Kattas enda liv

Sovmorgon efter en lång dag. Jag ville kalla gårdagen för dag noll eftersom jag nu börjar om på ny kula, men det visade sig inte bli noll som i händelselöst precis... För det första brann Stigges uthus i Sinksundet ner (men det hände sist på dagen). Ett av rummen hade vi planerat att använda som atelje för mig under sommaren. Innan dess hade jag min sista träff med underbara coachen Maria Nordström, vilken tjej, hon borde ha en medalj!

Vid 18 kom jag med andan i halsen till Alex Schulmans föreläsning på Kulturens hus. Fullt i lilla salen. 90 minuters underhållning följde. Jag tycker kanske inte att Schulman är ett geni, eller att hans tidigare karriär är så intressant heller för den delen. Men jag älskar hans pappablogg. Han skriver riktigt bra. Stundtals glimtar hans vardagsskildringar till och blir lätt självlysande. Lustigt nog menade han själv igår att ett framgångsrik bloggare måste vara svart-vit, inte har råd att vara/framstå som reflekterande. Attans tänkte jag som naturligtvis vill ses som klok och intressant. Sen insåg jag att han är en levande motsägelse. Eller möjligtvis att han har råd att vara/ framstå som en vänlig, tänkande människa efter att ha gjort sig ett namn som motsatsen - eller?  

Och till mina kommentatorer:
Tack Peter för snälla ord! Jag hoppas förstås att det väntar roliga jobb runt hörnet, och du vet väl att du kommer få gå i god för mig om du låter sådär positiv!
 
Anna, du har förstås rätt! Språk är ändlöst intressant och spännande, och att få jobba med det är en lyx!