Kattas enda liv

Idag har jag stressat som ett jehu för att hinna till min sjukgymnasttid, så funkar det på mitt jobb: man måste bara göra saker och ting snabbare, man kan inte bara GÅ (även om det är viktigt). På fikarasten idag fick jag höra att det säkraste är att ta hela dagen ledigt, så slipper man kämpa som ett djur för att hinna. Det lät på sätt och vis som en vilsam tanke, men inte ska man behöva ta ut semester för att gå till läkare eller dylikt!

Igår fick jag ett överraskande samtal från Tony. Det är alltid kul att prata med nån man inte pratat med/ sett på länge, man får liksom energi och ideer...(mina apostrofer funkar inte!) Efter det kände jag att det var dags att ta tag i kamerafrågan, det är hög tid att överge filmfotograferandet. Å så mycket jag ska plåga min omgivning med en digital systemkamera! Med en sån är det ju bara att knäppa och knäppa och knäppa...

Till helgen hade vi tänkt susa ner till hemstaden Umeå och dess fagra trevliga människor...eller det är nog mest till Lillsjöberg det bär. Jag behöver lite skogsutflykter och svampplockning, och Stig får haka på eller vila ut med katten Lorden. Sen ska vi inspektera kusinens nya lilla vovve och se om nåt annat spännande har hänt i byn. 

PS. Tror ni inte att jag råkar snappa upp nyheter om lediga lägenheter i Svartöstan också... Ojojoj. Alldeles för lockande för lilla mig...