Reklamfritt?
Gymmet, min oas
Jag har äntligen tagit tag i vissa saker som släpat efter, och släppt annat onödigt som gnagt i huvudet. Balans! Ikväll blir det lite kvalitetstid med mig själv framför Frasier. När jag känner mig trött ska jag lägga mig, inte före. Hädanefter får det vara nog med sömnsvårigheterna och därmed basta.
Verkligheten
Kanske därför en del av mig trivs i teoriernas landskap, där verkligheten bara är något man iakttar, inte behöver delta i.
Tillbaka till framtiden
Efter en mindre dipp väljer jag att se positivt på framtiden. Jag har svårt att sova om kvällarna, men det kommer att ge med sig. En lösning är att träna mer och hårdare så att kroppen faktiskt är trött vid läggdags. För hur man bestämmer sig för att tankarna inte ska gå runt, runt, det vet jag inte hur man gör.
Idag har jag saker att fixa. Så jag ska ge mig iväg från tangentbord och skärm en stund.
Den som känner sig pepp och inte är uppbokad kan för övrigt komma på glögg imorgon hos oss. Sådär på kvällskvisten. Välkomna!
Liten helgdag?
Lösningen är att redan nu fantisera om julmat och de dagar jag/vi planerar att spendera i Umeå. Samt att ha en tv-serie på lager. Förklarade till Linda häromdan hur terapeutiskt det är med tv-serier: dom finns där när man behöver dom, väljer man en snyftig kan man dessutom få gråta ut. Somliga tar aldrig slut heller, trots att dom är bra. Så var det knappast med tv-serierna när jag man var liten.
Nya tag
En bra helg går mot sitt slut. Vi har ätit en massa banankaka och varit ute på äventyr idag.
Jag känner mig redo för en ny vecka och nya tag. Kanske till och med dags för träning igen?
Ska ta tag i en massa tråkigt pappersarbete oxå. Men ännu är det söndag & strax: Starke man!
Ledsen Katt
Vem hade kunnat tro att kurslitteratur skulle vara särskilt känslosamt och upprörande? Jag har precis haft en gråtattack efter att ha läst några kapitel om diskriminering.
Att bli allmänt illa behandlad av sin arbetsgivare är det säkert många som känner igen sig i. Jag vet att många av mina gamla kollegor gör det. Vi behöver inte nämna namnet på arbetsgivaren, de flesta av mina läsare vet vad det rör sig om. För mig klappar hjärtat särskilt för kvinnorna som är kvar och andra som är fysiskt svagare på olika sätt.
Varför gråtattack då, nu när jag inte ens jobbar kvar? Jo, för att jag kände igen mig allt för väl i texten jag läste. Sen hade jag en dispyt med sambon, som hävdade att på den arbetsplatsen är det jämställdhet. Jag avråder alla från att hävda att jämställdhet råder någonstans till mig inom den närmsta tiden.
Historien då? Jo, jag "gav upp" ett jobb på en mansdominerad arbetsplats där arbetet är fysiskt tungt och jargången stundtals hård. Inte minst uppifrån. Jag gav upp en strid som jag i sak hade rätt i, men där ingen som jag försökte prata med bland folket i ledningen ville lyssna. Dom blånekade och ljög. De som inte visste höll ryggen om varann ändå, ville inte veta sanningen. Inte ens facket ville ta i frågan. För mig var det en överraskande upptäckt. Fastän jag visste att det också var ett led i att man helst ville anställa killar. Och att otrevliga chefsmän fattade alla beslut. Jag hade väl bara inte fattat att en naturlig följd av detta var att de skulle försöka utmanövrera mig, som tjej och vikarie.
Jag saknar inte jobbet, men vissa medarbetare förstås. Jag vill inte tillbaka. Men jag har fan i mig inte förlåtit. Och en del av mig önskar att jag hade stridit för sakens skull. För att ingen annan skulle bli behandlad som jag blev.
Mörker och ljus
Lite fler bilder från en promenad i helgen. Jag har alltid älskat städers ljus i mörkret. Minns när jag var liten och vi åkte långa bilresor. Särskilt vägbelysning gillade jag, lamporna hade ett vackert sken och stolparna stod så pedantiskt uppradade. Numera föredrar jag allt som man får se utifrån, i mörkret. Alla upplysta hem överallt. Glimtar av folks liv.
