My hometown

Hej mina kära!
Man ska aldrig bygga upp torn av förväntningar inför saker. Aldrig nånsin. Eftersom man så lätt blir besviken. Så kändes det lite igår till att börja med när jag gick en runda på stan. Antingen var det fel på mig eller på Umeå, men det slog inga gnistror precis...allt kändes snarare lite väl bekant och ganska tråkigt. Efter en dryg timme var jag säker på min sak: att jag aldrig aldrig aldrig kan flytta tillbaka till denna stad!

Men dagen tog sig, som tur var. Fast först måste jag ändå säga att jag började dagen tappert med en halvtimmes löparrunda om man kan kalla det så, i "hemmagymmet" här. Efter en trist promenad runt diverse affärer, där det enda som fick upp pulsen på mig var fantastiska Tehörnan, gick jag till mötesplatsen för lunchen: Ghandi. 

I gott sällskap av mamma, Micke, Sara, Lisbeth och Anders intogs god indisk buffélunch. Så god att jag tog ett snack med herrn som såg ut att styra stället, för att höra om man kunde boka in restaurangen för ett större sällskap. Preliminärt ska det firas en viss persons 30-årsdag där...

Oj, nu är jag sen inför dagens aktiviteter redan! Så jag hinner inte skriva om min myskväll med Sara och de små. Hoppas alla har det gott! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0