Vinter, ledarskap, balett



Sitter och pluggar. Hittade vintriga bilder från Lillsjöberg i kameran igår. Längtar ut i skogen...

Men först: ledarskapsstudier! För ikväll får jag dels gäster och dels en balettupplevelse!

Ryssar och Svansjön, det kommer bli underbart. Och beskådas i trevligt sällskap!


Mätt!



Har precis utfodrat hungriga brevbärare med ugnskorv, mos och till efterrätt hemmagjorda semlor. Det gick ner utan problem, och det vet jag själv: jobbar man ute i denna kyla blir man hungrig som tusan.

I fönstret står tulpanerna vi fick av Sara och Rolle, vackra färger i vårvintersolen.


ungskorv

Lagar korv i ugn som hungriga brevbärare ska matas med inom kort. Har varit uppe sen 6 för omväxlings skull och jädrar vad mycket man hinner!

Efter två peppande samtal från bekanta är jag nu övertygad om att föreläsningen ska gå att genomföra. Jag har nämligen haft en period av tvivel när allt tycktes gå trögt och verka ofattbart dyrt och omöjligt. Med lite tro från andra, som vill hjälpa bara för att jag har en bra idé (bara och bara, men jag menar att dom inte känner mig väl eller nåt), så har jag lyfts ur min lilla deppdvala. Tur är väl det!!


...och vännerna!

Okej, jag var lite dramatisk i mitt tidigare inlägg. Familjen är kanske inte det jag prioriterar i tid och pengar (vilka pengar?) just nu, men dom är och förblir dom viktigaste människorna i mitt liv oavsett. Med ett tillägg av goda vänner förstås!

Idag har jag sökt jobb. Promenerat. Pluggat. Inte alls en vanlig söndag med andra ord.

Tänker på andra än min bror, hans tjej (och kusinvitamin) jag hade velat träffa i Umeå. Min stormagade vän från högstadietiden, vars graviditet jag ej beskådat, fastän dagarna bara tickar på... Du är i mina tankar hela tiden bara så att du vet! & andra goda, fina vänner i hemstaden. I miss you guys! Men det blir väldigt lite Umeå nu för tiden och väl där blir lätt familjen prioriterad. Helger är alldeles för korta.







familjen

Jahaja. Då var det söndag igen. Ibland är söndagar min favvo, eftersom vi brukar hänge oss till slöheten & DN:s söndagskorsord mest hela dagen. Ibland är söndagar stressiga på grund av veckan som väntar runt hörnet. Idag är det lite mitt i mellan.

Egentligen borde jag vara i Umeå och träffa brorsan, men jag blev bekväm och stannade hemma. Åka buss i 4-5 enkelväg timmar är väl egentligen inte jobbigt, men man kan bli hemkär och känna att man inte vill lämna katten eller gubben några dar utan sova i sin egen säng och allt det där. Det är tråkigt eftersom det, när man har ont om pengar, blir SÅ sällan man ses.

Familj på distans. Det blir julen man ses på i bästa fall. Och när man väl ses är ju förstås allt som vanligt, man faller in i sina roller, regrederar några år, bråkar & gnäbbas lite grann... Fast när jag träffar mina syskon nu för tiden är det faktiskt annorlunda: dom har bannemig gått och blivit vuxna hela bunten. Man känner igen dom, men det är nåt nytt i dom också. Kanske i mig med?

Ibland kan jag tänka: men sen då? OM familjbildning och barnalstring blir aktuellt, ska vi verkligen bo så långt ifrån varann? Ses en gång per år? Känns så fjuttigt om man tänker långsiktigt. Dom är ju mina syskon! Jag får två spontana reaktioner på det: Hallå, det kallas att växa upp och skaffa sig ett eget liv! Men jag har en alternativ känsla som säger något annat: Det här är konsekvensen av det individualiserade samhället, familjen blir oviktig, jaget framför allt...

