Kattas enda liv

Idag vete tusan om jag blir lika effektiv som igår. Fick mycket läst och sen träffade jag som sagt rödakorsetgruppen på Hertsön med vilka jag kommer volontära som medpratare. Vi ska möta upp ett gäng sfi-are och bara prata en timme varannan vecka. Känns lite, men jag hoppas att det ger nåt för studenterna.

Måste säga att jag tycker att Sd:s intåg i riksdagen har lyft upp mycket viktiga diskussioner både i media och bland oss vanliga dödliga. Hur bemöter man människor vars åsikter man inte delar för fem öre? Före valet var det rött-blått som många av oss gnäbbade, men nu måste vi verkligen slipa våra argument, värna vår tolerans mot alla. Eller? Vad händer i en demokrati när främlingsfientligheten kommer in i finrummet? Och Sd, som kämpar för att framstå som rumsrena, vad står dom egentligen för? Svåra frågor.

Tyckte Lotta Gröning var klok i gårdagens debatt. Att inte bemöta Sd med debatt & argument, har lett till att de fått mer sympatier. De har blivit lite av martyrer. Andra är hårdare: När vi alla vet att slentrianrasismen finns lite var stans, varför agerar vi så förvånade och chockade när de hamnar i riksdagen?

Fast för mig är frågan vad vi ska fokusera på nu den viktigaste frågan. Och jag tror inte på att anti-rasisterna ska gadda ihop sig. Jag tror att vi ska möta varandra och prata med varandra. Alla.