Bulls in the ugn
Tjenare blöggen!
Nu står bullarna på jäsning och jag tänkte plita ner en rad fast jag egentligen inte hinner! Onsdagens tv-kväll börjar precis just nu med de brittiska brevbärarna, som följs av danska livvakter och avslutas med amerikanska vampyrer. Det blir med andra ord bara bättre och bättre ju längre kvällen varar...
Men jag hinner säga grattis till Sigge (om hon nu ids läsa en gammal humflummares blogg)! Grattis Sigge!
Och så hinner jag skriva att målarkursen gav mersmak. Önskar bara att fritiden hade fler timmar, så att man hann måla lite hemma också. Jag vill måla stora porträtt har jag kommit fram till. Kanske till helgen?! Nä, just ja, då ska man viga hela lördagen åt postal "utbildning", vad nu det innebär...
Bullar att grädda och tv att se! Puss och hej!
Nu står bullarna på jäsning och jag tänkte plita ner en rad fast jag egentligen inte hinner! Onsdagens tv-kväll börjar precis just nu med de brittiska brevbärarna, som följs av danska livvakter och avslutas med amerikanska vampyrer. Det blir med andra ord bara bättre och bättre ju längre kvällen varar...
Men jag hinner säga grattis till Sigge (om hon nu ids läsa en gammal humflummares blogg)! Grattis Sigge!
Och så hinner jag skriva att målarkursen gav mersmak. Önskar bara att fritiden hade fler timmar, så att man hann måla lite hemma också. Jag vill måla stora porträtt har jag kommit fram till. Kanske till helgen?! Nä, just ja, då ska man viga hela lördagen åt postal "utbildning", vad nu det innebär...
Bullar att grädda och tv att se! Puss och hej!
Kramar, konst och korv
Hej alla mina små sötnosar!
Idag ska vi gå från mammas bastu till finländsk tallskog. Bildmässigt i alla fall. Fast det är väl inget direkt att skriva om, så vi tar nåt helt annat...
Först lite om gårdagens ämne: Kramfesterna skulle kunna funka här uppe tycker jag, eller var som helst där det finns behov. Garanterat i singel-stockholm... Om man gjorde om konceptet lite och anpassade efter svenska modellen, dvs. slängde in sprit i bilden, DÅ skulle ingen banga! Fast då blir det förstås som krogen - i pyjamasklädsel - och hur lockande låter det? Nej, men allvarligt...jag tror faktiskt att det är en bra tanke och att det hjälper människor att må bättre. Däremot är det tveksamt om norrbottningar (eller svenskar över huvud taget) är så lättövertygade, så den som blir taggad kanske ska höra runt lite innan han/hon startar sitt kram-party-företag här...
Ikväll ska jag gå på en konstkurs här i stan. Ser fram emot att träffa konstintresserade, målande människor! Berättar mer om detta sen. Därmed har jag två kvällsaktiviteter i veckan som jag ska orka gå till efter att jobbet sugit ut sitt och man oftast är ganska trött. Men jag tror det är som med träningen: tar man sig bara till gymmet finns lite energi kvar, och framförallt känns det väldigt skönt att göra något för sin egen skull. Det ger energi tillbaka helt enkelt.
Nu väntar ugnskorven på uppätning! Hej så länge!
Behovet av beröring
Alltmedan Stigges kanal sänder "Klartext" och vi smälter maten, passar jag på att blogga. Tror det blir filmkväll ikväll eftersom vi båda känner oss lite slöa. Min kropp är i alla fall fortfarande inställd på helgvila och förstår inte varför den var tvungen att stiga upp i morse för att gå och jobba...
Visst är bilden ovan fin förresten? På Emsan och pappa, med en av fotografen oplanerad gloria som får Jukka att se lätt helgonlik ut... Två personer jag inte träffat på ett tag, men som snart träffar varandra i London! Hoppas ni får en bra resa Jukka och Hjördis!
Igår läste jag en artikel om kram-partyn i New York, faktiskt riktigt intressant! Tanken är att hjälpa singlar/ensamma att få beröringsbehovet tillfredställt. Jag är själv helt övertygad om att hud vill ha/behöver annan hud och beröring. Tänk bara på hur mycket vi rör dom vi har närmast oss! Det ska ha visats i undersökningar av olika slag att beröring är viktigt från första början för människan. För mig är det en självklarhet, men de som jag försökt diskutera fenomenet med verkar inte ha förstått (norrbottningar!).