Sverige 2011, som folk från andra länder inte förstår: tar inte föräldrar hand om sina barn, barn om sina föräldrar? Mitt och ditt och delade notor. Skilsmässolivet. Självförverkligandets sura sida. Även om vi tycker att vi gör rätt och att vår frihet är viktig, så har den också negativa konsekvenser. Precis som ett kollektivistiskt samhälle har. Och vi, som nation och individer, uppfattas ju ofta vare sig vi vill eller inte som kalla, ogästvänliga och egoistiska. Och det ligger något i det. Precis just nu väljer jag min egen bekvämlighet framför att vårda mina familjeband. Trist.

Läsa ledarskap efter pizzabak

Diskberg och studier visserligen, men i stora drag är jag ledig idag. Stig däremot har tagit på sig att jobba både lördag och söndag, FRIVILLIGT. Då får man ju nästan skylla sig själv... Så jag ska försöka hitta mig lite studiero och inte bli distraherad av någon tv-serie eller annat.

Igår kväll var jag pizzabagare och gick loss med tomatsås, champinjoner, lök, stark turkisk korv, olika ostar mm. Ibland är det så roligt att laga mat ordentligt: göra en jobbig deg som ska jäsa i flera omgångar, koka en rejäl tomatsås som får puttra in sina smaker lääänge. Gott blev det! Gästerna gick trötta & förhoppningsvis nöjda hem på kvällskvisten och jag har sovit som en sten hela långa natten. Note to self: vin hjälper mot eventuella sömnsvårigheter...




Joppa, joppa!

Å, vad jag gillar mina jobb. Måste bara säga det. Känns bra!

Tidsmässigt arbetar jag bara motsvarande halvtid ungefär, så det lämpar sig ju när jag studerar 50%. Men jag är engagerad och känner att det jag jobbar med är roligt, intressant, svårt och givande. Så det ger mer än vad tidigare jobb på heltid gjort!

Bland vänner och bekanta är det så olika om man jobbar med något man brinner för eller nåt som ger lön eller om man inte har arbete. Jag har ju provat på det sistnämnda ett tag och det är väldigt påfrestande, men lärorikt om det är en kortare period. Jag varit tvungen att lära mig mycket om mig själv: vad vill jag egentligen och vad är jag bra på egentligen? Svaren kan ibland överraska eller ta tid att få fram! Sen är det också lite slumpen som avgör vad det blir till slut...

För mig personligen, som tidigare ofta haft "brödjobb", är det en kick att jobbet betyder mer, betyder något för nån annan människa, eller handlar om saker jag har stort intresse av. Sen är det bara en fet bonus att få arbetsgivare som uppskattar & uppmuntrar en och gläds om man tar egna initiativ!

Förnöjsamhet, du sällsynta blomma

Noterade att jag skrev "förnöjsam" i min dagbok tidigare idag. Det måste man nog passa på att njuta lite av, en känsla som är både otidsenlig och skygg.


Varken min bild eller en sällsynt blomma.

uppgiveri

En viss förskjutning av mitt dygn har skett och jag tror att jag vill skylla på mitt kvällsjobb, det blir enklast så. Sena kvällar alltså. Och eftersom jag inte har någon anledning att sova för lite, innebär detta att jag sover ut på mornarna.

När jag så vaknade utsövd imorse fick jag en insikt. "Jag är en som ger upp." Det kan låta som många projekt och idéer florerar här i min värld, men jag har en tendens att inte fullfölja saker! Inte alls bra! Det ihop med en annan insikt jag fick i natt, som jag inte vill avslöja, gör att jag idag laddar upp mig med revanschlusta. Jag ska fan i mig visa MIG själv och eventuella andra ATT JAG KAN!

