Syftet med att ha en blogg
...är det att man har något viktigt att säga? Behöver skriva av sig? Dela med sig? Nu menar jag inte någon annan bloggare där ute. Jag menar denna blogg, detta skrivande.
Hela mitt liv har jag å ena sidan varit en som vridit och vänt på saker och å andra sidan haft idealet att vara lojal och trofast (= icke-ifrågasättande?). Sanningen om mig är att jag är en tvivlare. Kanske därför jag ändå tilltalas av religion, närmare bestämt bokens religioner, och deras behandling av ämnet tro vs. tvivel. Om jag ska vara ärlig är det mest kristendomens tvivelsskildringar jag är bekant med. Och jag tycker detta motsatsförhållande säger något om att vara människa även om vi frångår det religiösa.
Även mina ateistiska läsare (har jag några religiösa?) känner väl till uttrycket att pendla mellan hopp och förtvivlan. Som jag ser det är det samma konflikt: att tro, hoppas på något och samtidigt, parallellt med detta tvivla. Det kan ha med självbild, existentiella funderingar att göra och mycket annat. Som uttrycket används är det i och för sig oftast om mer katastrofaktiga händelser än en inre kris, men jag tycker det funkar på båda fallen.
Vi återgår till vardagslivet: Ikväll blir det pizza och kvalitetstv. Geografikunskapstest, som jag alltid förlorar (bortsett från musikfrågorna): På spåret. Och sen lite Skavlan om det är bra gäster. Köpte mig lite vitamindoping i form av Blutsaft idag, får se om jag piggnar till från viss vinterhängighet och kan skriva om roligare saker framöver...
Hela mitt liv har jag å ena sidan varit en som vridit och vänt på saker och å andra sidan haft idealet att vara lojal och trofast (= icke-ifrågasättande?). Sanningen om mig är att jag är en tvivlare. Kanske därför jag ändå tilltalas av religion, närmare bestämt bokens religioner, och deras behandling av ämnet tro vs. tvivel. Om jag ska vara ärlig är det mest kristendomens tvivelsskildringar jag är bekant med. Och jag tycker detta motsatsförhållande säger något om att vara människa även om vi frångår det religiösa.
Även mina ateistiska läsare (har jag några religiösa?) känner väl till uttrycket att pendla mellan hopp och förtvivlan. Som jag ser det är det samma konflikt: att tro, hoppas på något och samtidigt, parallellt med detta tvivla. Det kan ha med självbild, existentiella funderingar att göra och mycket annat. Som uttrycket används är det i och för sig oftast om mer katastrofaktiga händelser än en inre kris, men jag tycker det funkar på båda fallen.
Vi återgår till vardagslivet: Ikväll blir det pizza och kvalitetstv. Geografikunskapstest, som jag alltid förlorar (bortsett från musikfrågorna): På spåret. Och sen lite Skavlan om det är bra gäster. Köpte mig lite vitamindoping i form av Blutsaft idag, får se om jag piggnar till från viss vinterhängighet och kan skriva om roligare saker framöver...
Kommentarer
Trackback
