Konsten att bo någonstans
På färden genom Finland fram och tillbaka med Jukka pratade vi bland annat om det här med var man bor. Min far är en kär anhängare av hyresrätter. Är något trasigt ringer man någon som måste fixa det. Sen är det klart, inga oförutsedda utgifter mm. Så långt är jag med, man vet vad det kostar varje månad och är fri. Men det hjälps inte: jag vill ändå äga!
Själv är jag en sån som drömmer om att bo i hus. Ha min egen lilla täppa. Kanske handlar det om att man vill ha det man inte har. Men för mig representerar ägandet också en beständighet. Här ska jag bo (punkt). Mitt liv har varit lite av det kringflackande slaget. Jag vill rota mig. Växa fast. Men såna saker handlar förstås inte bara om själva boendet, utan allt annat också. Och just nu känner jag att jag fastnar för Luleå. Jag trivs i allmänhet med livet och det jag gör. Men just själva boendebiten skulle kunna förbättras. Frågan är bara hur?
Kommentarer
Postat av: Nattyxne
Jag håller med dig där. Jag tycker att det är en ofrihet att inte kunna ta saken i egna händer och lösa problemen när de uppstår, utan att vara tvungen att ringa på hjälp och sen inte få det fixat på det sätt man själv vill. Kanske är det min trotsiga "kan själv!"-unge inombords som revolterar? ;-)
Trackback