Jag ska försöka ge er en bild av hur det funkar: Man träffas i en dagisliknande situation iklädda pyjamasar. Det finns ett kudd/kramrum och ett annat med fika. Man frågar innan man rör vid nån. Sen ligger folk mest bara och är, medan de håller någon främling i handen eller masserar eller skedar (alltid med nån som vill). Det hela pågår i några timmar och sen går alla hem och mår bättre! Enkelt! Eller vad tror ni?
Sommaren blev till höst
Här kommer lite nya bilder gott folk (fast det är mest Malin som efterlyst det...)!
Vi har varit många dagar i Stigges stuga i Sinksundet denna sommar, samt fått oss fina höstdagar där också. För nån vecka sen kom Per, Biggan och Nena för att lägga om taket på vagnen. Nena och Stig delade inte min rädsla för höjder som ni ser...
Under det kan ni se en mercaratt och chaufförens säkra handlag... Stigge körde hela vägen genom Finland och tillbaka i sommar. Utanför stugan där låg Harald och vaktade, eller slöade snarare. Bilen stod i tallskogen och glänste efter störtskuren på väg dit. Själva låg vi mestadels i bastun eller på stranden.
En lördagkväll för nån vecka sen åkte jag, Stigge och Jugge till vad det-nu-hette-berget...Bälinge! Mysigt ställe, påminde om Offerstensberget hemma i Lillsjöberg.
Sen ser vi mammas läsning av Bodil Malmstens senaste, i horisontalläge på altanen...Sköna dagar!
Vi har varit många dagar i Stigges stuga i Sinksundet denna sommar, samt fått oss fina höstdagar där också. För nån vecka sen kom Per, Biggan och Nena för att lägga om taket på vagnen. Nena och Stig delade inte min rädsla för höjder som ni ser...
Under det kan ni se en mercaratt och chaufförens säkra handlag... Stigge körde hela vägen genom Finland och tillbaka i sommar. Utanför stugan där låg Harald och vaktade, eller slöade snarare. Bilen stod i tallskogen och glänste efter störtskuren på väg dit. Själva låg vi mestadels i bastun eller på stranden.
En lördagkväll för nån vecka sen åkte jag, Stigge och Jugge till vad det-nu-hette-berget...Bälinge! Mysigt ställe, påminde om Offerstensberget hemma i Lillsjöberg.
Sen ser vi mammas läsning av Bodil Malmstens senaste, i horisontalläge på altanen...Sköna dagar!
Kaffeträngd blåsa
Idag har jag druckit kaffe tre gånger! Suget börjar sakta klamra sig fast vid mig medan tanken på te ofta känns blaskigt. Tro inte nu att jag någonsin kommer att överge min favoritdryck, det är bara det att kaffe liksom behövs för att man ska vakna till här i livet litegrann...
Med kaffe följer kissnödighet och idag kände jag mig efter lunchen tvungen att låna en toalett ute på turen för att avhjälpa detta. Så jag chansade och ringde på hos en kvinna. Trots att jag här skriver chansade så blev jag faktiskt förbluffad över att denna dam, som för övrigt bara öppnade dörren en decimeter, nobbade mig. Sen stängde hon dörren med eftertryck, och låste. Gud vad jag har svårt för detta låsande! Eftersom jag spenderar några timmar om dagen i trapphus får jag höra det där ljudet många gånger per dag. Vad är det människor låser ut? Eller låser dom in sig själva? Jag har svårt att se faran som hotar oss alla i våra egna hem!
Tillbaka till kisseriet. Damen tyckte alltså att jag kunde ta min kissnödighet någon annanstans och inte störa henne. Och jag stod där bakom den låsta dörren och bara gapade! Neka mig en sån liten sak, vilken snålhet! I skallen började jag författa insändare medan jag gick ut ur trappuppgången. "Vad är det för samhälle vi lever i? Varför vågar vi inte lita på eller hjälpa våra medmänniskor..." Trots ovilligheten som damen visat mötte jag förstås strax en annan människa som inte alls tyckte att det var en uppoffring att låna mig sin toalett i en minut. Han frågade till och med "gick det bra?" när jag var färdig och gav mig av med lättad blåsa. Ändå klängde sig tanken på damen kvar i huvudet: varför var det en olägenhet att släppa in mig?