Fast det handlar inte om kunnande. Utan mer om att inte vara en kyckling, som man säger på amerikanska. Dels att vara tjurig och fullfölja, dels att ha lite mod och jävlar anamma. Men mest av allt detta: inte lyssna på sina skeptiker, som kan vara människor omkring en eller röster inom en (ofta tar dom senare intryck av de förra).

Borgen som jag nämnde igår handlar mycket om maktspel och att man kanske måste anamma ett sådant till viss del om man ska överleva och ta sig framåt i en politisk miljö. Kort sagt, man måste tuffa till sig. Och det är lite det jag menar: lyssnar man på kritiker, meningsmotståndare, sina egna rädslor tar man sig ingenstans! Man måste värna som sitt mod och vara uthållig när man försöker göra något man verkligen vill.


Danskt!

Någon annan än vi som tvångstittar på alla danska serier som bjuds på tv? Vi sitter numera fastnaglade vid Borgen, ännu en politisk serie, men det blir att spela in eftersom jag jobbar onsdagkvällar. Såg förra onsdagens avsnitt nyss och vi håller tummarna för att den blivande statsministerns man, som spelar farligt charmig i alla andra danska serier, inte börjar vänsterprassla... Tror jag ska börja lära mig vad dom heter, nu när jag ser många bekanta ansikten i serie efter serie!

Jag får oftast kommentarer på sånt jag skrivit i bloggen när jag möter personer, pratar med dom i telefon eller på annat sätt. Känns lite roligt, eftersom det är ett tecken på att någon faktiskt läser. Känns lite stressigt också, eftersom jag måste försöka skriva något vettigt då och då och inte bara rapa upp vad jag gjort under dagen...

Kan meddela att jag kommer att gå på Littfest 17-19 mars i Umeå, för er som håller till i min kära hemstad. Så boka in mig i almanackan den helgen!!

& eventuella lokala läsare är härmed välkomna att äta tårta hos oss på min födelsedag nästa lördag!

hemmaprojekt

Efter en mycket rörig vecka förra veckan, då jag sovit dåligt och varit uppe högt i varv, bestämde jag mig igår för att ta helt ledigt på kvällen. Om man har 17 järn i elden kan det vara svårt att slappna av, men det mesta kan faktiskt få vänta en dag till eller två.

Som nu när världens gosigaste katt kommer i knät igen och vill ha all min uppmärksamhet, medan han kurrar och ser mig djupt i ögonen: vad kan vara viktigare?!

Men allt som planeras i jobbväg känns det skönt att dimpa ner i soffan framför Glee och småspåna på mindre hemmaprojekt, ni vet, som att organisera garderoben eller skaffa en fin låda för Luddes leksaker.


Baby!

Känner ett kreativ sug sådär i maggropen. Skulle vilja ta en vecka och bara måla och skriva dikter! Nej, kanske mer essäer, men ändå! Just skrivandet är det väl hög tid att man börjar producera något annat än diverse bloggdjupdykningar och dagboksspill? Om man ändå är på g menar jag? Ge mig en spark i rätt riktning nu någon...

Blir så glad när jag hör den dagliga rapporten från Egypten. Känner mig mer sugen än nånsin på att resa dit, jag som alltid drömt om detta land. Nu har egyptierna inte bara en mäktig och fascinerande historia utan också en framtid som man kan hoppas på! Skönt att trista uppfattningar om demokratifrånvända araber får sig en törn.

Alla hjärtans dag bjöd på fiskpinnarsmiddag. & sen har jag sett Klass 9A, vilket är så oerhört peppande! (Nästan så att jag vill förbereda en mattelektion och köra på fritidsgården...) Uppmuntrande, kompetenta och vettiga pedagoger är bland det bästa jag vet!  


Nattliga skriverier

Helgen är till ända och veckan som kommer är fullspäckat till en början i min kalendar. Tittar redan längtansfullt mot de tomma rutorna som föreställer nästa helg...

