Kattas enda liv

Dagens lärdom är att aldrig mer bli arbetslös och beroende av någon a-kassa. Från det att jag får nästa jobb tänker jag försöka hålla mig till denna insikt... Efter att ha öppnat dagens post och läst ännu ett meddelande om att de vill ha kompletterande papper på ditt och datt, nu senast ett papper från Umeå och 2007, känner jag mig mest bara uppgiven. Innan posten lyckas vaska fram detta papper ur sina arkiv är det midsommar.

Tröst här i livet när man är pank är:
1. stöttande sambon
2. luleåsk vårvinter, bländande vacker
3. finkameran som man kan leka med och lära sig nya saker om
4. trevliga bloggar som Gustavs: http://gustafbratt.blogspot.com/
5. jobbintervju och därmed hopp om att nån gång eventuellt få en lön
6. tanken på att mamma snart får åka till Kanada och roa sig
7. Londonresan och Emma i april att se fram emot!


lilla mamma

Igår tågade jag iväg till Hemmakväll eftersom vi sett dvd-box efter dvd-box av olika serier på sistone och jag har börjat känna att jag inte närt mitt filmintresse: det finns redan allt för många gamla filmer jag inte hunnit se, jag har inte råd att missa dom nya! Hem kom jag en dryg timme senare (att välja är det svåraste!) med en välbalanserad blandning God Film.

Vi såg Eastern promises igår kväll och den var bra på precis det sätt jag föreställt mig. Viggo Mårtensen gjorde filmen och jag vet att alla inte smälter (med skräckblandad förtjusning) för romantiseringarna av det råa och brutala som maffiaskildringar älskar att gotta sig i, men för er som gör det och inte sett denna: Gör´t! Brutal, vacker, bitterljuv...





Ikväll har vi sett film nummer två. Elementärpartiklarna baserades på en bok jag tänkt läsa, men nu blev det filmen i stället. Vi skrattade, vred på oss obekvämt och jag grät en liten skvätt också. Kort sagt: den berörde. Men jag skulle inte rekommendera den till känsliga...  

Helgen har varit fin. Vi hälsade på Margit i sällskap med Malin igår. Lilla sötnosen Svea var också med. Det blev en lunch ute på stan, charmiga Myggan, där en stor del av klientelet anlände i skoteroveraller. Kalix stadskärna var dessutom avstängd pga skidtävlingar för såväl barn som vuxna, så vi som anlände i bil kände oss lite ute. På Valhall var till och med uteserveringen öppen. För välklädda skotermän och kvinnor antar jag.

Med strålande söndagsväder tyckte vi att det skulle passa med en promenad och våffla i Kyrkbyn idag, så vi åkte dit. Jättefint som alltid där ute, och vi bollade lite tankar om hur det skulle vara att bo där, men jag tror att jag gillar det mer än Stigge... Nu i eftermiddags har jag (hör och häpna) städat. Det är den där vårsolen...

Det blev morgon idag med och som jag känner mig går jag bara motvilligt med på att det är en ny vecka. Helgen hade gärna fått vara dubbelt så lång, tack! Jag behöver nämligen tid att tänka över saker, smälta det nya, komma fram till saker. Mitt grubbleri får så lite plats när verkligheten envisas med att marschera framåt i en takt som jag inte hänger med i. Andra människor verkar inte ha det där behovet som jag alltid haft: att ha tid för att prata med mig själv om livet medan det fortgår.


Ovan: Konstiga saker på isen.



Lite som i denna bild: "Prata med handen, jag vill inte bli fotad". Fast jag vill säga det till tiden: stanna en stund, jag behöver tänka.

Idag vaknade jag av att Stigge skottade balkongen 05.30. Jag är med andra ord uppe med tuppen och efter nästan ett kvartal av sovmornar känns det ganska skönt att ta vara på morgontimmarna igen. Nu är anledningen att jag vill hinna ha lite egentid före praktiken, och vill man få något gjort är tiden mellan 6-9 oslagbar bortsett från kvällar.

På tal om den önskade viktökningen som också infann sig: Efterrätter i all ära, men jag tror som sagt att även träningen spelat in. Och som komplement till träningen och det faktum att man inte alltid tar sig ett rejält mål mat efteråt, så har det blivit en vana att ta gainomax. Det tackar jag Lasse och Sara för! Lasse som tränade och var en inspiration innan jag kom igång och Sara som är min kostexpert: båda två talade sig varma för att man MÅSTE fylla på energi kort efter träning. Och jag ville ju verkligen inte tappa i vikt så jag provade motvilligt den snabba vägen... Nu vill jag inte vara utan det! Men inget förvånar mig längre: bara det faktum att jag självmant går till ett gym över huvud taget är den största överraskningen. 

Trots att det faktiskt är fredag idag kommer jag ingen vart med min vecka. Lite måndag-hela-veckan-känsla. Sovit dåligt har jag också gjort. Men det är väl aldrig för sent för att ta tag i saker, och ikväll vill jag somna med en känsla av att inget hänger över mig, ogjort och irriterande.

Så nu ska jag skriva dom där mailen, ringa de där samtalen, göra mina ärenden, pricka av från listan. Och förhoppningsvis även hinna med att göra ett trevligt besök framåt eftermiddagen. Och sen vill jag ta helg!

Kära, tappra bloggläsare! I'm back! Nu har jag dessutom en digitalkamera, så ni kan lägga era förväntningar liiite högre framöver. Nu tänkte jag visa lite bilder från utställningen. Det blev inget fotande från min sida på kalaset i lördagskväll, eller på vernissagebesökarna dessförinnan (eftersom jag är en snäll värdinna). Så här följer bara några av mina tavlor: