Kattas enda liv

Idag har jag ett stort sug efter franskhet! Det började med att jag gick en runda på stan för att se mig om efter porslin. Vilket jag gjorde efter kärt besök av lilla Sveagumman. (Kom gärna varje dag en stund, så slipper jag skaffa egen hund!! Du är så mysig!) Hursomhelst: Jag blir less ibland på allt omaka som trängs i våra köksskåp och börjar längta efter att köpa en enhetlig servis. Nåja, titta och drömma lite om serviser i alla fall - det är ju inget som nånsin känns särskilt långt upp på prioriteringslistan. Pentik, Önska och Åhléns kollade jag på - mer finns inte i Luleå vad jag vet. Efter detta intogs fika på Åhléns med Stig och jag kom på mig själv med att drömma om dukade sommarbord utomhus, i fransk lantlig stil. Äta och dricka i goda vänners sällskap. I timmar. På tjusigt porslin förstås...

Martin som kommenterat på mitt förra inslag kan ha rätt - ska man vara miljövänlig, ska man framför allt dra ner på konsumtionen. Fast då gällde det bomullstillverkning, för porslinsproduktion vet jag inte mycket om. Dessutom tror jag på att vi ska hjälpas åt och shoppa oss ur krisen! Samt stödja miljövänlig produktion av...det mesta.

Franskhet var det... Vi såg just en film som heter Jag har älskat dig så länge på svenska. Très bien! Man fick gråta en tår och annars mest bara njuta av en vacker, välgjord, lågtempofilm. Bara att se på Kristin Scott Thomas ansikte räcker nästan. Och som alltid med franska filmer är allt snyggt: klassiskt snygga kläder, rustik romantisk inredning och hemtextil... Kan inte La redoutes sommarkatalog komma också, please?! I väntan på min efterlängtade Parisresa alltså...


Kristin Scott Thomas levererar som vanligt