Tisdagstårar
Ibland gråter jag faktiskt, för er som inte haft den äran att uppleva det. Kanske lika bra, för det är inte en vacker syn. När jag väl gråter gör jag det ordenligt: det blir det massor av gråt, hulkanden och snor. Och den där tjusiga rödflammigheten som uppstår blir liksom pricken över i:et...
Hur som helst, idag blev en sån dag. Det både fanns anledningar och samtidigt inte, vi behöver inte gå in på det i detalj. Efteråt känns det nästan alltid bättre. Och nyss, på promenad i min mörknande stad, insåg jag att Luleå också hade gråtit och att luften efter all väta kändes frisk och lätt.
Bilder på lite saknade människor. Och tack för berömmet kring mina foton förresten, Klara och Lasse!
Hur som helst, idag blev en sån dag. Det både fanns anledningar och samtidigt inte, vi behöver inte gå in på det i detalj. Efteråt känns det nästan alltid bättre. Och nyss, på promenad i min mörknande stad, insåg jag att Luleå också hade gråtit och att luften efter all väta kändes frisk och lätt.
Bilder på lite saknade människor. Och tack för berömmet kring mina foton förresten, Klara och Lasse!
Kommentarer
Postat av: staggerlee
... jag tänkte på en sak idag under turen.
att världen har har förändrats, blivit underlig...
det är inne med; dekadens (californiacation etc) död (alla jävla vampyrserier som går och pushing daises; missanpasade loosers och superhjältar och missanpassade superhjältar...
det känns som att svennarna har tagit över världen och skrattar åt dem som inte vill ha en perfekt illusion av genomskinlig lycka
gråt du det mår man bara bra av...
Trackback