Efter en stund insåg jag att många inte ens skulle komma på tanken att ringa på hos någon och tro att de skulle bli insläppta bara sådär. Och sen började jag tänka i större banor, på hur människor blir utestängda ur trygghet och gemenskap och hela samhällen. Nej, du är inte välkommen! Min lilla trängda blåsa började kännas ganska löjlig och obetydlig...för det värsta som skulle kunnat hända var att jag varit tvungen att åka till någon offentlig toalett, vilket hade tagit tid och känts onödigt. Eller ja, det värsta hade kanske varit att kissa på sig. Men inte ens det hade inneburit mer än tillfälligt obehag.
För i grunden har jag det väldigt bra. Jag utgår från att människor jag möter, främlingar, är vänligt inställda till mig. Bara en sån sak.
Tisdagstårar
Ibland gråter jag faktiskt, för er som inte haft den äran att uppleva det. Kanske lika bra, för det är inte en vacker syn. När jag väl gråter gör jag det ordenligt: det blir det massor av gråt, hulkanden och snor. Och den där tjusiga rödflammigheten som uppstår blir liksom pricken över i:et...
Hur som helst, idag blev en sån dag. Det både fanns anledningar och samtidigt inte, vi behöver inte gå in på det i detalj. Efteråt känns det nästan alltid bättre. Och nyss, på promenad i min mörknande stad, insåg jag att Luleå också hade gråtit och att luften efter all väta kändes frisk och lätt.
Bilder på lite saknade människor. Och tack för berömmet kring mina foton förresten, Klara och Lasse!
Hur som helst, idag blev en sån dag. Det både fanns anledningar och samtidigt inte, vi behöver inte gå in på det i detalj. Efteråt känns det nästan alltid bättre. Och nyss, på promenad i min mörknande stad, insåg jag att Luleå också hade gråtit och att luften efter all väta kändes frisk och lätt.
Bilder på lite saknade människor. Och tack för berömmet kring mina foton förresten, Klara och Lasse!
Mörkret faller på...
...och man får sitta inne och kura. Har laddat upp med Icas ekologiska te, som bara finns att köpa på Kvantum och inte på vårt lilla lokala skit-ica, och till det äter vi svartöstansbakade bullar. Vi har det med andra ord inte särskilt jobbigt i höstmörkret...
Efter jobbet idag var jag en runda till gymmet med Sara och gjorde duktigt ALLA mina övningar. Bra början på min träningsvecka, även om jag kan erkänna att jag redan gruvar lite inför torsdagens fortsatta höftrullningar... Men än ska jag inte ge upp eller dra mig ur!
Snart kommer det omtalade programmet om svenska hollywoodfruar upp på 3:an, och vi som missade första delen har tänkt ta oss en titt på den där fru Anka, hon verkar lite kontroversiell minst sagt! Eller så är svenskarna känsliga för avvikande människor och deras livsval, världen skulle trots allt vara rätt trist om alla var svenssons... Så det ska vi se och bilda oss en egen uppfattning om. Allt medan vi kämpar vidare med DN:s söndagskorsord, som säkert kommer att räcka hela veckan.
Rapport från svampskogen
Nyss hemkommen från mammas ompysslande sitter jag nu med ett berg av trattkantareller som ska torkas samt ouppackade väskor och funderar på vad söndagskvällen ska vigas till. Helgen har hittillls varit avkopplande och skön. Vi har sovit som små barn, ätit gott och mått gott... Tack mamma!
På vägen ner mot Umeå, i fredags, regnade det hela tiden om än ganska lätt. Men resten av helgen har vi haft soligt och fint och för en gångs skull lite vindstilla... Det blåser förstås inte så värst mycket i skogen eller för den delen hemma hos mamsen framför brasan, där jag och katten har legat utsträckta mest hela dagarna. Igår tog vi en vända i skogen på ett av mammas många svampställen och plockade korgarna fulla på nolltid. Sen körde vi en vända till staden för att utforska var Klaras lya ligger och om du läser detta Klara så fann vi den men inte dig! Fint läge tyckte vi och Stig var imponerad av arbetet med bostaden! Annars hade vi bestämt oss för att inte åka Ume runt för att träffa folk, som det känns som att man måste göra när man åker till hemstaden. Så mycket som jag kan sakna vännerna där, så är helgerna alltför korta. Och just denna var vi båda trötta och satsade på att få oss en retreat-helg istället...vilket det verkligen blev!
