att vara välkomnande som mamma eller att vara sverigedemokrat
Vill bara förtydliga att jag har respekt för dom som jobbar med asylprövning med mera på Migrationsverket. Det måste vara ett tufft jobb! För tufft för mig. Det var det jag menade.
När vi ändå är inne på detta spår måste jag få ge en liten spontanhyllning till min mamma. För att hon är generös på ett osvenskt sätt, ser det positiva i alla slags människor och bjuder hem människor jämt och ständigt. Om Sverige och svenskarna vore lite mer som min mamma i detta avseende skulle det vara så mycket lättare för alla nyanlända flyktingar och invandrare att komma in i samhället. Så låtom oss alla bli lite mer som Bettan!
Igår såg vi dokumentären om Sverigedemokraterna och jag tycker att skildringen av hur SD bemöts i riksdagen så fint omkullkastar deras egna idéer: andra partier vill inte beblandas med "rasister" och tar till och med fysiskt avstånd från dom, vilket visar på hur långt omgivningens påstådda tolerans och humanism räcker. SD-motståndarna alltså. Alla motbevisas i denna cirkus! SD borde förstå att ingen vill vara utanför och ingen ska hållas utanför, eftersom det inte är roligt. Att utanförskapet skapas i majoritetens blick och att deras egen konstruktion av vi och dom aldrig kan vara konstruktivt. Resten av riksdagen får testas i sin mänsklighet och bemötande av åsiktsmotståndare. SD:s intåg i riksdan känns för mig snudd på viktigt. Deras åsikter och skildringar av verkligheten, som vi alla vet finns lite här och där, måste granskas och bemötas!
Det lustiga med SD:s martyrskap är ju att det är så slumpmässigt. Det hade kunnat vara vilken undanskuffad minoritet som helst som säger: ingen lyssnar på oss, dom förvränger det vi säger, detta är inte sann demokrati. Att dom inte förstår att dom borde alliera sig med invandrare, flyktingar, romer, handikappade, HBT-folk mfl. Men först byta spår och omfamna mångfalden. Man kan ju hoppas att några av dom kommer till insikt...
När vi ändå är inne på detta spår måste jag få ge en liten spontanhyllning till min mamma. För att hon är generös på ett osvenskt sätt, ser det positiva i alla slags människor och bjuder hem människor jämt och ständigt. Om Sverige och svenskarna vore lite mer som min mamma i detta avseende skulle det vara så mycket lättare för alla nyanlända flyktingar och invandrare att komma in i samhället. Så låtom oss alla bli lite mer som Bettan!
Igår såg vi dokumentären om Sverigedemokraterna och jag tycker att skildringen av hur SD bemöts i riksdagen så fint omkullkastar deras egna idéer: andra partier vill inte beblandas med "rasister" och tar till och med fysiskt avstånd från dom, vilket visar på hur långt omgivningens påstådda tolerans och humanism räcker. SD-motståndarna alltså. Alla motbevisas i denna cirkus! SD borde förstå att ingen vill vara utanför och ingen ska hållas utanför, eftersom det inte är roligt. Att utanförskapet skapas i majoritetens blick och att deras egen konstruktion av vi och dom aldrig kan vara konstruktivt. Resten av riksdagen får testas i sin mänsklighet och bemötande av åsiktsmotståndare. SD:s intåg i riksdan känns för mig snudd på viktigt. Deras åsikter och skildringar av verkligheten, som vi alla vet finns lite här och där, måste granskas och bemötas!
Det lustiga med SD:s martyrskap är ju att det är så slumpmässigt. Det hade kunnat vara vilken undanskuffad minoritet som helst som säger: ingen lyssnar på oss, dom förvränger det vi säger, detta är inte sann demokrati. Att dom inte förstår att dom borde alliera sig med invandrare, flyktingar, romer, handikappade, HBT-folk mfl. Men först byta spår och omfamna mångfalden. Man kan ju hoppas att några av dom kommer till insikt...
Kommentarer
Trackback
