uppgiveri
En viss förskjutning av mitt dygn har skett och jag tror att jag vill skylla på mitt kvällsjobb, det blir enklast så. Sena kvällar alltså. Och eftersom jag inte har någon anledning att sova för lite, innebär detta att jag sover ut på mornarna.
När jag så vaknade utsövd imorse fick jag en insikt. "Jag är en som ger upp." Det kan låta som många projekt och idéer florerar här i min värld, men jag har en tendens att inte fullfölja saker! Inte alls bra! Det ihop med en annan insikt jag fick i natt, som jag inte vill avslöja, gör att jag idag laddar upp mig med revanschlusta. Jag ska fan i mig visa MIG själv och eventuella andra ATT JAG KAN!
Fast det handlar inte om kunnande. Utan mer om att inte vara en kyckling, som man säger på amerikanska. Dels att vara tjurig och fullfölja, dels att ha lite mod och jävlar anamma. Men mest av allt detta: inte lyssna på sina skeptiker, som kan vara människor omkring en eller röster inom en (ofta tar dom senare intryck av de förra).
Borgen som jag nämnde igår handlar mycket om maktspel och att man kanske måste anamma ett sådant till viss del om man ska överleva och ta sig framåt i en politisk miljö. Kort sagt, man måste tuffa till sig. Och det är lite det jag menar: lyssnar man på kritiker, meningsmotståndare, sina egna rädslor tar man sig ingenstans! Man måste värna som sitt mod och vara uthållig när man försöker göra något man verkligen vill.
