Kattas enda liv

Hm... Bäst av allt är jag på att grubbla och gå i cirklar. Emellanåt känns det som att jag tar ett steg framåt. Som nu med utbildningen. Det som skrämmer mig är bra, misstänker jag, då gör jag något nytt och oprövat. När jag vet att jag ska läsa något med tydligt mål i sikte känner jag mig också mer målmedveten. Det är bra!

Numera ringer jag exempelvis direkt till chefer när jag är intresserad av en arbetsplats/ett jobb. Även om det inte leder till jobb på studs har man en chans att göra ett intryck, få välbehövlig information, hänvisas till andra möjligheter osv. Praktiskt taget alla är trevliga om man undviker frasen "Jag söker jobb", för då riskerar man att få nobben direkt och så är samtalet avslutat. Man ska uttrycka intresse och ställa frågor själv. Så mycket har jag lärt mig. Är man modig ska man dessutom stämma möte. Nästan alla är intresserade av att berätta om det dom själva sysslar med! Jag har haft flera halvtimmeslånga samtal med arbetsgivare per telefon, men jag misstänker att om man fått den halvtimmen som ett möte istället och tycke uppstått, då har man goooda chanser.

Vid sidan om min utbildning vill jag arbeta. Så pass att jag klarar mig. Uppnår jag det inom den närmsta framtiden är jag supernöjd! Helst mot utbildningsområdet. Tacksam för tips om vad jag kan söka mig till!


Hålla mjölkvita magen vit!

Inget uppenbart "putande" här inte... Men är man bara målmedveten så kanske!