Nej, nu måste jag gå och förbereda lite i köket! Vi har tänkt göra crepes med svampsås och det kommer att bli fantastiskt gott misstänker jag...
Torsdag = höftrullarkväll
Nästan såhär såg man ut tidigare ikväll... (Förlåt med jag har inte vetat hur lätt det är att kopiera bilder tidigare, men nu kan jag!) Nä, vi var alltså ett gäng stela typer med halvtaskig kroppskännedom...och outfitsen var väl varierade..men det finns hopp! I en och en halv timme körde hon hårt med oss, vår ryska lärare, och jag kommer ha ordentligt med träningsvärk imorgon misstänker jag...
På fredag susar vi söderut mot Lillsjöberg och svampskogarna, så jag återkommer nog till bloggen först på söndag igen. Trevlig helg till alla! Puss och kläm!
Torsdagshopp
Snart är veckan till ända, eller arbetsveckan i alla fall. En hård dag väntar på jobbet, men jag känner mig laddad av flera anledningar:
1. tränat och blivit stark på gymmet igår!
2. Ikväll börjar min kurs i magdans...det blir spännande!
3. Snart är det helg och ingen post i sikte...
Dags att bege mig! Puss på er!
Helgutsikter och annat
Idag har jag stressat som ett jehu för att hinna till min sjukgymnasttid, så funkar det på mitt jobb: man måste bara göra saker och ting snabbare, man kan inte bara GÅ (även om det är viktigt). På fikarasten idag fick jag höra att det säkraste är att ta hela dagen ledigt, så slipper man kämpa som ett djur för att hinna. Det lät på sätt och vis som en vilsam tanke, men inte ska man behöva ta ut semester för att gå till läkare eller dylikt!
Igår fick jag ett överraskande samtal från Tony. Det är alltid kul att prata med nån man inte pratat med/ sett på länge, man får liksom energi och ideer...(mina apostrofer funkar inte!) Efter det kände jag att det var dags att ta tag i kamerafrågan, det är hög tid att överge filmfotograferandet. Å så mycket jag ska plåga min omgivning med en digital systemkamera! Med en sån är det ju bara att knäppa och knäppa och knäppa...
Till helgen hade vi tänkt susa ner till hemstaden Umeå och dess fagra trevliga människor...eller det är nog mest till Lillsjöberg det bär. Jag behöver lite skogsutflykter och svampplockning, och Stig får haka på eller vila ut med katten Lorden. Sen ska vi inspektera kusinens nya lilla vovve och se om nåt annat spännande har hänt i byn.
PS. Tror ni inte att jag råkar snappa upp nyheter om lediga lägenheter i Svartöstan också... Ojojoj. Alldeles för lockande för lilla mig...
Tisdagar med tesug
Ja, jag vet! Startar man en blogg måste man fortsätta skriva, helst varje dag. Men jag blev lite trött i ögat, och jag har känt lite för att vara för mig själv. Om dagarna drömmer jag mig bort på vackra Svartöstan, Luleås skönaste stadsdel, där jag som stadens enda brevbärare färdas med cykel. Bländad av sol och vattenglitter, charmad av katter och söta barn, känner man ingen större lust att vara någon annan stans... Nä, om det inte blir nån störtskur snart kommer jag nog att börja tjata på Stig om att vi ska flytta dit!
Om kvällarna, som sakta men säkert mörknar allt snabbare, läser jag recept och drömmer om utlandsresor som aldrig tar slut...eller friår som börjar imorgon. Och så drömmer jag om att ha energi till att måla, och om att skaffa en luleåsk atelje och börja ett nytt liv, som vi kan kalla Konstnärslivet. Det är såna funderingar som man smittas av på konstnärstäta Svartöstan. Men tyvärr vet jag inte om det verkligen kan gå, om man kan slingra sig ur hösten eller för den delen vintern som kommer eller arbetsveckorna som avlöper varandra... Tur att det finns te och tv-serier i alla fall...
Rymma till London?
Eller kanske Prag?
Eller stanna hemma och se på Crocodile Dundee...