Söndagsblandning
Förra helgen åts det musslor hos Sara. Idag vankas farsdagsmiddag hos Malin. Trevligt att bli bortbjuden!
Har precis kommit igång lite med mitt bokförings/faktureringsprogram. Känns avancerat och lätt samtidigt.
Annars är hela helgen överskuggad av begravningen. Allt annat känns ganska irrelevant. Det är som att jag är lite bortkopplad eller avstängd. Vilket leder mig in på känslokalla Dexter: vi har sett färdigt första säsongen på en vecka. Vi gillar den! Tack Björn!!
Den kalla, frostiga tiden är här nu. Fulnovember var över på ett nafs. Nu har vi vacker, snöklädd kyla. Skönt.
Blandband på gång
Ikväll blir det Blandband. På teaterhögskolan. Det är bara att titta förbi om man är sugen på lite allt möjligt. Konst, musik, performance mm.
Fynd från returmarknaden
Och så vill jag skänka en tanke till Sara som hamnat på sjukhus och fått en jobbig semester på Teneriffa.
Fynd från returmarknaden: citrongul brödlåda och en svårfotad svart bricka som nästan på pricken liknar mammas hemma i Lillsjöberg. Eftersom jag saknar henne borta i Spanien var det ett lätt impulsköp!
Julen är särskilt efterlängtad i år och jag knaprar redan pepparhjärtan. Ska hitta nån fin gammal burk till dom bara, för den plastiga i affären var inte kul.
Fredagssött...
En kvinna pratade om att hon skulle ha middag och bjuda på bananpaj. Den lät så god att jag var tvungen att googla recept. Vad tror ni om följande recept? Jag skulle ha satt igång direkt om det inte vore för 3 timmars kokande av kondenserad mjölk... Det blir kanske nåt enklare.
- 200 g digestivekex
- 100 g smör
- 2 burkar kondenserad mjölk
- 3 st bananer
- 2 1/2 dl vispgrädde
- 25 g choklad, mörk
Koka de oöppnade mjölkburkarna i 3 timmar, hela tiden täckt med vatten.
Smula digestivekexen, blanda ihop med det smälta smöret till en massa.
Bred ut kex-massan i en pajform med lös kant, smeta ut kolan, lägg på bananerna, bred ut grädden och lägg på riven choklad.
Trevlig helg till alla!
Yesterday
Igår fick jag chansen att öva på att fota små barn. Oj vilken pärs! Som ni ser blev det en hel del rörelseoskärpa... Men skam den som ger sig. Nog lyckades jag fånga några stunder när dessa 2-åriga raringar var stilla också. Men det får ni inte se här, dock kanske när hemsidan växer fram så småningom... Så tack till Emilia, Alexander och deras mammor!
Kortkort
Jaha, idag var det dags igen. Ni hade gärna fått se före- och efterbilder, men ni får tro mig när jag säger att jag såg milt sagt risig ut i håret före och nu efter besöket hos Lina känns frillan kort och fräsch!
Annars har jag passat på att vara ute i solen och slog två flugor i en smäll genom att umgås med Linda och Roffe samtidigt. Himla trevlig dag, bara inte så mycket pluggat. Snart får jag anställa nån att sköta de försummade studierna...
Pysseldags!?
Måste bara höra om någon, som bor i Luleå eller dess omnejd, skulle vara intresserad av att pyssla en kväll? Lika bra att fråga i god tid inför december...
Alla kan ta med sig lite pysseltillbehör, en idé eller två. Dricka glögg, klippa och klistra eller vad man nu vill göra. Vi kan göra det här hos oss om det passar er andra. Nån annan än mig som är sugen?
Konstlängtan
Annars surfar jag på gallerier jag längtar till. Som lilla söta Skorpinjon i Umeå. Känner att jag vill ägna min lite åt konsten nu också. Det blir ju trots allt en integrerad del i mitt företag, så det är väl bara att sätta igång!
