Kattas enda liv

Kära bloggläsare,
Ja, jag vet att ni finns där ute - för sånt kan man se bakom kulisserna - trots att ni sällan gör er hörda. Detta tycker jag är lite trist faktist, så för att glädja mig om inte annat tycker jag att ni ska skriva kommentarer! Längst ner under varje inlägg klickar man på kommentera och sen kommer ett fält där ni kan skriva vad ni vill. Nu blev det ju mycket snack om den feministiska porren, fast det blev på facebook i stället...

Stig har lyxen att kunna vara heldagar ute i Sinksundet, där mycket arbete har skett på sistone. Du är så duktig du! Själv har jag ägnat dagen åt att fysiskt sett utföra postarbete, medan mina tankar har varit på annat håll. Jag smider planer ska ni veta! Mer än så tänker jag inte avslöja... Kanske lite då:

Tanken med att kalla min blogg för Kattas enda liv är delvis en avvägd spark i min egen bak. För enligt min åsikt, eller tro, eller brist på sådan, har jag bara ett liv. This is it. Och tanken som följer på denna vetskap/åsikt brukar ju vara att man ska göra nåt vettigt av det. Som när det är sommar, fint väder och man är ledig - då kan man ju inte bara sitta inne framför tv:n och se på tv-shop. Man kan göra det, men det anses nog av många vara slöseri med (dyrbar) tid. Nu kom jag att tänka på Salomon, en australienare jag känner litegrann och som är bosatt i Sverige sen några år. Han har inte förstått denna för honom svenska åsikt, att man inte får sitta inne när det är fint väder ute. Där han kommer ifrån är det fint väder ute för jämnan, alltså får man göra vad man vill när man känner för det, vilket han föredrar... 

Hur som helst, jag var inne på att man kanske ska fånga dagen lite. Leva, när man nu fått sig ett liv och allt. Och bloggens spark i min rumpa, som jag tidigare var inne på, skulle bestå av att jag, genom att skriva om mig själv och mitt liv, skulle komma närmare det jag vill göra. Vad vill jag göra? Vad vill jag ägna mitt dyrbara liv åt? Ja, precis just nu tänkte jag fika i alla fall...resten får ni veta sen.

Kram och hör av er!