Om kvällarna, som sakta men säkert mörknar allt snabbare, läser jag recept och drömmer om utlandsresor som aldrig tar slut...eller friår som börjar imorgon. Och så drömmer jag om att ha energi till att måla, och om att skaffa en luleåsk atelje och börja ett nytt liv, som vi kan kalla Konstnärslivet. Det är såna funderingar som man smittas av på konstnärstäta Svartöstan. Men tyvärr vet jag inte om det verkligen kan gå, om man kan slingra sig ur hösten eller för den delen vintern som kommer eller arbetsveckorna som avlöper varandra... Tur att det finns te och tv-serier i alla fall...
Rymma till London?
Eller kanske Prag?
Eller stanna hemma och se på Crocodile Dundee...
Skogslängtan
God lördagseftermiddag kära bloggläsare!
Vill bara säga att kommentarerna ni skriver värmer i kattahjärtat mitt, eftersom de innebär att ni ids läsa det jag plitar ner. Så tack Nisse, Malin, Tilda, Klara mfl. för att ni tar er tid!
Är just hemkommen från promenad runt stan, där jag ätit en macka på mysiga cafe Fröjd (dit ska ni gå och fika! trevligt i alla bemärkelser!) i sällskap av Stigge och Malin samt tittat in på Granngården som det numera heter, eftersom jag behöver stövlar. Men man ska inte gå på ställen som säljer djurvattenkoppar, vackra lädergrimmor och annat lantligt härligt när man är en bonde-wannabe som mig själv. Som jag sa till Stig så börjar jag direkt att fantisera om min gård där jag lufsar runt i flanellskjorta och stövlar. Allt jag behöver är en skog, några åkrar och så mitt hem däremellan, är det för mycket begärt?
Fredagskatta...
...är trött, trött, trött. Men har duschat bort posten i alla fall och jobbar på att piggna till. Vi ser fram emot räkfrossa ikväll även om jag är skeptiskt mot ordet, det låter skumt och 80-taligt. Jag menar, det måste ju finnas en bra anledning till att ett humorprogram döps till just detta...
Från mitt hem och min barndom har jag mest bara koll på dom vanligaste högtiderna och ritualerna (dvs. dom kristna): typ jul och påsk. Saker som räkfrossa, dansa runt midsommarstänger och kräftpremiärer är nästintill exotiska för mig. Hur man gör och varför är lite luddigt helt enkelt. Snart 30 funderar jag fortfarande på vilka högtider/jippon som jag vill göra till mina egna nu när jag är vuxen... och vad vill man föra vidare till eventuella barn? Jul är nästan den enda självklara, och det är mest för matens skull. Vad säger ni?
Hem under uppbyggnad
På kulturnattens dag fanns möjlighet att gå en stadsvandring och lära sig mer om Luleå - det hade jag nog behövt. Trots att mitt jobb delvis handlar om att bekanta sig med nya områden av denna stad lite då och då, så kan jag känna att jag inte gjort Lule till mitt ännu, om ni förstår vad jag menar. Men en plats man känner sig hemma på utgörs väl nästan alltid av människor som man känner sig hemma med? Därför tar man en stad till sitt hjärta när man samlat på sig ett antal människor som fått en att känna sig hemma där. Detta om vi bortser från hur man kan känna sig förälskad i en stad efter en dag eller vecka som turist, för det är skillnad på vardag och semester.
Luleå är min stad nu, eller åtminstone under uppbyggnad. Här har jag kärnverksamheten med Stigge (som för övrigt ligger och snörvlar i soffan just nu, stackarn), om jag inte mött honom hade jag nog lämnat norrbotten - men han är en bra anledning att stanna, tro mig... Sen finns Malin, Sara och ett antal favvopostisar (ingen nämnd och ingen glömd). Och lite bodenfolk förstås! Nånstans måste man börja - sen får man ta det därifrån. Men som jag och barndomskompisen Karin (som hamnat i Kiruna!) enades om: det blir svårare att träffa folk och skaffa kompisar när man är vuxen, med studietiden som undantag. Så i höst ska jag gå lite kvällskurser för att råda bot på detta: konst och dans!
På bilden ovan står Sigge (min ume-Sigge) och agerar guide på en fotorunda vi tog en dag för några år sen - när Ålidhem var hemma. Nedan ser ni mitt nya grannskap!
