Kattas enda liv

Kära vänner!

Känner ni inte att våren kommer långsamt smygande? För mig blixtrar det förbi vårvintersolar, framtinad mark som luktar gammal och ny samtidigt, tussilagos i huvet mest hela tiden. Jag känner saltlukten från ett varmt hav och drömmer om tunna sommarkläder. Det får snöa utanför bäst det vill, det bekommer mig inte det minsta. Allt har ett slut, så även denna vinter.

Till er som uttryck intresse för vad jag ska bli när jag blir stor, eller jobba med härnäst, eller vad jag drömmer om att göra tänker jag berätta följande: jag känner dofterna av det också! Det som länge legat i bakhuvudet börjar leta sig fram, kravla sig ur sitt trånga ide... 2010 blir året då jag åtminstone tänker försöka. Om än på stundtals darriga bambiben. Wish me luck!