Kattas enda liv

Ja, jag vet! Startar man en blogg måste man fortsätta skriva, helst varje dag. Men jag blev lite trött i ögat, och jag har känt lite för att vara för mig själv. Om dagarna drömmer jag mig bort på vackra Svartöstan, Luleås skönaste stadsdel, där jag som stadens enda brevbärare färdas med cykel. Bländad av sol och vattenglitter, charmad av katter och söta barn, känner man ingen större lust att vara någon annan stans... Nä, om det inte blir nån störtskur snart kommer jag nog att börja tjata på Stig om att vi ska flytta dit!

Om kvällarna, som sakta men säkert mörknar allt snabbare, läser jag recept och drömmer om utlandsresor som aldrig tar slut...eller friår som börjar imorgon. Och så drömmer jag om att ha energi till att måla, och om att skaffa en luleåsk atelje och börja ett nytt liv, som vi kan kalla Konstnärslivet. Det är såna funderingar som man smittas av på konstnärstäta Svartöstan. Men tyvärr vet jag inte om det verkligen kan gå, om man kan slingra sig ur hösten eller för den delen vintern som kommer eller arbetsveckorna som avlöper varandra... Tur att det finns te och tv-serier i alla fall...


Rymma till London?


Eller kanske Prag?


Eller stanna hemma och se på Crocodile Dundee...