litteraturpriset
Lätt labil av sömnbrist sitter jag med P1 på och inväntar nobelpriset. Egentligen vet jag inte varför, jag rusar inte till bokhandeln för att köpa. Och det är sällan om nånsin jag utropar: Äntligen!
Om sanningen ska fram känner jag mig inte som en äkta litteraturvetare i detta avseende. Jag är inte insatt i särskilt många samtida författares produktion, har stora luckor i min karta av författarskap både då och nu. För mig är det fortfarande dom där enskilda böckerna som slår knock på en, som gör böcker så vi viktiga för mig. Oksanens Utrensning i somras. Eller bara en riktigt välskriven deckare, just nu Denisa Minas: njutningen av att läsa meningar som står snyggt efter varann, som inte känns så uttjatade. Det lättlästa men välskrivna är ganska underskattat tycker jag.
När jag läste Kartor för vilsna älskande för 3-4 år sen, fick jag verkligen gåshud. Då kittlar tanken på bedriften: tänk att lägga ner sin själ och skriva en fantastisk roman. Men man behöver både känsla, uthållighet och nån slags galenskap misstänker jag. Många skriver förstås bra, men det krävs mer: man måste upp ytterligare någon/några nivåer. Man kanske också måste in genom garderoben på vinden som leder till den andra världen...
Kommer att tänka på Nicole Kidmans lysande porträtt av Virginia Woolf i Timmarna. Hennes inlevelse och oförmåga att klara det vardagliga livet. En av mina favoritfilmer alla kategorier. Med tanke på hur mycket den handlar om litteraturen, skrivandet och livet, det svårlevda - kanske den förtjänar ett nobelpris? Att belöna ett helt författarskap känns lite otympligt kan jag tycka. Finns det egentligen så många som skriver så bra så ofta? Jag vet inte..jag måste börja läsa mer!
Om sanningen ska fram känner jag mig inte som en äkta litteraturvetare i detta avseende. Jag är inte insatt i särskilt många samtida författares produktion, har stora luckor i min karta av författarskap både då och nu. För mig är det fortfarande dom där enskilda böckerna som slår knock på en, som gör böcker så vi viktiga för mig. Oksanens Utrensning i somras. Eller bara en riktigt välskriven deckare, just nu Denisa Minas: njutningen av att läsa meningar som står snyggt efter varann, som inte känns så uttjatade. Det lättlästa men välskrivna är ganska underskattat tycker jag.
När jag läste Kartor för vilsna älskande för 3-4 år sen, fick jag verkligen gåshud. Då kittlar tanken på bedriften: tänk att lägga ner sin själ och skriva en fantastisk roman. Men man behöver både känsla, uthållighet och nån slags galenskap misstänker jag. Många skriver förstås bra, men det krävs mer: man måste upp ytterligare någon/några nivåer. Man kanske också måste in genom garderoben på vinden som leder till den andra världen...
Kommer att tänka på Nicole Kidmans lysande porträtt av Virginia Woolf i Timmarna. Hennes inlevelse och oförmåga att klara det vardagliga livet. En av mina favoritfilmer alla kategorier. Med tanke på hur mycket den handlar om litteraturen, skrivandet och livet, det svårlevda - kanske den förtjänar ett nobelpris? Att belöna ett helt författarskap känns lite otympligt kan jag tycka. Finns det egentligen så många som skriver så bra så ofta? Jag vet inte..jag måste börja läsa mer!
Kommentarer
Postat av: Gröna Anna
Håller helt med där! Jag läser många klassiker, inte för att "bocka av" eller skryta med fina titlar, utan mer för att se what's the fuzz all about. Ibland blir jag dödligt uttråkad, men ibland hittar man de där guldkornen där man nästan inte kan lägga boken ifrån sig, samtidigt som man vill lägga undan den för att den inte ska ta slut. Jag kan inte säga att jag gillar en viss sorts litteratur; jag gillar enskilda böcker helt enkelt.
Trackback
