Kattas enda liv

Kära bloggen!

Jag har en känsla av viktlöshet just nu och har därför inte kunnat skriva. Overkligt är vad det är att vakna en dag och inte (behöva) göra samma sak som man brukar. Att tvätta postkläderna fast man lika gärna hade kunnat slänga dom. Bara en sån sak.

Efter ett par timmar på arbetsförmedlingen (jag skojar INTE) igår insåg jag att första fasen för mig nu kommer att vara dränkt i papper som ska skickas och beställas hit och dit. Administration helt enkelt. Antar att det håller en hel hög med människor sysselsatta, så jag ska inte klaga. A-kassemänniskor och arbetsförmedlare och allt vad det är.

Det positiva, för man kan ju inte ge upp första dan!, var att människorna där trots allt var väldigt mänskliga. Så om det skulle vara så tråkigt att jag inte fixar ett jobb ganska snart på egen hand, finns det massor av alternativa lösningar. Och jag gillar att ha alternativ.

När Stig kom hem igår väntade en ovanligt god äppelkaka på honom. Till middag gick jag och Mirja på Sushibaren. Dels ville jag nog fira lite och dels vill jag som alltid hinna få mig en dos av min favoritsopran, för visst är det det du är Mirja? Imorgon kan hon avlyssnas i Örnnäsets kyrka klockan 16 för er som är intresserade!