...
Vad jag försöker säga är att jag verkligen behöver umgås med linslusar. Var hittar man dom?
Men total brist råder det inte. För när man säger att man fotar poppar det upp idéer och förslag från folk. Vilket jag är mycket tacksam över! Tur ändå att facebook och bloggar finns, underlättar idéutbyten.
Ikväll blir det lugnt och stilla här hemma. Ska på kurs hela långa dagen imorgon. 8.30 ska jag vara där! På en lördag!
Upp till bevis!
Tack för alla positiva kommentarer angående mina företagsplaner! Jag ska försöka att inte göra som Ludde och gömma mig under soffan. Nu måste jag nämligen börja hitta kunder på allvar. Kvar är också sista steget mellan plan och verklighet: registrera firman. Hjälp!
Underhåll av överkropp
Just nu har vi Nena på besök, så Ludde (eller Pricken som hon kallar honom) är sysselsatt. Vanligtvis rusar dom genom rummen i jakt på snören och varandra, men idag är han på gosigt humör. Här är annars en vanlig syn hos oss: Ludde i badrummet...
Gott & sött
Icas ekoteer: sååå goda!
I en korg: något luddigt & mjukt... Ludde!
den moderna familjen
Igår blev en lång dag i den moderna familjens namn. Först var jag hos min tidigare pojkväns familj som precis förlorat en kär mamma/syster/moster/vän. Tog avsked. Döden är så svår att förstå. Å ena sidan gör den mig rädd och ledsen, får mig vilja knyta alla mina älskade hårt intill mig och aldrig släppa. Å andra sidan vet jag ju att tiden är begränsad för oss alla, begränsad och osäker. Men vad hjälper det när en människa som betyder mycket för en inte får leva mer? Det är ju ingen tröst precis. Det var lättare när jag var liten och mormor sa att den som dog blev "hämtad hem". Är det inte en trösterik tanke ändå?
På kvällen följde jag med Stig till hans ex:s brors 50-årskalas. Tänk vilka jättefamiljer vi skapar oss ibland, men också en möjlig grogrund för otaliga konflikter... Men samtidigt - eller åtminstone igår - känns den utbyggda moderna familjen som en trygg plats just för att det skapas en stor gemenskap, ofta med barnen som centralpunkt. Och det är väl fint? Så länge alla kommer överens alltså... Det gjorde vi igår.
Farväl
Av Anita har jag lärt mig mycket. Och jag beundrade henne för allt hon kunde och sättet som hon gjorde saker på. Nu får vi lära oss att klara oss utan henne.
Nu ska ni få höra...
På sistone är det mest mitt företag som jag filat på idéerna kring. Nu ska ni få höra vad jag tänkt: I korthet så vill jag göra personliga porträtt. Foto är ju den snabbaste vägen, men jag tar gärna måleribeställningar också. När det gäller kameran är jag egentligen inte alls nåt proffs, men folk som jag bollat idéer med hävdar att det finns en efterfrågan på ett alternativ till studiobilder. Personligare är ett ledord. Det är bilder med känsla som jag älskar att ta. Så nu ska jag införskaffa lite mer utrustning till kameran och sätta igång!
Alla som är intresserade av att ställa upp som "testpersoner" i inledningsskedet är välkomna! Priserna kommer till en början vara låga och fina, men så kommer också fotografen vara nybörjare i sin nya roll!
Strax ska jag rusa iväg till Åhléns och köpa ett tjusigt fotoalbum. Även om jag framöver kommer ha en hemsida med en del exempelbilder i olika kategorier, tycker jag att det är jätteviktigt att de avfotade är tillfrågade och att allt går rätt till. Så jag startar med ett gammalt hederligt fotoalbum. Alla som hamnar i det ska också tillfrågas...
Om nån har frågor/önskemål/idéer kring detta får ni gärna höra av er: [email protected]
Mitt telefonnummer är: 073-0730720
kall tisdag
En god, frostbiten morgon är det. Här uppe går precis hösten in i en kallare fas allt medan jag rotar fram mössor och vantar. Idag har jag och Ludde klivit upp tidigare än vi brukar, vi som gärna sjusover oss en aning, för jag ska till gymmet om en och en halv timme och få ett nytt träningsprogram!
Sitter och kollar efter billiga biljetter för mina regelbundna turer till Uppsala. Verkar vara slut på de fina 249:- kronorsbiljetterna som förgyllt min höst och gjort att jag kunde beställa praktiskt taget varenda resa vid ett tillfälle. Sen att det är förkastligt att resa så mycket med flyg vet jag inte vad jag ska säga om. Jag tycker ju det, men ser inga alternativ med min plånbok. Men jag ska börja kolla mer efter dom där superbilliga SJ-resorna...
Nedan kan ni skåda ett bilvrak som gjorde Stig lycklig på sin födelsedag för några veckor sen. I denna vacka Mercedes fanns nämligen en bildel som Stigges bil behövde!
tv-seriedags
Efter tips från pålitligt håll har jag nu beställt The Wire. Behöver en redig tv-serie att hålla handen i höst. Det slank ner en Cashmere Mafia-box i inkorgen också, det kostade ju bara 99:-... Så vi kommer ha att se här om kvällarna när mörkret lagt sig. Blir en lämplig blandning tror jag...
Vad tror ni om mina val? Har ni andra tips?
Upp & ner
Lite knöligt just nu. Livet. Men ikväll har jag lagt en stor kurrande katt i knät och läst min deckare under läslampan och låtit resten av lägenheten vara mörk. Stor tekopp inom räckhåll förstås.
