Mer styrka!
Om jag trodde på en Gud skulle jag be om mer styrka just nu. Den delen av det religiösa livet kan jag sakna i mitt eget semiateistiska: att överlämna sig åt något större och starkare. Hur ber man sig själv om vägledning, styrka, svar på svåra problem, riktning? Att gå till gymmet känns inte riktigt lika stärkande (även om det funkat över förväntan för mig), inte på ett ett själsligt plan i alla fall.
Ute blåser det vansinnigt. Försöker man gå en promenad i våra kvarter, får man en slagvind i ansiktet runt varje gatuhörn, vilket gör att man fort längtar hem igen. Vädret är dessutom gråare än grått. Som grädden på moset är man bakis. Och en ny arbetsvecka tornar upp sig...
Gårdagskvällen var helt okej, liksom utbildningen före, om man som jag (och dom flesta av mina medarbetare) var på ett vänligt, tålmodigt humör... Vi hann med både middag med gänget och fest hos världens farligaste arkivarie senare under kvällens lopp. Inte långt efter midnatt promenerade vi hemåt genom vår mörka stad. Allt gick alltså bara fint. Det trista är vad man för höra dagen efter, om man nu ska orka lyssna.
Kommentarer
Trackback
