Kattas enda liv

Luleå i april är en stundtals riktigt tråkig och ful historia (och bilderna är bara utsikten från våra fönster!). Vårvinterns bländande vackra dagar har övergått i en slags bakisliknande tötillvaro av blött, grått väder som i bästa fall torkar upp och blåser runt grusdamm istället. Mina påskliljor har vissnat också, så det finns inte mycket att glädjas åt.

Fast jo, det finns det. Janne har klarat sin svåra operation och har nu en lång återhämtningsperiod framför sig. Mamma är hemkommen från Canada bubblande med redogörelser och skvaller från våra vänner och släktingar där borta. Och på torsdag susar vi iväg till London. Obegripligt ännu, men väl på flygplatsen brukar man fatta: världen ligger där ute och väntar på mig. Vilken underbar känsla det brukar vara! 

Det blev ingen festival och inget Umeå för mig idag. Jag klarar mig. Mest känns det synd att inte kunna träffa Sara, det börjar bli alltför länge sen nu!