Kattas enda liv

Idag är Finlands självständighetsdag! Om sju år är det hundraårsjubileum, då vill man nog vara på plats och fira. Ni vet väl att jag är finsk medborgare också? Det betyder mycket för mig och gör mig konstigt rörd, på ett helt annat sätt än Svenska nationaldagen. Missförstå mig inte, jag är glad över att vara svensk, men mitt finska arv är mer känsloladdat än min svenskhet (den tar man väl mer för given).

Finskheten är starkt knuten till min barndom, då språket var mer en självklar del av mig. Även om det inte längre är så, eller kanske just därför, så väcker språket och annat jag förknippar med Finland känslor av närhet och avstånd på samma gång. Mitt men ändå inte mitt. Finland är en del av mig, men jag inte av henne...