Kattas enda liv

En sommar för flera år sen var jag några veckor i Helsingfors. Jag fick ett rum i en studentkorridor, där jag bodde bland finska studenter och andra utlänningar, som i likhet med mig skulle läsa finska under några sommarveckor.
Ibland kändes det som att jag var på rymmen där, eller att jag skulle starta om mitt liv, börja på ny kula. I ett finskt studentrum, med vackra tallkronor utanför mitt fönster. Tallarna var ett stort stöd faktiskt.

Mitt nya liv som utlänning var ganska skönt. Jag kommunicerade ytterst lite med omvärden, bortsett från min kurs, som jag gick till då och då. Att gå varje dag var för mycket begärt kände jag. Jag satt hellre på ett museum, eller gick runt på stan. Överallt bar jag med mig min anteckningsbok, i vilken jag skrev och skrev.

Hemma hade världen rämnat. Andra människors död, sorg och galenskap hotade min egen mentala hälsa, så att jag befann mig precis på bristningsgränsen. Kanske lämnade jag dom alla i sticket, men jag kände att det inte fanns nåt mer att ge av mig som kunde göra någon skillnad. Så jag gav mig av.



Grabbarna som bodde i min korridor var alla bönder, eller skulle bli det. De läste agri-nånting och skulle ha stora grisfarmar i framtiden. Inte för att de ville prata om det, men nån mening kunde man klämma ur dom när de var på socialt humör. Fast jag höll mig mest på mitt rum. På gården utanför stod en traktor. På nåt sätt hade detta en lugnande inverkan på mig.

Området som vi bodde i låg längst ut på busslinjen. Skogen låg en kort promenad bort och dessförinnan den lilla matbutiken. Pengarna skulle räcka om jag höll mig från stora utsvävningar. Ifred skulle jag få vara eftersom ingen kände mig och jag var utlänning av den värsta sorten: svensk.



Nu blev inte denna resa någon inåtvänd historia rakt av. Jag har släkt som jag alltid träffar när jag är i Helsingfors. Min syster kom efter mig, ville också läsa en kurs. Och ha roligt! Så det hade vi. Också. Men jag brukar tänka på det där med att komma som ett oskrivet blad, börja om på en ny plats i världen. Hur fri man kan känna sig. Hur ensamt det kan bli. I karga länder som våra.