Kattas enda liv

...och jag känner mig otålig!



Nog kaffe och te har druckits för idag. Mörkret har lagt sig. Den där timmen när man ska börja varva ner för att kunna sova bra har infunnit sig. Men känslan i mig säger spring! klättra! gå på upptäcksfärd! laga en lasagne! skriv en låt! författa första kapitlet i min Stora Roman...osv

Underligt det där. Konspirationsteoretikern i mig har en vag idé om att just när skallen verkligen klarnar och skulle kunna åstadkomma underverk, en känsla som för mig bara infinner sig när jag är riktigt trött, då kräver mina mänskliga fysiska begränsningar att jag ska gå i viloläge. Och när man sen vaknar dagen efter, är det lite som för Bill Murray i Groundhog Day. Börja om från början. Slutsatsen i mitt fall är att jag måste satsa på insomnia...ge upp mitt älskade soveri för att kunna bli det geni som jag är menad att bli!