Imorgon början en ny vecka. Och jag ska försöka tygla känslorna som pendlar mellan att:
1. vara tyngdlös, obekymrat fri och på väg mot ett trevlig mål
och
2. det andra
Tror på bra vecka ändå.
mörka moln
Idag är jag sur och det tänker jag fortsätta vara. Irriterad tänker jag sitta och läsa artiklar och när det blir för mycket tänker jag ilsket byta till min deckare. Jag tänker fräsa till alla som tilltalar mig, rynka på näsan åt all mat samt undvika folksamlingar. Bara min mjuka fina katt ska jag krama och klappa och mata.
de vetenskapliga artiklarnas språktråkighet
Angående nobelpristagaren känner jag till honom, men han är ännu oläst av mig. Vet att jag har läst recensioner om hur gubbsjuk han blivit. Och att han stora verk från tidiga decennier funnits i litteraturlistor från gymnasiet och framåt. Ibland kan jag önska att man kunde läsa litteraturvetenskap med rent fokus på samtidslitteratur i några år...låter inte det härligt? Den där Samtal i katedralen ska jag nog införskaffa som första bok. När jag har tid för sånt!
litteraturpriset
Om sanningen ska fram känner jag mig inte som en äkta litteraturvetare i detta avseende. Jag är inte insatt i särskilt många samtida författares produktion, har stora luckor i min karta av författarskap både då och nu. För mig är det fortfarande dom där enskilda böckerna som slår knock på en, som gör böcker så vi viktiga för mig. Oksanens Utrensning i somras. Eller bara en riktigt välskriven deckare, just nu Denisa Minas: njutningen av att läsa meningar som står snyggt efter varann, som inte känns så uttjatade. Det lättlästa men välskrivna är ganska underskattat tycker jag.
När jag läste Kartor för vilsna älskande för 3-4 år sen, fick jag verkligen gåshud. Då kittlar tanken på bedriften: tänk att lägga ner sin själ och skriva en fantastisk roman. Men man behöver både känsla, uthållighet och nån slags galenskap misstänker jag. Många skriver förstås bra, men det krävs mer: man måste upp ytterligare någon/några nivåer. Man kanske också måste in genom garderoben på vinden som leder till den andra världen...
Kommer att tänka på Nicole Kidmans lysande porträtt av Virginia Woolf i Timmarna. Hennes inlevelse och oförmåga att klara det vardagliga livet. En av mina favoritfilmer alla kategorier. Med tanke på hur mycket den handlar om litteraturen, skrivandet och livet, det svårlevda - kanske den förtjänar ett nobelpris? Att belöna ett helt författarskap känns lite otympligt kan jag tycka. Finns det egentligen så många som skriver så bra så ofta? Jag vet inte..jag måste börja läsa mer!
det ogreppbara
Inte månader. Dagar, veckor? Innan hon lämnar oss.
Det finns inget att skriva.
Livet är underbart!
Idag har Malin kommit förbi och alla har uppdaterat varandra om senaste nytt. Händer mycket för henne nu! Hennes lilla vovve och vår växande kisse jobbade vidare på att bli kompisar...
Dagen har annars i stora drag ägnats åt att bolla idéer hit och dit. Det finns så mycket jag vill göra! Det lustiga är att det är en sån process, detta att vara människa. Måste säga att tiden sen jag slutade på posten har varit extremt händelserik om jag ser till mitt inre liv, och till det som jag formulerat allt eftersom. När man väl kommer igång hamnar man liksom i ett idésprutande hjul. Sen kan själva förverkligandet gå trögt eller lätt beroende på tur, mod, kontakter, ekonomi mm. Men att ha en utstakad riktning är så skönt! Att veta vad man vill, om än på ett ungefär, och att det bara är en tidsfråga innan man når dit är rentav underbart!
Här har ni en bild på nåt sött, romantiskt och umeåskt: tårtkärlek på Nya Konditoriet...
dilemma
I vilket läge ska man ta avstånd från människor och behandla dom som skit under sina skor? Jag har nämligen blivit uppmanad att göra detta för en annans skull. Jag kan inte gå in på vem och varför, men jag måste få skriva av mig. Instinktivt vill jag inte. När jag tänker efter vill jag inte heller.
Är detta något naturligt som man gör "vid behov"? Vad ska den drabbade ha gjort för att man ska göra en sådan markering? Ska jag ta avstånd från en person som gjort en vän illa? Just på den senaste frågan vill jag nästan svara ja, men sen när man kommer in på vad "illa" kan vara är jag inte så säker längre.
Den enda person jag kan komma på att jag aktivt brutit kontakten med betedde sig oacceptabelt mot mig personligen. Och jag var ganska förstående ganska länge. Andra kontakter som mer runnit ut i sanden är en helt annan sak anser jag.
Kanske måste vara mer precis för att detta ska bli begripligt. Min åsikt alltså. Men det är ju taskigt mot de inblandade. Men några motargument kan jag ta: jag har gjort fel mot människor och blivit förlåten. Det betyder oerhört mycket för mig även om det inte mildrat vad jag gjort. Är inte dåligt samvete straff nog? Ska man vändas ryggen av en massa människor också, som tar parti för "offret"? *villrådig*
Burmilla
Helg nummer två i Uppsala tog slut när jag satte mig på nattåget mot Norrland igår vid middagstid. Kupén var full, men en av kvinnorna visade sig gå året före mig på min utbildning så vi hade mycket att prata om. Läsningen jag införskaffat i form av pocket och DN fick förbli olästa.
Denna gång bodde jag hos broder Aron. Dvs min "plastbror", Hjördis son. Han och hans Lotta har en lägenhet centralt i studentstaden och hos dom fanns även tre vackra katter av rasen burmilla. Här en bild jag googlat fram. Väldigt fina ansikten, nätta kroppar och skimrande päls.
