Skrivkramp och Släpp mig-låtar
Egentligen har jag inga problem att skriva saker. Skriva, skriva, skriva. Så länge jag haft förmågan har jag haft behovet, lusten. Eller såhär: med förmågan föddes "skrivklian", itchen att skriva ner (och upp) ord, skriva ihop meningar, berättelser. Ungefär detsamma som att klottra och rita bilder, fast i otåliga skrivböcker. Mina ordböcker!
Ändå är bloggen lite av en stress. "Måste skriva nåt idag" känner man ibland, snarare än "idag vill jag skriva om det här!". Kanske för att bloggen är så lös i ramarna. Och lite för det faktum att jag inte kan mata er med bilder i den mån jag skulle önska (ja, den där digitalkameran måste införskaffas). Jag är också osäker på vem det är som läser här på sidan min, vilket gör mitt skrivande lite splittrat, osäkert. Läsaren kan vara vem som helst i en om inte bred, så variationsrik bekantskapskrets.
När man skriver i sin dagbok kan man skriva för en vald fiktiv läsare. När man skriver för en (skol)uppgift har man ett syfte och en bedömare som man vet ungefär hur man ska tillfredställa. Likaså med kärleksbrev... Men bloggens tysta små läsare...vete fan vad ni vill ha från mig egentligen. Fast egentligen vet jag väl det. Och egentligen vet jag vilka ni är. Eventuellt. Och helt säkert ska man väl inte leva och verka.
Fast för oss med lite svaga nerver vill jag lägga ut en lugnande bild. Ni har vovven längst ner. Före det lite låttips.
Becks bästa låt nånsin, utan att jag hört det han gjort på sistone:
http://www.youtube.com/watch?v=WIVh8Mu1a4Q
Jesus walk with me är alltid bäst om man är lite trasig:
http://www.youtube.com/watch?v=zux_9b9M59k
Ännu en låt som varit i reklam:
http://www.youtube.com/watch?v=xYfsJ6rXgoc
Så bra. Just nu gillar jag Release me låtar. Det är liksom en vacker uppmaning, som den faller på engelska. Släpp mig låter inte lika poetiskt. Lyssna också på Agnes låt, den är i mitt tycke rätt bra för sin genre.
http://www.youtube.com/watch?v=wBWpETtMlPA
Eller Humperdincks gamla klassiker.
http://www.youtube.com/watch?v=rCZO9xeYA8g
