Thursday, bloody Thursday
Alltså, visst är det en ful veckodag på engelska, torsdagen? Thursday. Låter lite som Furs-day, fast med läskiga hår. Om jag frångår min vanligtvis samlade och trevliga ton idag så kan det bero på att jag är g a n s k a nära ett utbrott. Eller uppbrott. Eller bara ett vanligt hederligt brott. Igår snappade jag upp nån på radion som sa: "när det kändes som värst brukade jag gå ut och snatta som en galning". Oklart vad ämnet var, eller vad det var som var dåligt för just henne. MEN man kan fråga sig vad man själv gör... för att få utlopp för sånt som måste ut...och som inte är vackert eller roligt eller härligt. Alls. Jag som aldrig snattat någonting i hela mitt liv kanske har gått miste om en bra utloppskanal, vad tror ni?
Idag var jag till en läkare. Det kändes som det brukar kännas när man ska gå in till nån och blotta sig (på alla tänkbara sätt) och från det att dörren stängs känna förtroende och känna sig avslappnad och få fram allt som behöver sägas som är relevant inför en komplett främling. Hej hopp. Mannen i vitrocken var ändå snäll och empatisk. Och jag är ganska härdad inför uppmaningen: ta av dig kläderna. Eller snarare: jag är van vid att göra som jag är tillsagd... Oj, nu börjar det låta illa här. Men jag är så förbannat less och trött och ledsen.
Om vi ska fokusera på det positiva så vet jag i alla fall detta: jag tänker inte stanna på denna post. Och postpostdepressionen har jag gjort bort på förhand när våra vägar snart skiljs åt... Jag är väl mitt uppe i den nu helt enkelt. Läkaren hade inga lösningar på mina problem förresten.
Lyssna på den här idag mina vänner:
http://www.youtube.com/watch?v=YTI7vbq2N4g
Kram och puss och hej!
dagens snygging är Sookie!