Min tilltänkta bil och jag
Ibland funderar jag på att skaffa en bil. Jag tror det skulle vara trevligt att ha en, inte bara av praktiska skäl. Tänk att ha ett helt eget handskfack och en bagagelucka och någon att tvätta och sköta om annat än sig själv. Finåka runt, bara bilen och jag på söndagar... Eller impulsbesöka lagomt fjärran platser över helgen utan att behöva övertala och planera in det med en bilägare.
Tyvärr är det precis som med digitalkamerorna: för mycket att sätta sig in i. För jag vill liksom kunna själv, inte ha en tolk mellan mig och bilen (läs Stig), inte stå handfallen när den krånglar eller ruinerar mig. Så jag ruvar på det så länge: tids nog kommer mina bilägg och kameraägg vara redo för kläckning...
Söndagsmässigt fårskallig
Hej på er!
Idag känner jag mig dessvärre väldigt tom i huvudet. Känns olägligt med tanke på att man på söndagar om nånsin borde vara pigg, utvilad och alert...och därför bjuda sina bloggläsare på en massa trevlig läsning. Men jag har inga kvickheter alls att bjuda på, och timmarna hittills idag har bara runnit mig mellan fingrarna. Lite skyller jag på vinet som dracks igår. Rent generellt brukar jag också skylla på att jag inte längre har en tankefrämjande och stimulerande huvudsysselsättning, men jag vet att det är en värdelös ursäkt.
Igår sprang vi runt lite på kulturnatten här i stan. Roligast var Exiled Dance Crew, ungdomar som dansar street och break. Jag säger "ungdomar" med lite sorgligt tantig ton, eftersom det ser så oerhört roligt ut och jag så gärna skulle vilja dansa med... Kanske har dom en nybörjargrupp för vuxna som skulle behöva dansa loss lite? Annars var det mest rörelse som var temat kändes det som: publik och uppträdare rörde sig mellan scener och framträdanden. Och det känns faktiskt ganska bra, att man nån dag om året bokstavligen kan springa mellan intressanta händelser i denna stad. Mer sånt! Konsten gick mig dock helt förbi, men den stod väl stilla nånstans misstänker jag.
Hållplatser är en tacksam bild för skiften i livet. Jag tror att jag står på en just nu och liksom väntar på att en spännande buss ska dyka upp. Inte riktigt som i Ghost World, men nästan... (http://www.imdb.com/title/tt0162346/)
Magdans! Jag tror jag ska...
...dansa mig ur krisen! Kolla in dessa, kanske nåt för ömma höfter? Underbar magdans!
http://www.youtube.com/watch?v=9FzDXvYAKEA
och lite mer, det här gör skäl för namnet MAGdans:
http://www.youtube.com/watch?v=mz09KYjsHXc&feature=related
eller här, en annan dansare:
http://www.youtube.com/watch?v=mdonpK6i3vw&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=9FzDXvYAKEA
och lite mer, det här gör skäl för namnet MAGdans:
http://www.youtube.com/watch?v=mz09KYjsHXc&feature=related
eller här, en annan dansare:
http://www.youtube.com/watch?v=mdonpK6i3vw&feature=related
...när man drömmer om Paris...
Kära bloggen,
Idag är det kulturnatten i Luleå. Programmet har ni här: http://www.skadebanan.com/LUK124_A4-blad%20-09.pdf
Vi tänker se Patriks band (14.50 på köpmantorget!), kanske repetitioner av Tjeckovs Måsen på teatern, samt lite musik och dans och vad vi nu stöter på ute i vimlet. Tur att jag känner mig piggare, för det blir nog trevligt!
Kanske inte skulle ha skrivit om resor igår, man blir så sugen när man får det på hjärnan. Funderar på att dra till Paris när jag fyller 30 i februari, men Stig invände att det nog kan vara kallt där då, vilket jag tyckte var en lite partydödande åsikt...men han hade rätt, se själva på bbc:s vädersida:
http://www.bbc.co.uk/weather/world/city_guides/results.shtml?tt=TT003570
Frågan är om det spelar någon roll, Paris är väl ändå Paris? Och även bloggen skulle vinna på det, ni skulle dränkas i parisbilder under vad jag misstänker en låååång tid...