Sitter ikväll med en skrivuppgift som inte roar mig det minsta. Tyvärr. Men jag ska väl lyckas skrapa ihop det sidantal som krävs och bli färdig nån gång med den också. Tråkigt när det blir pliktskyldigt. Kursen i sig är jätteintressant, men jag kan sakna de tider då det räckte att gå på lektionerna och vara aktiv (för det är precis det och bara det jag vill göra på denna kurs: få en bra föreläsning, intressant gruppövning och sen trevligt surr på rasten). Då kunde man liksom allt. Behövde inte läsa hundratals sidor kurslitteratur på utländska...

Måste bekänna att målen med träningen inte uppfylldes under veckan som alldeles strax tar slut. Men det kommer fler chanser. Och jag har en regelbundenhet i träningen nu även om jag inte lyckas gå varannan dag. Så jag är ganska nöjd ändå.

Åter till skrivuppgiften...




bildlöst

Jag vet att det är tråkigt med bara text och inga bilder på en blogg, men jag har ärligt talat inte rört kameran på månader. Eftersom jag fotade så mycket hemma, blev jag less till slut. Hittade inga nya variationer på samma motiv. Och så vet jag med mig själv att jag måste lära mig nya funktioner, köpa till teknik som jag dessutom måste lära mig att använda. Då tog det stopp.

Känns som att det tagit stopp i allmänhet just precis nu, eftersom jag ställdes inför ett svårt val. Visst är det drygt när man har två spännande roliga alternativ att välja bland och inte i hela fridens namn vet hur man ska kunna välja bort det ena...

Ska skynda mig att powervila nu inför arbetspasset ikväll. Och efter kl 11 ikväll blir det HELG! Puh!

kvällskaffetår

Bra dag som började med en Sara till frukostbesök. Trevligt! Efter det har jag stressat till universitetet och stressat tillbaka. Missade nog det viktigaste, men han ta en tekopp och surra lite med annat folk i klassen. Det vi läser är så otroligt intressant och engagerande, finns alltid mycket att prata om på rasterna.

.....................................

Strax en kvällskaffetår och sen plugg. PLUGG. Bara andra som läser min kurs och vet vad karln förväntar sig i sidväg kan förstå vad det betyder...

Ikväll nytt avsnitt av MAD MEN. Något att belöna sig med om man lyckats vara duktig...

Puh!

Idag har jag mailat, mailat, mailat hela förmiddagen för att få saker till stånd. Uppe med tuppen var jag, inte pigg kanske men klarvaken. Sen blev det träning, alltid lika skönt. Ska börja ringa in dom lunga tiderna på gymmet igen, så att man får lite space. Vid 7 på kvällen är det i alla fall knökfullt och nästan lika fullt mitt på dagen är det tydligen. Sen blev det snabblunch, några klunkar kaffe, en sväng på godmansuppdraget. Väl hemma, efter 15 inser jag att jag börjar jobba 17.45. Så nu är det väl bara att powervila... Det gäller att vara effektiv!


Nu tänker jag skärpa mig...

...jag har så mycket att skriva om att jag verkligen borde använda bloggen för just detta!

Hur har ni haft det? Jag har det virvlande spännande bra! Många bollar i luften, ett uttryck jag gillar eftersom det får mig att tänka på jonglering. En vacker syssla som jag önskar jag behärskade.

I luften just nu:

1. Jobbet på fritidsgården Porsön. Inspirerande ungdomar och en ny miljö för mig. Längar dit!

2. Spännande på hemmafronten. Stigge, Ludde och jag har det bra och drömmer vilda drömmar om framtiden...

3. Mångfalda försöker styra upp sitt första arrangemang med föreläsaren Mohammad Fazlhashemi! Jag måste säga att jag är stolt bara över idén, sen får vi hoppas att jag får med mig alla och allt som behövs för att det ska bli verklighet!

4. Träningen! Har min pålitliga medbrottsling Linda i gymmet, denna vecka är målsättningen varannan dag...


RSS 2.0