Kattas enda liv

Lördag igen och Stigge är på sin lördagsrunda. Jag ska bara smälta mina stekta ägg lite, innan jag tar en tur till gymmet. Jag har stämt av mina höfter och dom säger att jag måste träna varannan eller var tredje dag för att hålla det onda på en ok nivå. Bortsett från att hålla mig varm och stretcha, stretcha, stretcha. Får se hur det blir med den saken när jag ska till jobbet igen på måndag.

Ovan ser ni en typisk bild på min mysiga röra. För allt blir mysigt i rätt belysning, nästan. Och är man en kaotisk konstnärssjäl så är man, brukar jag trösta mig med ibland. Ute är det grått, grått och mera grått fast det strilar lite snöflingor genom luften, så det finns hopp.

Igår fick jag långväga besök av en barndomskompis, som kom upp från Uppsala för att köpa bil av en kille i Luleå. Klart att man vill köpa bil av en norrlänning kom vi fram till, lyssna bara på hur dialekten förmedlar trygghet och pålitlighet...Det var roligt och lite overkligt att träffas efter 15 år (säkert mer!), hoppas det inte dröjer lika länge till nästa gång. Idag kör hon sista sträckan hemåt från Umeå, så vi hoppas på gott väglag!

Sen blev jag bjuden på diverse gott hos Anita i Sävast. Där var mysigt som alltid och särskilt svårt var det att skiljas från en viss halvstor kattunge som följde mig hack i häl och kurrade högre än den lilla kroppen såg ut att ha kapacitet till... Så, ja, jag ville ta med den hem! Och eftersom jag sen tidigare bekänt mig hundlängtan för Anita enades vi om att man minsann kan ha både och. Frågan är bara om jag får behålla min karl då...