Imorse drömde vi lite om vad vi skulle göra om storvinsten nån gång infinner sig...Mina tankar gick direkt till hur mycket man skulle vara tvungen att dela ut till sina närmsta, vad jag själv vill ha kändes lite mer oklart. Ett fint hus på en fin plats, det vet jag att jag vill ha. Och sen kom jag på att jag nog skulle börja läsa en lååång utbildning, förkorvra mig fram genom livet, utan en tanke på att göra rätt för mig... Vet inte om det där med att vinna en massa pengar egentligen är så önskvärt, och det är svårt att föreställa sig hur det skulle bli, men jag tror jag ska köpa mig en triss i alla fall...
Här är några bilder av okänd fotograf som jag starkt misstänker kan ha varit Emma. Eller Matti? Det är i en taxi i Stockholm och mammas 50-årsdag ska firas. Jag verkar hur som helst ganska nöjd, medan Micke sömnigt lutar sig mot min axel. Fotografen har inte riktigt kodat hur fokus ställs in på min kamera, eller så är han/hon bara för nära, men det blev fint ändå. Mammas hår är det som skönjs i bakgrunden.
Idag är det kulturnatten i Luleå. Programmet har ni här: http://www.skadebanan.com/LUK124_A4-blad%20-09.pdf
Vi tänker se Patriks band (14.50 på köpmantorget!), kanske repetitioner av Tjeckovs Måsen på teatern, samt lite musik och dans och vad vi nu stöter på ute i vimlet. Tur att jag känner mig piggare, för det blir nog trevligt!
Kanske inte skulle ha skrivit om resor igår, man blir så sugen när man får det på hjärnan. Funderar på att dra till Paris när jag fyller 30 i februari, men Stig invände att det nog kan vara kallt där då, vilket jag tyckte var en lite partydödande åsikt...men han hade rätt, se själva på bbc:s vädersida:
http://www.bbc.co.uk/weather/world/city_guides/results.shtml?tt=TT003570
Frågan är om det spelar någon roll, Paris är väl ändå Paris? Och även bloggen skulle vinna på det, ni skulle dränkas i parisbilder under vad jag misstänker en låååång tid...
Imorse drömde vi lite om vad vi skulle göra om storvinsten nån gång infinner sig...Mina tankar gick direkt till hur mycket man skulle vara tvungen att dela ut till sina närmsta, vad jag själv vill ha kändes lite mer oklart. Ett fint hus på en fin plats, det vet jag att jag vill ha. Och sen kom jag på att jag nog skulle börja läsa en lååång utbildning, förkorvra mig fram genom livet, utan en tanke på att göra rätt för mig... Vet inte om det där med att vinna en massa pengar egentligen är så önskvärt, och det är svårt att föreställa sig hur det skulle bli, men jag tror jag ska köpa mig en triss i alla fall...
Här är några bilder av okänd fotograf som jag starkt misstänker kan ha varit Emma. Eller Matti? Det är i en taxi i Stockholm och mammas 50-årsdag ska firas. Jag verkar hur som helst ganska nöjd, medan Micke sömnigt lutar sig mot min axel. Fotografen har inte riktigt kodat hur fokus ställs in på min kamera, eller så är han/hon bara för nära, men det blev fint ändå. Mammas hår är det som skönjs i bakgrunden.
Nån måtta får det vara
Orkar vi med fler bilder ur arkivet på mig? Nej, jag trodde inte det heller. Jag har massvis med bilder på annat folk, men känner att jag kanske bör fråga folk om lov innan jag lägger ut det. Och sånt är tidskrävande. Och rent instinktivt svarar man nej på sånt, skulle jag göra i alla fall. Eller så kanske jag ska göra som jag vill, vad tycker ni?
Idag umgås jag vidare med mitt te och vilar mest på soffan. Tänker fylla ut med ett par bilder igen, i brist på ork att skriva nåt vettigt. Temat är att resa, börjar själv bli sugen på lite kringflackande. Kanske till våren?
Emma och jag åker tåg genom Finland, 2005.
Från Finlandsbåtens fönster senare samma dag...
Lortig, pampig byggnad från Prag...å, nu vill jag verkligen resa!
Karin gånger tre
Mera klipp önskades av någon. Här kommer tre alster av Karin Ahlin!
