Jag lägerleder!
Hallå!
Minns ni när man åkte på läger som liten eller halvstor? Min barndom innehöll ett antal läger av olika slag. Fast när jag tänker efter kommer jag bara på 2 kategorier: religiösa och konstinriktade. Mest religiösa. Förlåt, men om jag hade barn och om detta barn hade en bästis som tillhörde pingstkyrkan och de båda ville åka på läger ihop skulle jag vägra. Jag tror att jag kanske skulle försöka tala bästisen ut ur det också. Lämnar man bort sitt barn där kan man få ett annat tillbaka är jag rädd. Som jag mindes det pågick hardcore indoktrinering.
Därför blev jag glad igår när ett av mina lägerbarn inte visste vad ett konfirmationsläger var. Först förstod jag inte att hon inte förstod. Vet ett svenskt barn inte vad konfirmation är? Sen blev jag glad. Vilken befrielse!
(Men även utan religiösa riter så finns det en massa som man matas med och tvingas till av sociala skäl här i livet. Så jag håller inte med den som hävdar att religionen är någons opium eller roten till all världens ondska. Jag är bara trött på det här med indoktrinering av olika slag.)
På Nastjas och mitt läger får ungarna göra egna grejer genom att prova en massa olika tekniker. Förhoppningsvis fastnar dom för nåt. Med sig hem på fredag har dom verktyg och idéer för framtida konstutövning. Kreativiteten finns redan där! Ibland känns det overkligt, att det är så länge sen nu som man själv var 12. Att man numera är en vuxen som har möjligheten att se, lyssna, uppmuntra, leda unga individer. Vilket otroligt viktigt och förmånligt arbete! Jag trivs! Om så bara för en vecka...
Minns ni när man åkte på läger som liten eller halvstor? Min barndom innehöll ett antal läger av olika slag. Fast när jag tänker efter kommer jag bara på 2 kategorier: religiösa och konstinriktade. Mest religiösa. Förlåt, men om jag hade barn och om detta barn hade en bästis som tillhörde pingstkyrkan och de båda ville åka på läger ihop skulle jag vägra. Jag tror att jag kanske skulle försöka tala bästisen ut ur det också. Lämnar man bort sitt barn där kan man få ett annat tillbaka är jag rädd. Som jag mindes det pågick hardcore indoktrinering.
Därför blev jag glad igår när ett av mina lägerbarn inte visste vad ett konfirmationsläger var. Först förstod jag inte att hon inte förstod. Vet ett svenskt barn inte vad konfirmation är? Sen blev jag glad. Vilken befrielse!
(Men även utan religiösa riter så finns det en massa som man matas med och tvingas till av sociala skäl här i livet. Så jag håller inte med den som hävdar att religionen är någons opium eller roten till all världens ondska. Jag är bara trött på det här med indoktrinering av olika slag.)
På Nastjas och mitt läger får ungarna göra egna grejer genom att prova en massa olika tekniker. Förhoppningsvis fastnar dom för nåt. Med sig hem på fredag har dom verktyg och idéer för framtida konstutövning. Kreativiteten finns redan där! Ibland känns det overkligt, att det är så länge sen nu som man själv var 12. Att man numera är en vuxen som har möjligheten att se, lyssna, uppmuntra, leda unga individer. Vilket otroligt viktigt och förmånligt arbete! Jag trivs! Om så bara för en vecka...
Kommentarer
Trackback
