Att vak(n)a

I vårt nya liv i den nya lägenheten i den nya trappuppgången är det jag som vakar när de andra sover. Vargtimmen är min egentid, min tid att tänka och framför allt en kreativ stund på dygnet. Om jag följer mina planer tror jag att det blir en liten ateljé i basturummet. Då blir det kanske måleri och inte bara skrivande om kvällarna. Ni som sett nya lägenheten förstår vad jag menar med "basturummet". Till er andra kan jag bara säga: kom och hälsa på!

Bloggen har varit tyst i månader. Tror inte jag skrivit sedan i somras. Vips blev det dags igen. Om ni vill läsa är det trevligt, men i någon mening skriver jag mest för min egen skull.



Här ovan en bild från höstens fotorunda: en tunn tunn is har lagt sig närmast stranden på udden här i Luleå. Önskar jag hade kunnat spela in ljudet som frambringades av små skvalpande vågor under skör is. Ljudet kompletterade känslan av övergång och brytpunkt. Ni vet den kända dikten om att det gör ont när knoppar brister? Detta var samma sak eller snarare tvärtom (men i en annan årstid): kylan som vill tygla vattnets och vindens lekar. En förslutning, ett avslut.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0