Kattas enda liv

Ja, ni hör ju själva - det är en lite ödesdiger rubrik. Men det här ska inte vara en blogg om smink och mode, med "dagens outfit" och mig poserandes framför kameran i tid och otid. Det gör många andra så mycket bättre än mig (med betoning på många). Jag kommer förmodligen inte kommentera världsläget i någon större utsträckning heller. Nej, om jag ska ha en programförklaring så kommer den att likna Ferdinands: jag sitter hellre här och luktar på blommorna. 

I likhet med modebloggarna och politikerbloggarna kommer jag att skriva om det som intresserar mig och i mitt fall är det livets väsentligheter: relationer exempelvis. Häromdagen funderade jag igen på Hanna Hellquists stil, en skribent vars krönikor jag läst i åratal i DN. Det som jag finner intressant, och problematiskt, är hennes sätt att använda privatlivet som evigt stoff. Att utelämna sig själv är en sak, men när man skriver om sitt privatliv som hon länge gjort blir också de närmsta personerna välbekanta karaktärer för läsaren. Hanna omges exempelvis av sin mamma, mammans kille Göran samt Hannas pappa. Ibland dyker pojkvänner och vänner förbi, men de porträtteras inte lika ingående. Vad ska man tycka om detta? Personligen älskar jag hennes sätt att skriva - hon är vass, rolig, feministisk. Men ibland lämnar texterna mig med en bister eftersmak...   

Får se hur det blir med den saken här på bloggen! (nu ska ni darra mina nära och kära...)

Hög tid för mig att ta tag i dagen! Besökarna som vi väntade i helgen har avbokat sig och därmed ska ledigheten fyllas med annat. Tyvärr kan det vara dags för städdag i Leinikka/Styrman-hushållet, men vi får se hur det blir med den saken, för här bor inga ivriga städare... Kram!