Kattas enda liv

Kära bloggen!
Hoppas ni har det bra där ute. Själv rundar jag av en händelserik vecka genom att smälta ugnspannkaka och fundera på bittersöta saker som kärlek, sorg och vad det innebär att leva. Tänkte ta Stigge i handen och gå och se en bio i novembermörkret om en liten stund.



Halloween och allhelgona är sånt där som jag inte direkt tänkt mycket på genom åren. Det beror nog på att jag vuxit upp i Norrland där man ganska sent hakade på amerikanska halloweentåget samt att jag inte haft några gravar att besöka. Fast om man nån gång ska tänka på döden är det nog en helg som denna. Jag vet ju att den kommer.

Helgen har varit så fin så fin. Och bara lite ful. Hela träningspasset på gymmet igår - skön träningsvärk idag. Saras tjejfest igår, supertrevlig kväll - huvudvärk idag. Och så fint väder och sköna promenader med Stig. 

Helgens lilla fula sida visade sig på Facebook av alla ställen. Tydligen är detta en höst jag när jag lyckas göra mig ovän med människor utan att jag förstått hur det gått till. Alla kommer inte att gilla en, det fattar man redan som liten palt, men det är ändå smärtsamt när de hårda utlåtandena börjar vina. I höst är jag mobbare säger dom. Nog för att det finns en bitchig feminist under dessa fårakläder - det kan jag medge - men enligt min väldigt partiska självbild sparkar hon uppåt, inte mot nån svag part. Och visst har jag mina onda sidor, men hur dom drabbat dessa människor jag knappt känner kan jag inte förstå. Jag hoppas verkligen att dom har fel.