Karins film på en novell:
http://www.youtube.com/watch?v=QfoT6Lkfg_M
"två barnbarn och en farfar":
http://www.youtube.com/watch?v=QfoT6Lkfg_Mhttp://www.youtube.com/watch?v=QfoT6Lkfg_M
"The patterns of your dreams":
http://www.youtube.com/watch?v=Am1FmsbbFH8&feature=channel
Karins film på en novell:
http://www.youtube.com/watch?v=QfoT6Lkfg_M
"två barnbarn och en farfar":
http://www.youtube.com/watch?v=QfoT6Lkfg_Mhttp://www.youtube.com/watch?v=QfoT6Lkfg_M
"The patterns of your dreams":
http://www.youtube.com/watch?v=Am1FmsbbFH8&feature=channel
Höstmys
Idag ska jag ta det väldigt lugnt. Kroppen har sagt sitt och jag lyssnar. Utanför fönstret ser det ut att vara en fin, krispig höstdag. Luleås vackra väder håller i sig. Idag får ni ett par bilder med höstigt mys. Jag ska gå och hämta mig en stor kopp te. Kram!
den knäckta brevbäraren
Kära bloggen,
Idag skriver jag till dig med huvudet dunkandes. Det kryper i kroppen och helst skulle jag bara vilja sova, sova, sova tills allt blir bra men det känns som att jag är för trött för att orka. Jag gick hem från jobbet, bröt mitt i turen, det gick bara inte med huvudvärken från helvetet som sällskap. Något är det som ska bryta ut i mig, i väntan på vad det kan vara för roligt tänker jag bara röra mig mellan soffan, (te)vattenkokaren och sängen. Om jag orkar ska jag ta tempen också. Gonatt!
Idag skriver jag till dig med huvudet dunkandes. Det kryper i kroppen och helst skulle jag bara vilja sova, sova, sova tills allt blir bra men det känns som att jag är för trött för att orka. Jag gick hem från jobbet, bröt mitt i turen, det gick bara inte med huvudvärken från helvetet som sällskap. Något är det som ska bryta ut i mig, i väntan på vad det kan vara för roligt tänker jag bara röra mig mellan soffan, (te)vattenkokaren och sängen. Om jag orkar ska jag ta tempen också. Gonatt!
Carpe Diem! Och visa er, kära läsare!
Kära bloggläsare,
Ja, jag vet att ni finns där ute - för sånt kan man se bakom kulisserna - trots att ni sällan gör er hörda. Detta tycker jag är lite trist faktist, så för att glädja mig om inte annat tycker jag att ni ska skriva kommentarer! Längst ner under varje inlägg klickar man på kommentera och sen kommer ett fält där ni kan skriva vad ni vill. Nu blev det ju mycket snack om den feministiska porren, fast det blev på facebook i stället...
Stig har lyxen att kunna vara heldagar ute i Sinksundet, där mycket arbete har skett på sistone. Du är så duktig du! Själv har jag ägnat dagen åt att fysiskt sett utföra postarbete, medan mina tankar har varit på annat håll. Jag smider planer ska ni veta! Mer än så tänker jag inte avslöja... Kanske lite då:
Tanken med att kalla min blogg för Kattas enda liv är delvis en avvägd spark i min egen bak. För enligt min åsikt, eller tro, eller brist på sådan, har jag bara ett liv. This is it. Och tanken som följer på denna vetskap/åsikt brukar ju vara att man ska göra nåt vettigt av det. Som när det är sommar, fint väder och man är ledig - då kan man ju inte bara sitta inne framför tv:n och se på tv-shop. Man kan göra det, men det anses nog av många vara slöseri med (dyrbar) tid. Nu kom jag att tänka på Salomon, en australienare jag känner litegrann och som är bosatt i Sverige sen några år. Han har inte förstått denna för honom svenska åsikt, att man inte får sitta inne när det är fint väder ute. Där han kommer ifrån är det fint väder ute för jämnan, alltså får man göra vad man vill när man känner för det, vilket han föredrar...
Hur som helst, jag var inne på att man kanske ska fånga dagen lite. Leva, när man nu fått sig ett liv och allt. Och bloggens spark i min rumpa, som jag tidigare var inne på, skulle bestå av att jag, genom att skriva om mig själv och mitt liv, skulle komma närmare det jag vill göra. Vad vill jag göra? Vad vill jag ägna mitt dyrbara liv åt? Ja, precis just nu tänkte jag fika i alla fall...resten får ni veta sen.
Kram och hör av er!
