Kattas enda liv

Om Ricky hade tid med (och intresse för) sociala medier som facebook och bloggar skulle jag härmed vilja tacka honom och Kilen och de som jobbat med Kilen. Dom här tre månaderna har betytt mycket för mig och ni har fått mig att känna mig som hemma/en i gänget, lärt mig massor och även lyssnat på mina idéer...
Men nu vet ni andra det i alla fall :)

När jag kom och knackade på i mars öppnade Ricky upp dörren på vid gavel och jag var därmed med i gruppen med allt vad det innebar. Vissa saker kunde jag faktiskt bidra med och det var ju skönt, i andra skeden har jag mest känt det som att jag var i vägen. Men på det stora hela har det varit en givande och intressant resa och jag har lärt mig mycket. Inte minst om mina egna styrkor och tillkortakommanden... Luleås konst- och kulturvärld har dessutom fått många namn och ansikten, vilket ju måste vara bra om det är den jag vill tillhöra! Allt detta tack vare att Ricky tyckte att jag platsade i Kilenprojektet och det är jag väldigt glad för att han gjorde!

Peter måste också få ett särskilt tack för att du är så förbannat trevlig OCH lyckas med konststycket att få allt att bli roligt, om det så är korrekturläsning...
Ingela, som raggat konstnärer till projektet och samlat tavlor i bygd och obygd, du har det rätta drivet!  
Anja, byggmästarn, dig skulle jag rådfråga om/när jag bygger om/nytt i framtiden.  
Carlos, finns det nåt du inte kan? (Just ja, engelska...)
Pilar, tur att någon håller ordning på bygget!
Bengt, fan vad duktiga vi var tillsammans!
Jan-Erik, du har verkligen god porslinssmak!
Kia, du är bäst!

Hanna, dig vill jag önska stort lycka till med Café Pampas! Det har ju börjat riktigt bra!!