En lång helgs färd mot...vila?
Från fredagskvällen har jag inga bilder. Vi i arrangörsgruppen, dvs Kilen & co, åkte tillsammans med de konstnärer som anlänt till Rödbergsfortet. Det blev en kall, blåsig och hungrig guidetur där vi fick se ut- och insidan av fortet. Intressant och märkligt var det. Tänk allt konstigt som militären har för sig! Och vilka enorma summor det rör sig om när man kommer på att man ska bygga ett antal fort runt det som då var en liten by, Boden. Strategiskt. Ja, det beror väl på hur man ser på saken...
God middag fick vi i alla fall, av trevliga Sally Sundbom (och make?). Så kvällen slutade lyckligt. Ett mer eller mindre lågmält sorl la sig över långbordet och alla blev mätta och nöjda. Sen fick jag skjuts hem av Erik, med tillhörande diskussion om detta med att leva på konst eller hitta balans mellan brödföda men även ha råd och tid till egna projekt. Han är redan där och jag hoppas kunna nå dit!
Väl hemma, efter tio på kvällen, stupade jag i säng. Kvar på Havremagasinet var kärngruppen som jobbade med sista fixet och de konstnärer som kände att de hade långt kvar. I lördags morse vaknade jag och kände mig allt annat än pigg och då var det ändå två dagars invigning kvar... Inget var färdigt på den utgivna tiden 14.00, och med allt småfix som var kvar, rusade jag runt och torkade skitiga fönsterkarmar, tömde verktygsstationerna på verktyg mm. Kvar i rena rum skulle ju plötsligt bara konsten vara, efter att vi i många veckor betraktat magasinet som byggarbetsplats... Men vi lyckades på något underligt sätt! Och vår förinvigning blev lyckad på alla sätt. Här kommer lite bilder.
Efter middagen och talen var avklarade strömmade folket till utställningarna. Det var konstigt att se en massa folk i hela huset plötsligt! Och så att i lugn och ro själv kunna titta på konsten. Jag tror att alla delaktiga med förarbetet kände sig jättenöjda, för mig var det en kick att ströva runt och känna att jag om än med småsaker bidragit till denna imponerande konsthall! Målat en vägg här, skrivit en text där...
Lördagskvällen blev sen. Stigge och jag surrade med Jan Kaila och Jens Lasthein i hotellbaren. Jens rusade då och då ut för att fota de många baluppklädda ungdomarna som hängde kring Bodensia. Delar av gruppen Blue Soup group kom också och anslöt sig och jag hade lite diskussioner med en av killarna. Efter ett gick jag och Stigge upp till hotellrummet och somnade bums.
Om själva invigningsdagen, 6/6, finns inte mycket att säga. Annat än att en MASSA folk valde att komma till Havremagasinet, något jag liksom inte hade vågat hoppas eller kunnat föreställa mig. Långa (val)tal hölls, musik spelades och folket fick sig en rejäl dos med konst! Caféet kämpade med att utfodra alla som ville ha kaffe med dopp och på tre timmars öppettid fick Havremagasinet ca 1000 besökare! Och mamma kom!
God middag fick vi i alla fall, av trevliga Sally Sundbom (och make?). Så kvällen slutade lyckligt. Ett mer eller mindre lågmält sorl la sig över långbordet och alla blev mätta och nöjda. Sen fick jag skjuts hem av Erik, med tillhörande diskussion om detta med att leva på konst eller hitta balans mellan brödföda men även ha råd och tid till egna projekt. Han är redan där och jag hoppas kunna nå dit!
Väl hemma, efter tio på kvällen, stupade jag i säng. Kvar på Havremagasinet var kärngruppen som jobbade med sista fixet och de konstnärer som kände att de hade långt kvar. I lördags morse vaknade jag och kände mig allt annat än pigg och då var det ändå två dagars invigning kvar... Inget var färdigt på den utgivna tiden 14.00, och med allt småfix som var kvar, rusade jag runt och torkade skitiga fönsterkarmar, tömde verktygsstationerna på verktyg mm. Kvar i rena rum skulle ju plötsligt bara konsten vara, efter att vi i många veckor betraktat magasinet som byggarbetsplats... Men vi lyckades på något underligt sätt! Och vår förinvigning blev lyckad på alla sätt. Här kommer lite bilder.
Efter middagen och talen var avklarade strömmade folket till utställningarna. Det var konstigt att se en massa folk i hela huset plötsligt! Och så att i lugn och ro själv kunna titta på konsten. Jag tror att alla delaktiga med förarbetet kände sig jättenöjda, för mig var det en kick att ströva runt och känna att jag om än med småsaker bidragit till denna imponerande konsthall! Målat en vägg här, skrivit en text där...
Lördagskvällen blev sen. Stigge och jag surrade med Jan Kaila och Jens Lasthein i hotellbaren. Jens rusade då och då ut för att fota de många baluppklädda ungdomarna som hängde kring Bodensia. Delar av gruppen Blue Soup group kom också och anslöt sig och jag hade lite diskussioner med en av killarna. Efter ett gick jag och Stigge upp till hotellrummet och somnade bums.
Om själva invigningsdagen, 6/6, finns inte mycket att säga. Annat än att en MASSA folk valde att komma till Havremagasinet, något jag liksom inte hade vågat hoppas eller kunnat föreställa mig. Långa (val)tal hölls, musik spelades och folket fick sig en rejäl dos med konst! Caféet kämpade med att utfodra alla som ville ha kaffe med dopp och på tre timmars öppettid fick Havremagasinet ca 1000 besökare! Och mamma kom!
Kommentarer
Trackback
